Tisdagsfönstret ...

 ... vetter mot havet till - mot väster, alltså - och finns i det gröna huset här på Ejdverägen. 

Annlies hus, alltså. 

Heja alla kvinnor som låter bygga sig ett hus efter eget huvud! tänker jag. 

Min egen syster är en av dem .., även om hon inte lät bygga huset, men hon köpte sig i alla fall ett sådant hus som hon önskat sig, ute på skånska bonnalandet.

En måndag ...

Kanske är det effekten av någon slags måne, men oj, så mycket energi som tjoppade fram den här dagen! Hann nästan allt jag hade tänkt mig och så hann jag pusha på pv också. En taklist som vilat sig i två års tid kom äntligen på plats i uterummet och tillsammans hjälptes vi åt att försöka rengöra sofföverdraget - det som är så tungt att det inte går att köra i tvättmaskinen -, inte vår, i alla fall. Det blev i alla fall inte sämre.

Så blev det lunch hos grannen Birgitta ("Tareqs kyckling med soltorkade tomater"= underbart gott!) och på eftermiddagen jobb i hamnen för pv och dit kom Eva och den halvlånge och bjöds på pv:s rabarberpaj. Två timmar i solskenet. 

Ett dopp i havet för min del. Nitton grader varmt, sa en kvinna som hade badtermometer med sig. 

Och tänk, i natt vid tretiden kommer taxi och hämtar sonen med familj och så bär det av till Mallorca - bjudna av generösa och rara svärföräldrar  som också ska med.

Sååå spännande! Han som är fyra år gick i säng ovanligt tidigt ikväll, för att tiden skulle gå fort fram till avresan. 

Och så har jag själv lärt mig att se skillnaden på herr och fru Rödstjärt. Bara en sån sak.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren som är annannan och fönstret finns i Sarajevo. "Här kommer morgonens skörd! Det sista (det här, alltså) är lite sorgligt. Det är en skola och jag antar att varje plakett är någon som dog i kriget. Om anställda eller tidigare elev vet jag inte, men de verkar ha varit vuxna i alla fall."

Tack, tack! säger jag.

Dagens fönster och lite annat ...

Dagens fönster fångades igår, fredag. Så här var det. 

För ett par år sedan revs en sommarstuga uppe i slänten, på samma sida som vi bor på, men två hus bort. 

Ett nytt bygge påbörjades - ett hus på järnpålar och med ett slags panoramafönster nästan uppe i trädtopparna! 

Vi var nog inte helt ensamma som funderade och tänkte .. "men vad i all världens dagar .?"  

(Förutom min Anders som genast tyckte om det, ja, fann det spännande!)

Jo, det var dottern till förra ägarna som nu lät bygga sig ett hus som verkligen är annorlunda i ordets rätta bemärkelse! Och sååå läckert har det blivit!

Det är liksom inga räta vinklar .., väggen mellan kök och vardagsrum är som en böljande havsvåg på vänster sida och när man går förbi där, är det lätt hänt att man ( iaf jag själv) drar med fingrarna längs den vackra väggbeklädnaden i trä. 

Köket är stort och fönstret (som täcker hela gaveln) vetter ut mot Ejdervägen. En balkong finns där ute och när man står där, är man halvvägs uppe bland trädkronorna. Det här fönstret (längst uppe) vetter mot öster och mot oss. 

Att Annelie arbetar som scenograf - bland annat åt SVT - är inte svårt att se, då, när man vandrar runt i huset. 

Igår var vi där på besök, då pv skulle vara denna rara människa behjälplig med att sätta upp en hylla i badrummet. 

Och även där märks hennes kreativa ådra, som väl är mer som en kroppspulsåder. 

Det är så påhittigt alltsammans. 

Medan hyllan kom på plats, fick jag titta mig omkring. Lutad mot köksväggen stod den här tavlan och jag föll pladask! Men .., så fin! 

Den hade Annelie köpt i Ystad och inte visste hon konstnärens namn, enbart initialerna: C.K.  

Å, den hade jag mer än gärna betalat en bra slant för!

 

Och det är långt kvar tills hon helt har kommit i ordning .., det är kartonger här och där och hon visar hur det ska bli, men vem bryr sig om hur det är hos andra .. ? Inte jag. 

Det är ju bara perfekt .., såna människor kan man lätt som en plätt bjuda hem, utan att känna städtvånget och dyker hon/dom upp utan högtidlig inbjudan, så spelar det ingen roll. Då vet man i alla fall att det är självvalt. 

 Själv slog jag mig ned ute på terassen, vilken är helt gruslagd - egentligen inte alls min melodi - men det var ju hur fint som helst. 

Där satt jag i solskenet och Annelie kom med sorbet från Sia-glass i Slöinge och nu tyckte jag t.om att skålen var finare än mina egna ,-).

Fler fönster och bilder kommer. 

Och tack du rara Annelie (som liksom en annan madame, ofta går i en älskad sticketröja) att du lät mig vandra runt med mobilen! 

Tack, tack, tack!

Bäst idag ....

 

... frånsett besöket av Hilda och Edvin, det är ändå den lilla Rödstjärten som gör oss den äran mest hela dagen. 

Enbart för den fågelns skull har jag förbjudit pv att kapa eller helt ta bort det döda plommonträdet och jag har gullbett honom att låta trädgårdsspaden stå upprätt i potatislandet, ty ingen tycker så mycket om att sitta lite högre - med fri utsikt - som Rödstjärten. 

Där, på spadskaftet, håller den till en stund ., sitter och darrar på stjärten, för att sedan flyga vidare .., från den ena upphöjda positionen till den andra och mellan varven: ett besök i körsbärsträdet; det höga, det som står nära gärsgården. (Ja, jag vet .., gärdesgården). 

Näst, näst bäst var dom här rosa skönheterna. Flocknäva, tror jag är namnet.

Vinet ....

Det var det här rosévinet vi bjöds på, Bert. 

Den Halvlånge (Ulf) sade att "Ja, rätt mediokert, men inte så dumt till laxen!"

Jag tyckte att det var jättegott till maten. 

Pris: 99:-.

Lördag ...

 

En hel del på agendan idag. Vägbulorna ska komma på plats, jag ska binda upp blommor som nu håller på att tippa överstyr och allt har vattnats. 

Pv kom tidigare på morgonen in med tre jordgubbar från växthuset (har spridit sig dit själva) .., en avsats i trä mellan altanen och "bron" måste åtgärdas innan någon snavar och bryter ännu en handled - eller värre saker än så -. 

Kanske en sväng till båten och ett måste är att köpa ägg från hönseriet på andra sidan kustvägen. 

Vi har haft Hilda och Edvin på campingbesök och det var spännande värre för gossen som om knappt två månader fyller 5 år och nu har en LÖS TAND. 

 Nu har de givit  sig av till ännu en campingnatt några mil härifrån, till Skärshults camping med  badbrygga och allt. Och här vankas 11-kaffe.

Dagens fönster ...

 

Så här skriver avsändaren, som är annannan: "Här kommer det första fönstret jag fångade i Sarajevo. 

Det blir nog fler, för jag ska vara här tills tisdag!"

// E. skriver: Egentligen borde jag kanske ha sparat det här fönstret till den sjätte juni, men nej, jag lägger in det idag. 

Och tack du flitiga fönsterfångerska! säger jag.

Anteckningsboken ....

Igår eftermiddag var vi bjudna på middag hos Eva och den halvlånge i Haverdal. En sak vet man bestämt när man kommer dit: det är att man får supergod mat och igår var inget undantag ., då serverades en ljuvlig laxgryta med färskpotatis och sockerärtor. Till detta ett tyskt rosévin vars namn jag har glömt, men gott var det.

När sommarhuset blev deras, följde hela möblemanget med, men nu hade den uttjänta soffan fått tacka för sig (virket fick pv ta med hem) och en ny soffa - Äpplaryd från Ikea - stod så fint på samma plats. Soffor numera är så djupa, tycker jag .., så där så jag alltid får bunkra upp med kuddar bakom ryggen för att få stöd. Den här var helt perfekt! Ingen kudde behövdes!

"Vi lägger bara ett täcke över soffan, så kan Harry ligga där som han brukar göra ...!" sa Eva. Så oändligt omtänksamt. 

Pratet gick som vanligt fram och åter. Det handlade om allt från den grundstötta segelbåten i vår lilla hamn .., till olika egenheter .., och om husköp och jag berättade att igårkväll var första natten för äldsta dottern, ja, på sin nya tjänst på Danderyds sjukhus - nu på akuten -.

Och Eva berättade - apropå sjukhus - om när hon var inlagd på Huddinge sjukhus och sååå fascinerades av hur många olika nationaliteter det vimlade av bland personalen! 

"Jag brukade frågade dem var de kom ifrån och alla berättade glatt och jag fick ett anteckningsblock där jag skrev ned de olika länderna. En kvinna berättade om sin uppväxt i finska Karelen. Hon var sjuttiotvå år och arbetade natt .., hade tolv syskon och uppväxten hade varit så fattig och hon var den enda av dem som emigrerat till vårt land. Och där var en kvinna från Mali som berättade att hon reste hem en gång per år för att träffa släkten och att flygbiljetten var så dyr .., ja, jag har kvar den där anteckningsboken förstår du, men den är nog hemma i Tyresö och jag var ju rätt så pigg och tyckte att det var långtråkigt, utom just detta då ..", förklarade Eva leende. (Mobilbilden ... Eva visar svampen som plockat ., det var då när hon var piggare och mera rörlig).

Man kan ju bara tänka sig hur vårt samhälle skulle fungera, ja, UTAN alla dessa till vårt land komna människor! Tänk, vilken tillgång! 

Så var det igårkväll.

 

Fredagsfönstret, DN:s nutidsquiz och lite till. 

 .... finns i det gula huset på kullen, allt uti landet Halland. 

Strålande solsken även idag, men oj, oj, oj .., så förfärligt torrt det är i markerna. Tänker, var gång jag går med Harry i hästhagen (där inga hästar är numera), att måtte det inte ta eld i all torr ljung, då vet man inte hur det går!

Resultatet på Nutidsquizzen blev 9 rätt av 10. Hade fel på skolfrågan. Pv hade samma resultat, men skrev aldrig vad som felades. Jag tror att han har gissat fel på Litteraturfrågan, fråga 7.  

Rubrikerna i dagens DN eller på nyhetsprogrammen får mig att tappa tron på mänskligheten. Knivslagsmål (!!!) i Eskilstuna .., svenska fängelser bågnar och räcker inte till .., en ung man är skjuten utanför en Icabutik i Västerås och en nazist lär ha varit ledare för huliganerna i läktarbråket nyligen.

Tröstar mig med att större delen av jordens befolkning ändå är snälla människor. 

Uppdatering: Jo, det var som jag trodde, pv hade fel på litteratur/böckerfrågan. 

 En torsdag i början av juni ...

Cyklar till hamnen och kollar den segelbåt som igår gick på grund vid själva gattet - eller vid inloppet till hamnen - och som hamnkaptenen, pv och en annan man som kom där på slutet, kämpade med i timmar, för att meddelst handkraft få till en säkrare plats. Den satt rejält fast i dyn - är nog helt enkelt för djupgående för att komma in här; lägg därtill ovanligt lågt vattenstånd.

Halvvägs mötte jag hela skocken med får och tänkte att bättre kan man väl inte ha det, tänk, att lulla omkring i flock och med fläktande vindar från havet intill. 

Å, så fint det är i hamnen. Den är välskött och har i vår fått tjugo nya medlemmar. Under och just efter pandemin blev det ett tapp .., det var många som tyckte sig ha blivit för gamla för att vara ute på sjön, men nu fylls det på. 

Varken i fjol eller i år har vi någon båt i vattnet, inte i Stensjö hamn. Den är helt enkelt för grund. 

Kommer hem .., dukar ute på altanen för 11-kaffe, då friherrinnan ska komma på besök - hon har ändå vägarna förbi - efter att ha varit i Ullarp och köpt bruna ägg. Vi blir sittande en bra stund ,, parasollet är uppfällt och Harry och daghunden Bessi ligger i skuggan och sover. Sigge gömmer sig i uterummet .., håller noggrann koll på Bessi som gärna skulle vilja fånga honom, kanske till och med äta upp honom.

Efteråt läser jag DN på nätet. Det är enbart elände, ja, rena klagovisorna. Aktierna rasar .., många har satsat på SBB (jag känner i alla fall en av dem) och han som är VD - Ilija Batljan - tycks bekymrad, vilket nog är en underdrift .., kanske mera panikslagen. Och kronan tappar i värde ..., "Mäklare lurade säljare - köpte bil för pengarna" lyder en rubrik. En annan: "Regeringen kallar till möte om bostadskrisen."

Tar mig i stället an min systers dagliga mejl från Australien. Hon har varit sjuk, men är på bättringsvägen. Kallt och ruggigt väder har dom också. Hon tipsar om en - i hennes ögon - bra bok, författad av Adele Parks. 

"Den handlar om en vanlig engelsk familj som vinner 17 miljoner pund och vad som händer sedan. Jag retar mig enormt på pappan ...", skriver min syster. 

Här, flödar solen. Ormbunkarna (säkert någon slags bräken .., men jag skriver ormbunkar) växer så det knakar och små, små skott dyker upp dagligen. 

Nu blommar blåregnet och Ingrid-Bergman-rosen har fått knoppar, liksom pionen. 

I växthuset räknar jag till tre nästan mogna jordgubbar. 

Själv har jag bakat en citronkaka och ska nu ta Harry på en kort promenad .., han plågas hemskt i värmen.

Dagens fönster ...

  ... fångades i Stockholm i början av juni år 2010 och det var jag själv som höll i kameran - ja, då var det nog verkligen en kamera - och inte en mobiltelefon.

 Och idag ... 

... fyller den alltid så rara mossfolk år!

 

Karin, alltså. 

Hurra, hurra, hurra för dig och tack för att du håller igång bloggandet!

Det är alltid lika intressant att följa din och din familjs vardag (och helg)!

Till Lidl ..

... åker vi inte  alltför ofta, kanske varannan månad och då är det egentligen bara hundgodis vi köper. 

Så här  - bilden - ser det ut och det var friherrinnan som brukade ha detta hemma hos sig - kanske till daghunden Bessi - och så brukade Harry få någon pinne eller två och SOM han tycker om dem!  

Jag brukar dela 1 pinne i sex delar och gömma dem på tomten och så får Harry leta och oj, vad han blir ivrig!

Idag bad jag pv att köpa hem mer av detta och han kom hem med en förpackning! EN! 

"Ja, men du sa inte hur många ..?" protesterade han. 

Ibland är det som att man till män måste ha en exakt detaljerad inköpslista. 

Nåja, vi får väl se till att ha något fler ärende in till Halmstad.

När vi förra helgen besökte sonen med familj i Skåne, upptäckte jag en Wettextrasa som inte var av denna världen! Glöm tunna exemplar från Ica eller Hemköp .., det här var wettextrasornas Rolls Royce!

Så här ser dom ut och  dom är tjocka och suger upp nånting så otroligt!

Inköpt på Lidl. 

Då blir det alltså två inköp och jag ska med nöje nu torka diskhon eller  köksbordet .., allt med denna trasa! 

Halleluja!

Har man inget annat för sig ...

... kan man - efter flera timmar utomhus - sätta sig i soffan Ektorp med datorn i sitt knä (på en grön kudde)  - och så kan man titta på en dokumentär av Tom Aland; en dokumentär som handlar om filmaren Kåge Jonsson. Det blir ett personporträtt av en egensinnig herre, född i Graninge i Ångermanland, numera boendes på Lidingö i Stockholm. 

Och vilka filmer denne Kåge Jonsson har gjort! Jag minns med värme "Jag älskar dig Natasja!" (från 1999) som handlar om ett ryskt BB och människorna där (det var som från en annan planet!) och så fanns där ännu en som jag ska se om - om jag hittar den - jo, det gjorde jag nu .. - den heter "Bussresan" (Eller "Inte trodde jag det var så långt till Holland ...") och det är sån ljuvlig liten pärla (tillika en tidsmarkör från 1986) och mannen som heter Alfred .., honom hade jag nog lätt fallit för om jag hade varit i hans ålder. Den filmen finns att titta på här. 

Nu vet ni det.

Dagens fönster ...

..... finns i ett gult hus på den där bekanta (ja, någorlunda) kullen, allt uti landet Halland. 

Om ni visste hur mycket jag tycker om lådans gröna färg och hur knepigt det var att få till rätt nyans. 

För några år sedan hade jag en linneklänning i samma färg och den var så innerligt älskad, men nöttes helt enkelt ut.

Efteråt ... 

Idag var det begravning av sommarhusgrannen Jockum. I ett sms skriver hon som nu blivit ensam med de två döttrarna, att "Sorg är randigt, sägs det och det stämmer. Stunder av mörker och sorg varvas med glada stunder där det känns som vanligt."

Efter begravningsakten väntade samling i familjens trädgård - etthundrasjuttio vänner ville vara med -. 

På minnessidan vimlar det av minnesord och alla betonar de Jockums glädje och energi .., hans högljudda skratt och vilken fin vän och familjefar han var och där framträder en bild av honom som vi inte hade en aning om! Slalomåkaren, seglaren .., juristen .., ja, det är som att öppna en dörr till ett rum där man aldrig har tittat in.

För oss var han ju just sommarhusgrannen .., Jockum som var så glad och småpratade lite, frågade pv hur det gått på Vasaloppet och om han fortfarande arbetade .., ja, denne Jockum som klippte gräset i expressfart .., till synes alltid fylld av energi och med en sådan omsorg om familjen.

Femtiofyra år blev han och borde - mänskligt sett - ha haft så många år kvar, men så är det ju här i livet .., inget vet man om någon morgondag.

Populus tremula .... 

Jo, så var det .., att vi var i total avsaknad av kastanj, ek, bok, lönn och inte ett enda fruktträd hade jag sett hemma i Malå. 

Men asp, hade vi gott om. 

Dom växte nere i slänten mot sjön ..., och jag tyckte så mycket om dem. 

Idag när jag hade tittat över hos grannfrun Birgitta, upptäckte jag en kanske tonårig asp nere vid vägen ., inklämd mellan idegran och murgröna. 

Tänk, så vackra blad. 

Så oerhört enkla, men så fina. 

På engelska heter asp "aspen" och tremula på latin har väl med darrningen att göra. 

"Att darra som ett asplöv, lyder ordspråket. Och det är sant att aspens löv darrar vid minsta vindpust. Det beror på att skaften är tillplattade och mycket långa i förhållande till bladstorleken. Darrningen förhindrar skadeinsekter att få fäste på bladen." Så står det att läsa när jag googlar på asp. 

Att den tillhör poppelsläktet kan man kanske räkna ut av rubriken. På tyska heter asp "espe".

Dagens fönster ...

I slutet av maj 2009 kom det här fönstret till min inkorg och den som hade kameran redo, var Anitha Renström - hon som var sambo med Per-Erik - båda är nu döda sedan ett par år tillbaka. I mejlet skrev hon att "nu hade hon besökt paradiset!" 

Såväl Anitha som Per-Erik lämnade för något år Adak (några mil från Malå) för att bo i Skåne. Å, så dom trivdes, men så blev det flytt hem igen och det var där Per-Erik somnade in där han låg och sov. 

I fjol, i februari, var det Anithas tur. Här kan man läsa om henne. 

Tv-tips ....

"All världens byggskandaler ...", (eller Iögonfallande ikoner ...) heter programmet som finns hos UR Play. 

Jag tittar på det just nu, i skrivande stund. 

Här en länk.

Så intressant. "Isbergen" Århus och Gert Wingårds höghus (Scandic Hotel Victoria Tower) i Stockholm står i fokus bland annat. 

På SVT play finns vi även Studio 65, ett program som tar upp  spörsmål för oss äldre. Bra programledare är Kattis Ahlström och i det avsnitt som jag tittade på ikväll, handlade det bland annat om skönhetsoperationer .., att acceptera sitt åldrande - eller inte - och mycket annat. 

Studion i programmet är , i mina ögon, såå deprimerande. Ja,  det är väl inte så noga .., upp med några hotellgardiner bara, så blir det nog bra, tänkte kanske någon rekvisitör.