Lättnad .... 

Börjar med detta, som verkligen gjorde mig så omåttligt glad! Det är nu nästan 2 1/2 år sedan jag drabbades av covid och var så sjuk. 

Jag kan helt ärligt säga att sedan dess fungerar inte alls min kropp som tidigare. Blir fortfarande kopiöst andfådd vid minsta uppförsbacke, ibland behövs inte ens en sådan. 

 Somliga dagar kan jag gå ner till havet och till hamnen utan bekymmer .., nästa dag - noll ork -. Nåväl, detta har jag väl lärt mig att leva med och det går bra ändå. 

Men .., det som verkligen har varit svårt, är mitt förändrade luktsinne. Nej, jag har inte förlorat luktsinnet, det har förändrats helt. Helt plötsligt kan jag känna de mest underliga dofter .., från stickande typ-aceton .., till att jag tycker att pv luktar illa. Det är ju hemskt. 

Och jag har sagt till honom att "men du kan ju inte åka till skolan och lukta så här .., tänk, om någon elev klagar eller någon arbetskamrat!" 

Ni kan ju tänka er hur roligt det har varit för honom. För mig är det helt verkligt. Det händer att jag liksom nosar på honom .., och tänker att han kanske inte har duschat, men vet ju att ingen människa som jag känner är mer renlig, än just den mannen. 

Igår - av en händelse - letade jag på nätet efter detta med förändrat luktsinne. Höll på att ramla baklänges när jag läste det inringade! Nu kan jag kanske släppa det hela .., jag inser ju att det är i min hjärna det har blivit något vajsing. 

Dahlior har aldrig funnits i våra (eller mina) rabatter, aldrig någonsin, men nog är dessa blommor helt underbart vackra!

Vilket naturens underverk!

Den här madamen växte i pv:s kusin Marias rabatt, tillsammans med stora sjok av höstanemoner! 

Rensade i vår rabatt närmast ytterdörren, fyllde på med jord och rafsade bort humle som tar sig in överallt och snurrar in andra växter. 

Ormbunkarna som är så fina på våren, börjar nu tappa styrfarten, precis som daggkåpan. Men pv:s Ingrid Bergman-ros har nya knoppar och kanske kan han få njuta av utslagna rosor till sin födelsedag den 1:a september. 

Sist av allt idag blev det ett besök i Skallkroken. Pv hade glömt sin dosett i båten och jag var sugen på ett bad. Det blev ett bad - för oss båda - men vattnet var grumligt och var inte alls lika fint som igår. Duschade med hjälp av den vattenslang som finns på bryggan - iskallt vatten - men det gick bra.

Dagens fönster ...

 

Så här skriver avsändaren: 

"Hej Elisabet! Hoppas du har en fantastik sommar. Jag njuter av min sista semesterdag. Har haft drygt en vecka ledigt och en sagolik tur med vädret!

När jag fotade den häftiga Amaranten här fick jag se att det kom med några fönster i bakgrunden och kom då att tänka på dig. 

Kram//Elisabet."

Och då säger jag .., tack Elisabet! Så omtänksamt av dig!

Oväntat - eller inte -.

Så har Wagnerledaren Jevgenij Prigozjin omkommit i en flygolycka utanför Moskva.

Tänka sig, så lämpligt. 

Förmodar att president Putin nu lutar  sig tillbaka i någon fåtölj och känner sig nöjd.

Överstelöjtnant Johan Huovinen säger så här, enligt vad jag läser i Dagens Nyheter:  

– Det var som jag sa efter Wagnergruppens kupp vid midsommar. Prigozjin kommer inte att leva länge till. De kommer aldrig att glömma det. Då städar man upp, det är så Ryssland fungerar. De som ger sig på makten kommer antingen att förgiftas, som Navalnyj, eller skjutas. Utmana aldrig makten i Ryssland.

Nionde och tolfte september ....

Lördagen den 9:e stundar surströmmingskalas här hos oss och alternativ mat finns till den som inte tycker att fermenterad fisk är något att stå efter. Pv till exempel. 

Kanske kan gravad lax eller någon slags paj duga? 

Som synes tyckte nog Harry - då mycket ung - att det i alla fall doftade gott .., han verkar slicka sig om nosen. 

 

Den 12:e samma månad - en tisdag - då ska jag  besöka Halmstad Teater och lyssna till SR:s korrespondenter Johan Bergendorff (Global hälsa) och Daniela Marquardt (stationerad i Berlin). 

Fattade jag det rätt, kommer Daniela att avlösas av Caroline Salzinger, nuvarande programledaren för Europapodden och en alldeles förträfflig sådan! 

Hon, i sin tur, blir avlöst av Claes Aronsson som varit föräldraledig, tror jag.

Dagens fönster ...

Mest hela tiden från Karlstad satt jag och halvsov i bilen. 

Trött och förkyld. 

Men när vi passerade Överlida råkade jag vara vaken och hoppade nästan till! 

Bad pv att vända om och jag älskar att han gör det utan besvär och så klev jag ur och tog några bilder. 

Bensinstationen heter "Hos Rolf".  

Och så här ser det ut på gården. Är det inte härligt, så säg? Vi hade en Gulfmack hemma i Malå, den stod på gaveln av Brännströms Järn & Sportaffär som låg längs Storgatan. Ägaren till butiken var Mauritz Brännström, en gång Vasaloppsvinnare och pappas bästa vän. Mauritz fru Gunborg arbetade också i butiken och där inne doftade det läder (från alla hundkoppel som hängde på rad) och på väggen satt ett uppstoppat älghuvud; alltså med hår och allt. 

Tre pallar med galonsitsar stod framför disken och där - på eftermiddagarna - satt jaktintresserade män i samhället och pratade om den där stora, granna älgen som kanske gick dem förbi. Det hände mer än en gång att mamma bad mig cykla till affären för att påminna pappa Ivar om att middagen stod och väntade på bordet.

Bilden blev rörig med bänkarna i bakgrunden, men jag tycker ändå om den. 

Och jag tänkte att i alla fall den övre, borde vara nånting för Walkaboutsweden och hennes inte alls så vanlige man. I Överlida finns alltså denna mack. Och ellem: visst var det så att vi passerade Kristinehamn (jag satt och googlad på staden när vi fastnade i en evighetslång kö, på grund av en bilolycka), men vi körde aldrig in i själva staden.

Tycker så mycket om skylten, som påminner mig om en annan skylt. 

Den här, fångad av sonen Anders.

Prat och prat ....

Det är vad det blir i trädgården hos Ecke och Britt. Grannen Birgitta är också där. Och Harry. Han brukar få en korvbit av Ecke när vi är på besök och har bråttom nerför kilimanjarobacken, nästan så att han galopperar och blir ung på nytt .., men se, idag blev det ingen korv. 

Då lägger han sig i skuggan under äppelträdet och bryr sig inte så värst om värdparet. 

 Det blir prat om allt och inget. Om Biden, Trump, USA:s delstater (Ecke har bott en tid i USA)  .., om nyheterna om hur våra svenska partier står sig - eller inte står sig - och jag berättar att Martin Melin fått överta platsen efter Carl B Hamilton (L). 

Och så kämpar vi för att få ordning på Eckes mobil, där Siri gått i strejk och svarar med text, men inte ljud och det hjälper ju föga den som är blind. Det ordnar sig. 

Britt bjuder på"Gullans mjuka kaka" och jag får veta att Gullan en gång bodde i det gula huset med sin familj - alltså där vi själva bor -. Den innehåller äpplen och i en liten vit skål finns creme fraiche, det är gott till kakan, säger Britt. 

Bilden av sländan tog jag 2013 i augusti.

 

Efteråt cyklar jag ner till havet och badar l ä n g e. 

Ett gäng kanadagäss håller till en bit ifrån där man badar .., och där är en man med en rufsig tax och och mannen kommer upp från vattnet när jag går i. Ännu har havet inte riktigt samma färg som innan stormen .., det är mer humusfärgat. Lite trist är det allt. 

Och som jag saknar min gröna linneklänning. Den föll i bitar till slut.

På agendan ...

Då är ÄNTLIGEN linneskåpet rensat och på hallgolvet ligger nu en stor hög med gamla frottéhanddukar, dukar vilka aldrig använts de senaste tio åren, örngott som sett sina bästa dagar och annat också. 

Nu ska detta gå till någon slags sortering på återvinningen och åååå, så skönt detta känns! 

Under mina år i Ystad - de i början kunde kännas aningen oroliga - var detta att städa garderoberna ett effektivt sätt att - mentalt - må bättre. 

Det blev liksom struktur även i hjärnan.

Ungefär samma effekt som ett bad i havet ger. Just så. 

Pv har idag hämtning av Edvin från förskolan, samt första körövningen för hösten. 

Själv ska jag titta på friidrotten ikväll .., betala in 400 kronor till Filmstudion (tio filmer att titta på), samt klippa gräset på ena sidan av huset. 

Så ska jag väl titta till Fru Duva som ligger i sitt bo; kanske är hon död ...? Eller så blir det inga ungar? Jag tycker att hon har legat där hur länge som helst, dold under det yviga blåregnet. 

Måhända hittar jag någon film att titta på? På instagram eller möjligen facebook, vittnade Bettan om en dokumentär, tror jag. Får försöka finna ut vilken det var. Ja, ja. Så spännande är tillvaron här i det gula huset. Pv klyver ved. Som vanligt. 

(Såg förresten president Biden på besök i den eld/stormdrabbade ön Maui på Hawaii och jag tänkte att han rör sig nästan som en robot ..., och inte för mitt liv kan jag förstå hur han ska ha en chans att vinna över Donald Trump; han som bara får mer och mer stöd av sina fans, ju fler åtal som väcks mot honom. Ur led är tiden!)

Dagens fönster ....

Se där .. nu har Bodil lagt in överväxeln och på hennes och Manges roadtrip, kommer nya fönster susande till min inkorg. 

Som det här .., ett badrumsfönster från Strömstad i Bohuslän. 

Tack Bodil!

   Vardag igen ...

Här i Acksjöns kapell (bilden från nätet) var det som vigseln mellan Annica och Martin ägde rum. Ett gammalt baptistkapell från 1874 och så otroligt fint inuti, för att inte tala om övervåningen!

 

Vigselförrättare var Tina Thörner, ni vet, hon som var kartläsare åt Colin McRae, då, när dom körde Dakarrallyt. Vilken härlig kvinna! 

Och vilken utpräglad värmländska hon talade och jag tänkte att det här med dialekter .., det är ju bara så totalt underbart!

Under vigselakten spelade Martins ena dotter flöjt .., någon annan läste en dikt .., och Annica själv läste - väldigt rörd - upp vad hon skrivit och ville säga till denne Martin som är så romantisk av sig! 

I sanning ett överlyckligt par! 

 

Brudbuketten påminner om bruden. Sååå mycket glädje .., så mycket personlighet!

Vid femtiden på eftermiddagen blev det fest i en föreningsstuga tillhörande ett koloniområde. 

Det bjöds på underbar buffémat .., det var tal och filmer och påhittiga uppvaktningar av arbetskamrater och släktingar och jag satt mest hela tiden och var nervös inför vad jag skulle säga. Knappt att jag kunde koncentrera mig på maten och då förstår ni, att då var det illa ställt ,-). 

Toastmaster var brudgummens tvillingbror Anders - det var han  som tog bilden av brudparet - och hans fru Gunilla. 

Många sjuksköterskor på plats (kollegor till bruden) och sjöräddare (precis som brudgummen), så vi var i goda händer. Man får väl ändå räkna dessa människor till den mer handlingskraftiga sorten.

Bild från kolonin. Där gick vi grusgången fram och längst nere där vattnet skymtar, där tog vi höger och där låg föreningslokalen. På kvällen - i mörkret - var där upplyst av marschaller.

 

På väg till själva kolonin .., alldeles intill, visade det sig bo givmilda människor.

Och min sedan tidigare positiva bild av värmlänningar, ja, den förstärktes ytterligare 

Sååå trevliga och gladlynta människor! 

Vid min sida vid middagsbordet hade jag två eller tre sjuksköterskor och en av dem, hon som kanske var mest tystlåten .., överraskade verkligen. 

Jag frågade vad hon gjorde på sin fritid. 

Jo, hon dansade FLAMENCO!  

En annan renoverade fönster  .., en tredje hade lika lockigt hår som jag själv och såg så innerligt snäll ut. Kvinnan på min högra sida hade en lång, grön klänning och så vackra händer. Hennes man, som satt intill pv, kunde ha varit en bror till Håkan Nesser! Och på pv:s andra sida satt en sjuksköterska (tidigare kollega till bruden då hon arbetade på lungkliniken) som på pricken påminde om Anna-Lena, sjuksköterska från Skipås. 

Och så blev det underhållning senare på kvällen. Göran Samuelsson, känd grundare av Packmopedturnén,  spelade gitarr och sjöng och gjorde det med den äran! Sist av allt kaffe med tårta och klockan var närmare 1 på natten när vi körde till vår lilla stuga. Vi däckade inom loppet av någon minut!

Dagens fönster ...

... fanns (och finns förstås ännu) i den lilla stuga vi bokat på Bomstadbadens camping utanför Karlstad.

Tusentrettio kronor per natt betalade vi, plus 150:- natten för Harry. 

Det var nära till allt. Till receptionen, den lilla butiken, servicehuset, stranden, dusch och toaletter. 

Trots att det var mängder med husbilar/husvagnar, var det nog inte högsäsong. Många hade tyska registreringsskyltar och jag hörde även finska  pratas.

Vi bodde i en så kallad "Granenstuga med 2-bäddar".

 Ack Värmeland du sköna och lite annat ....

Vilka härliga dagar vi har haft i landet Värmland! Kom fram till campingen - belägen en knapp mil utanför Karlstad - på fredagkväll.

Det var en liten stuga  jag bokat, men helt okej. 

Där fanns en dubbelsäng, ett fällbord från Ikea (genialiskt!), två stolar, ett badrum med bra avrinning i duschen och två hyllor att ställa tandkrämstubar och annat på, en pytteliten köksdel med spis med två plattor och så kyl och frys. 

En altan med bord och två stolar fanns också. 

Det var så generöst det hela. I vanliga fall brukar man få köpa till diskmedel, tvål etc, eller ta med sig hemifrån. Här fanns allt sånt på plats, t.om en rulle hushållspapper, hundbajspåsar, flytande tvål i badrummet, ja, det kändes som om någon hade tänkt till. 

Harry på altanen.

På väggen hängde ett långt skohorn! (Bara en sån sak!) Altanen betydde mycket. Där kunde vi sitta och titta ut över omgivningen .., på familjerna med husbilar .., på det tyska paret med två småttingar .., och vi såg människor passera lite längre bort mot stranden till. Och Harry var så duktig .., höll sig hos oss, även utan koppel. 

 

Lördagförmiddag ägnade jag mesta tiden åt att fila på talet som jag skulle hålla. Renskrev det flera gånger för hand och fick veta att minst tre av bröllopsgästerna är hörselskadade/har nedsatt hörsel, så jag fick tre kopior utskrivna från campingens reception. 

Det hela handlade om hur man kan mötas via bokstäver; alltså på en blogg. 

Och för att visa hur jag uppfattar Annica, skrev jag ned utdrag från åren som gått - kanske ni minns att vi då hade "Veckans Bästa" och här fanns  hennes bidrag, bland annat från 2012 och framåt. 

Nej det skulle inte bli något långt tal, det kanske blev sex "Det bästa", men visade så tydligt hur omtänksam, rar, vänlig,  plikttrogen, romantisk, ärlig och vänfast denna Annica är. 

Bilden här ovanför är från stranden  vid campingen. 

På fredagen hade jag - i en hantverksbutik i Sjötorp - fallit pladask för en klänning i färger som jag bums tyckte om och i halslinningen satt en liten lapp med texten "Tant Lisa"  - ja, men detta var ju som gjort för mig! 

Den köpte jag "oprovad"! Älskar färgerna och tyget.

Vid tvåtiden  körde vi så till Mariebergsskogen, en slags ljuvligheternas ljuvlighet i närheten av vattnet. MEN .., så vackert där var! Det var där, i ett gammalt baptistkapell (numera "avkristnat") som vigseln skulle ske.

Nu var vi där före övriga gäster, då vi hade Harry med  oss - de andra kom i gemensam buss -. 

Fyrtioåtta gäster inalles och vi kände två av dem, brudparet, alltså. Människor stod  i klungor och småpratade utanför kapellet .., jag kände genast igen Annicas bror och mamma (hon som har arbetat på Konsum och haft samma yrke som jag själv) och brudgummens  tvillingbror var "hovfotograf" och så skulle då allt börja.  

Om detta äventyr tänker jag berätta i morgon.

Lördagsfönstret …

Så här skriver fönsterfångerskan: 

”Hej Bettan! Sååå roligt att träffa på er idag ❤️ hoppas ni får en skön o rolig helg i Karlstad. 

Skickar dig ännu ett fönster, denna gång från Norrqvarn med en liten skymt av Göta Kanal mellan träden. 

Gör med den vad du vill. 

Må så gott o många kramar från oss. Bodil.”

Tack, tack, tack! säger jag, 

Bomstads Camping, Värmland.

Efter vad som kändes som en evighetslång dag i bilen (vi körde via Ullared, Kinntorp. Sjötorp …) och skog, skog, skog, så tog vi lång paus just i Sjötorp. 

Det är där som man slussas ut till Vänern och nu ville väl pv visa mig att det inte är så knepigt det där..

Mötte Mange och Bodil (ägarna till Hemköp i Haverdal) vilka var ute på en längre roadtrip, bland annat i Bohuslän. Så himla roligt detta var! 

 

Efteråt lunch/middag på Kajutan i närheten. Fläsknoisette med smörslungad potatis - kors i all sin dar så gott! Vi kunde sitta ute, det var vindstilla och skönt. 

Sista sträckan hit till campingen körde jag (vi stod länge i låååång bilkö pga trafikolyckor) och nu har vi installerat oss i en liten röd stuga på 14 kvm. Det går utmärkt! 

Så här ser det ut. 

En pytteliten köksdel, ett fällbord, två sköna stolar,  en dubbelsäng + ett mindre badrum. Altan hör till, med bord och två stolar. Jo, helt okej. 

Nu ska jag ta mig en promenad i omgivningarna!

Efteråt ....

Torsdag. Så är det - som alltid efter småttingars besök - alldeles tyst och tomt här inne. Ingen 4-åring med gott om energi som kommer krypande in till sin farmor på morgnarna .., ingen 1-åring som plötsligt kunde gå FYRA steg här i vardagsrummet (under jubel och applåder) och inget kvällsprat om oviktigheter och kanske även om det som är viktigt, ja, som det är när man har besök.

Hemma i Skåne har internet och tv legat nere (just hos dom) och att då komma till landet Halland är allt detta fungerar, kan ju bli himla trevligt. Aldrig har jag tittat på så många barnprogram! Nicke Nyfiken (på bilden handlar det om allergier), Smurfarna (mest älskat) och  Bluey!

Men nu: tomt. 

Tvättmaskinen är inne på tredje rundan .., det har dammsugits uppe och nere .., haft besök av grannen Annelie som berättat om sitt scenografjobb (någon frågade) och hur intressant var inte det att få tal del av något som - för en själv - är helt främmande. 

Vilket arbete! 

Och om vikten av att ha bra ljussättare .., vittnade hon också!

Så här såg det ut igår när eken skulle fällas. Jag höll på att svimma när jag kom dit och upptäckte sonen som klättrat flera meter upp i eken, allt för att fästa några linor! Hjälp! 

Därefter var pv redo med motorsågen och det blev en rejäl fällning och att ta reda på resterna ägnar sig pv åt idag. 

Klockan 15.00 är vi bjudna på eftermiddagskaffe hos grannen Birgitta (barnstolen är nu desinficerad och återlämnad) och ett surströmmingskalas-datum hos oss är bestämt. 

Återstår nu att packa och göra allt klart inför resan till Värmland i morgon. (Fick nyss en bild av en mig närstående som låtit tatuera in en streckgubbe på sin arm! Den allra mest underbara tatuering jag någonsin sett!)

Dagens fönster ...

..., fångades i Skattlösberg i Dalarna och det var Ulrika som hittat fönsterhåven och fick fångst på en gång! Ett typiskt Ulrika-fönster. Om någon inte känner till det, så bor Ulrika numera i just Skattlösberg - i Dan-Andersson-land - och skriver att "Här har jag hittat mitt sammanhang. På så många plan."

Tack för fönstret! säger jag.

Nu vet jag inte om Ulrika har någon blogg längre Ulrika, men hon finns på instagram, på ika_swe.

 Sexton blev det ....

Ännu en fin dag. 

Lite regn, men inte mer än att det inte spelade någon roll. Vi körde till Skallkroken och ingenting kan konkurrera med krabbfiske, i alla fall för en 4-åring och hans mamma. 

Spannen - som i vanliga fall är en skurhink - fylldes nu av totalt sexton krabbor, varav någon visade sig vara riktigt, riktigt  stor.  

Efteråt blev det sedvanligt krabbrace och det är alltid lika roligt att se hur dessa små djur springer sidledes till vattnet .., nerför bryggan och tjopp, i!

På bryggan kom en man och en kvinna med två barnbarn (flickor på 5 och 9 år och såååå fint klädda!) och när vi pratat en stund, sa kvinnan att "Ja, jag glömmer aldrig när du körde hem från Ankaret en kväll och stannade mig och tackade för att jag hade så bra reflexutrustning, ja, jag var ute med hunden och även den hade reflexsele!" 

Ja, just det, det kom jag ihåg. Det är rent hemskt så många människor som när det blir höst eller vinter, helt sonika struntar i reflexer och det är inget annat än ett mirakel att inte fler blir påkörda!

Badade i omgångar. Längsta badet också för i år. Tyvärr är vattnet ännu grumligt och nästan insjöfärgat (så där gulbrunt) - det är väl efter ovädret - och det känns inte fullt lika angenämt som tidigare. Nåväl, det blir väl bra så småningom. 

Tisdag och Dagens Fönster ....

Ännu inget regn och enligt SMHI ska det så förbli idag, nej, se det ska det inte ser jag, det väntas åskskurar mellan fyra och fem. 

Ja, man får vara glad åt det lilla. 

Fönstren fångades inne i Halmstad, inte långt ifrån där Harry fick sina klor klippta igår. 

Husen är relativt nybyggda, kanske var det inflyttning i våras och sämre skapelser har jag sett. Trist bara med nästan noll grönytor. 

En härlig eftermiddag blev det när sonen med familj igår kom körande från Skåne. Eftersom solen strålade och det var VARMT ute, så gick vi ner till stranden och där var nu inte många turister kvar .,. några enstaka bara. 

Lille Viggo kröp omkring och upptäckte tångruskor och stenar och vågade dyka under vattnet ("dyka" = pappan höll i honom och tvärsänkte ner den lille) och tyckte tydligen att det var kul. 

Trettiosjuåringen påstod sig känna något som rörde sig under fotsulorna när han vadade ut .., det var säkert små plattfiskar som virvlade iväg och 4-åringen funderade över sandmaskens lämningar. (Bilden här ovan för). Detta är alltså maskens exkrementhögar och dessa består av sand, då masken livnär sig på organismer vilka fastnar på sandkorn och kvar blir då just sand-skit, helt enkelt. 

Till en början tyckte jag att detta var så vedervärdigt äckligt .., det kändes ju som om det var stora mask-bon man försökte undvika!

Just nu ..., VM-semifinal på tv .., en 4-åring som vill allt annat än att vänta tills matchen är slut. 

Kanske blir det krabbfiske, måhända ett besök på Svedinos bil,-motormuseum i Ugglarp .., kanske ett bad i havet. 

Det gäller ju att parera åskan. 

I köket står Maja och i barnstolen sitter den yngste som är HUNGRIG. 

Barnstolen har vi fått låna av underbara grannen Birgitta, men nu ska vi själva se till att vi har en sådan! 

 Dagens fönster och "Det orange kuvertet" ....

 

Fönstret fångades nu på morgonen inne i växthuset. 

Det är den tiden nu. Imma på fönstren och spindelväv. 

Dagg i gräset.

Vinrankans blad är så vackra, tycker jag .., men vi har aldrig fått så liten skörd av druvor. 

Sitter i soffan Ektorp och skriver .., och tittar på Nyhetsmorgon och den vanliga reklamen. 

En handlar om att gå i pension lite mer på deltid. 

Rubriken är "Det orange kuvertet".  För mig låter det helt galet!

Nu ska jag dammsuga i mitt sovrum, ty där ska ikväll två småttingar och deras pappa och mamma sova.

Stor glädje!

 

     Oriven .... 

 

Vaknar vid 4-tiden och känner mig ..., just "oriven" inombords. Det är ju underligt att man ena gången lämnar sömnen och upplever sig sååå pigg och alert, medan en annan dag .., då kan det vara precis det motsatta och det förunderliga är ju ändå att man inte begriper vad det beror på. 

Så var det idag. 

Vid 10-tiden ringde friherrinnan och berättade att hon längtade efter Monicas goda bröd, det som bakas på dinkelmjöl och lite annat och hade jag möjlighet att ...? Det hade jag. Tog bilen och körde till Steninge, friherrinnan högläste receptet och jag agerade bagare.

Upptäckte sedan att detta var fullkornsdinkel; det var förstås därför som jag skippade flera deciliter av mjölet .., det hade blivit för kompakt annars.  Diskade undan och passade sedan på att dammsuga med hennes .., ja, en sån här laddbar historia med långt skaft. Det var premiär för min del och ganska tungt, inget jag tänker satsa på, men så här till nöds gick det bra. Efteråt tog vi kaffe ute vid trädgårdsbordet. Grannfrun Madeleine stod på sin altan och småpratade lite med oss. Av katten Tiger såg vi inte en skymt.

Särskilt varmt var det inte, men ändå .., det kändes bra.

Mellan varven gick jag in i köket och kollade till brödet .., tog ut formen och lät patienten avgöra .., ja, då tog vi tio minuter till. Sen till affären, när allt var klart .., jag visste att vi inte hade några hasselnötter hemma.

I kön till kassan upptäckte jag Hilda som en gång (även i sommar) arbetade hos oss. Ett jobbpass återstod.  

Jag frågade vad hon skulle göra sedan?

Jo, hon hade tydligen tillbringat ett år i Los Angeles och nu längtade hon tillbaka - sade sig inte vara klar med USA - och skulle återvända och fortsätta pluggandet (marknadsföring etc).  

"Man har ju bara ett liv, alltså måste man ta vara på det ..!", sa denna rara Hilda.

Själv kände jag mig som vore jag sjuhundratjugotvå år, men om brödet i ugnen blir bra, kanske det bättrar sig.

Åtminstone doftar det gott.

Dagens fönster ...

.... fångades i Estland - närmare bestämt i Tallin - och det var annannan som sin vana trogen hade håven redo. Tack du flitiga fönsterfångerska! säger jag.