Det bästa för AP ...

Familjen samlad.
Vissa superduper-supporters och andra tillsammans, kämpandes ute runt banan.
Utöver det god mat, fina hundar, fin natur och bästa familjen, när livet är som bäst.

Bilden: längst bak Micke, Anders, Anna, Maja och tomtegubben - självaste pv -. 

Och så det bästa för annannan i Portugal ...

Hej Elisabeth,

Bildlöst bästa från mig. (Inte alls! hälsar Elisabet, som hittade en bild som kom just från dig, Anna, ja, en bild på utsidan ett vadderat kuvert! Bilden var från februari 2012).

En god vän och kollega från ett internationellt virtuellt nätverk för forskare och universitetslärare var på konferensbesök i Porto och vi kunde ta oss tid att träffas. Vi gick och tittade i katedralen och drack ett glas vin på min favoritplats och åt en god måltid tillsammans med P.

Och så pratade vi mycket om sådant som man behöver tala med en kollega på en annan geografisk plats men på ungefär samma plats i organisationen om. Handledning och utvärdering och folk som inte gör det de ska och så. Det blir väldigt mycket mera konstruktivt när det är med någon som inte är i samma organisation som en själv. Både roligt och nyttigt.

Hälsningar
annannan
(som uttalas ann-annan - inspirerat av en i den kvartett jag brukade plugga ihop med på universitetet som drog ihop namnen på ett radarpar som båda hade namn som började på an)

Det bästa för Ulrika i Närke ....

Vilken vecka!

Det är svårt att välja bara en eller ens bara tre saker...

Det allra, allra bästa är i alla fall ett möte med en annan människa. Någon som lever under svåra omständigheter och som jag fått gåvan att lära känna och stötta. En del människor bara flyttar rakt in i ens hjärta.

Jag önskar jag kunde berätta mer om den här fina människan, men det går inte p.g.a. omständigheterna. Det är i alla fall det som värmt mitt hjärta alldeles extra mycket den här veckan. Det seglar in och lägger sig mjukt i hjärtat som ett av **årets** bästa.

En annan veckopärla är gårdagen som tillbringades på en lerig åker i 5 timmar och sen i depån ett par timmar, då det var Rikspokalen igår. Att titta på rally är *nästan* lika roligt som att sitta i bilen och åka själv. En hel dag med rallybilar, feststämning och glada människor i sällskap av fina vänner är underbart!

Och så hösten! Vackert, vackert! 

 Och utsikten från vår lilla radhuslänga är helt fantastisk året om, i alla väder och årstider.

Hälsningar Ulrika.

Det bästa för Barbro i Brämhult ....

Veckans bästa måste vara dagens besök hos konstnären Lena Björn i Tranemo.

En totalupplevelse. 

Man närmar sig ett rödmålat trähus från gatan och stiger in genom grinden till en ljuvlig trädgård som liksom omgärdas av tre byggnader.

Det ena är boningshuset, det andra är utställningslokalen med ateljén på övervåningen och det tredje är ett hus som rymmer ett semesterboende. Där skulle jag gärna bo!

Konstverken är fantastiska men rymmer hemska bakgrundshistorier - något som Lena berättar om. Hon har engagerat sig i kvinnors utsatthet i olika delar av världen. Här finns en presentation http://www.lenabjorn.com/om

Vilken dedikerad och trevlig person.

Lena är en av deltagarna i Konstrundan i Sjuhärad, och efter besöket hos henne så for vi vidare till andra konstnärer. En dag att vara tacksam över...!

Barbro/walkaboutsweden

Det bästa för Kerstin i Dalarna ...

Höstens alla underbara färger

 

 

Så svårt att välja ut bara en bild så det blir några du får välja på

 

 

 Kramar från Kerstin i Dalarna

Det bästa för Barbro i Uppsala ...

Det bästa denna vecka var att få rå om mina tre Osloflickor. 

Vi cyklade mycket ,det gillar Noelle. Livia i mormors barnsadel var väldigt förtjust i att” kyckla ”hon med.

Badhuset var stor succé för stora och små. 

Leos lekland var också kul.Träffat onkel Fredrik har vi också gjort. Pysslat,spelat kort,memory har också hunnits med.

Kramar och kos har förgyllt veckan. Alltid lika svårt med avskedet på Arlanda blir det för Noelle men gick lite bättre denna gång❤️.Nu är det tomt och tyst 😥

Nu blir det först till jul vi ses

Kram från Babsan

Det bästa för Ann i Göteborg ....

Det bästa veckan var nog idag när Anders och jag äntligen fick fotat lite saker som ska ut i webshopen snart!

Vi har svårt att få till det - ni vet när, var hur - men idag blev det till slut!

 

Att fotografera små barnmössor var inte lätt. Det syns inte så bra om de bara ska ligga platta, men då kom vi på att vi kunde blåsa upp ballonger och trä mössorna på och se...det funkade utmärkt.

Tjugo mössor blev fotograferade + lite smycken och sen orkade vi inte mer. Det tog mycket längre tid än vad vi tänkt, men det blev bra till slut.

PS. Det ser ut som om han kräks i mössan, men det gör han alltså inte!! Ursäkta den usla bilden, men den är tagen mitt i ett skrattanfall

//Elisabet skriver: glöm inte att titta in till Ann .., nu säljer hon smycken!

Dagens fönster ....

... finns i Mullhyttans kyrka och då anar i kanske vem som höll i håven?

Just det.

Ulrika!

Tack snälla! säger jag.

Det bästa - i morgon - ....

Du som vill vara med och dela med dig av lite hjärtevärme - det som gjorde dig extra varm inombords under veckan som gått - glöm inte att i morgon lägger jag ut bidragen!

Det kan bli aningen senare än vanligt, då vi ju har huset fullt just nu.

Kommer ni ihåg tidigare bidrag ....?

Fredagsfönstret ....

.... speglar sig lite i kaklet inne i den lilla toaletten i Köpenhamn.

Det är många år sedan den bilden togs.
Jo, det var den helgen jag träffade herr Akkurat och Morsomt, han som var så omåttligt intresserad av jazz, ja, det var nog hans livs intresse!

Vi hade var sitt hotellrum och han tyckte att jag var en envis rackare som prompt ville ha eget rum.
Sista dagen skulle vi ha nån slags "utvärdering", ja, det var hans ord .., ååå, så hemskt det var.

Det var efter det som jag sa tack och hej till den där dejtingsidan.
Och sen hörde en smålänning av sig, en som aldrig skrivit en rad, men som upptäckt att jag inte längre var aktiv.

Ja, på den vägen är det.

Lediga dagar ....

Så är den andra av fem lediga dagar snart tillända.
Var det ösregn och närapå storm igår, så var det desto finare idag.
På lillrundepromenaden kunde jag konstatera att en av pilarna vid Lilla Stensjö hade dråsat i backen och låg där som ett urtidsmonster med spretande grenar mot marken.

Titta!
Visst ser det ut lite som urtidsjur!

Åkte sedan till affären och handlade .., tittade in hos friherrinnan och hjälpte henne lägga in till-salu-annonser på en facebooksida .. sen hemåt och slängde tvätt i maskinen, dammsög och städade på ovanvåningen .., flyttade sängar, hämtade madrasser ..., ja, vi blir många i huset i helgen och det ska bli sååå roligt!

Alla tre barnen med respektive kommer hit (på lördag är vi samlade), mina barns pappa och hans Karin kommer i morgon (och har förstås med sig Meja, labradoren) och så får vi även glädjen att ha Majas föräldrar på middag; dom som annars bor i Vetlanda i Småland.
Alla ska vi heja på Taurus Toughest i Göteborg på lördag - det är Anna, Micke, Anders och pv som ska tävla, men i samma lag - och därefter blir det middag här i det gula huset.

Emil, som också var anmäld, fick lämna återbud, då han såklart inte är helt hundra ännu efter proppeländet.

Tänk, så härligt att bli som en stoooor familj!

Loooog så här mycket när jag fick sonens fråga på messenger.
Jo, det är så att jag har ju så många .., ja, "högar" överallt; det är papper och lite annat och när jag då får besök, då händer det att jag lägger dukar över själva högarna och vips, så blir det fint!
Det där har förstås barnen sedan länge genomskådat och därav Anders fråga .... "Har du tillräckligt med dukar?"

Njaaaa .., men man kan ju köpa flera på loppis!

Fru Hibiskus ....

Av vänliga bor-några-månader-i-sonens-hus-grannen Katarina fick vi en knoppig hibiskuskvist.
Den sattes i ett glas med vatten och förgyller nu vår sängkammare.

Var gång jag ser den, får den mig att tänka på det här.



Just det.

Dagens fönster ...

... fanns - och finns ännu - i en dörr.
Jag minns exakt känslan.

Två timmar senare låg jag på operationsbordet.

#hässleholmssjukhus

Härmed meddelas ...

... att herr pv hittade sina skolnycklar och byxor i en plastpåse i Skallkrokens klubbstuga eller vad man nu kallar den.

Vi firade med ett glas vin till middagen - här är det Gunnar och pv som skålar - det är fyra år sedan och var en himla trevlig kväll.

Och nej, det är inte volang på nyckelupphittarens t-shirt, det är dålig resår.

Om jag älskar instagram ...?

Det börjar så här .., så som det ofta gör, man tittar in hos någon som man följer och upptäcker där någon annan och så faller man pladask! Just så blev det i det här fallet.

En onsdagmorgon .., min lediga dag, den första av fem på raken.
Jag sitter i loppisfåtöljen, dricker kaffe och kollar Instagram.

En av mina favoriter är konstnären Gregory Mason (på instagram gregorymason_art) och hos honom upptäcker jag Laura Quinn Harris.
Det är hon som har målat av kvinnan på bilden här ovanför.

När jag först ser bilden tänker jag .., det är omöjligt, jag måste ha missförstått det hela, det är nog ett fotografi? Så jag letar vidare och inser att jo, det är verkligen en målning!
Men det är ju helt sanslöst!

Nå, det är jag inte ensam om att tycka .., Turtlan i Karlstad blir misstänksam (men överbevisad) och Leina i Bohuslän, som själv är så konstnärlig, hon skriver att "jodå, med gott om tid och grym skicklighet så kan man måla sånt!"

Mer som hon åstadkommit.

Till sist mejlar jag henne och frågar om det är okej att jag visar hennes bilder på bloggen och får nästan bums svar att det är okej. Så vänligt!

På nätet kan man läsa mer om målningen som visas på National Portrait Gallery i London.
Så här står det, bland annat.
"The portrait is of the artist’s friend, Jessica. Quinn Harris says: ‘The sitting took place in my bedroom at home, as I wanted the patterned wallpaper to provide an interesting decorative backdrop.’ The artist made sketches and reference photographs before completing the portrait in her studio over the next five months."



Lite mer om hur det gick till ...

Ännu en målning.

Och Doug och Jane!
Är det inte helt fantastiskt och ser man på .., Jane har handlat kläder hos Gudrun Sjödén!

Här kan man ta en titt på fler av hennes alster.

Ja, jag säger bara en sak: jag är närapå stum av beundran!
It´s amazing!

Min sambo, vad han nu heter ....

... han är av och till tämligen disträ.
Otaliga är den gånger han förlagt nyckelknippor eller sin mobil eller letat sin plånbok, men på något mirakulöst sätt, brukar allt det som försvunnit dyka upp.

I måndags var nycklarna till skolan försvunna. Och även byxorna, där han hade nycklarna!
Efter mycket letande kom han på att jodå, han hade lagt dem i segelbåten när den skulle tas upp; han visste  p r e c i s  att han tagit av sig nyckelbandet med alla nycklarna och jobbarbyxorna innan det var dags för upptagning.

Men i segelbåten fanns vare sig nycklar eller byxor och jag skojade om att det kanske ändå inte är jag som - först av oss - hamnar på ett gruppboende, men jag lovade att hälsa på honom. Kanske kunde jag ta med mig lite gott fikabröd också, sånt tycker han ju om.

Alldeles nyss kom det här mejlet till min inkorg:

"Har haft mailväxling med Malin i hamnen nu.
Hon minns hur jag rullade ihop byxorna och la dem i en plastkasse i fredags. I kväll får jag låna nyckeln till klubbstugan och kolla om kassen hänger där inne. Hoppas kunna ta bussen 16.44, om gud vill. Om regnet öser ner kanske du kan hämta vid Skipås 17.34.
Men jag hör av mig mailledes, tror att jag glömt telefonen i min blåa jackas bröstficka. Hrrrm.
Puss, vad du nu heter."

En tisdag ...

Och Evald och Valdemar har namnsdag.
En enda Evald har jag vetat av; nämligen Evald Eriksson i Malå.
Den oftast så glade "Valle"Stenlund i Malå, heter han egentligen Valdemar?
Kanske.

Nåväl. På Evalddagen tar jag hundarna ner till stranden.
Nelly får gå lös och Harry känner doften av löptikar och är oregerlig.
Det blåser nåt oerhört.

En bra stund blir vi där.
Gör ingenting.
Och det doftar tång och hav och man blir len om kinderna.

Nelly tycker inte om blåst och vill gärna vända hemåt.
Så det gör vi, efter en stund.

Och upptäcker en liten, liten orm som slingrar sig på grusvägen.
Kanske femton centimeter lång eller kort?

Att vara orm måtte vara en dröm om man bor i Halland!
Här är gott om stenrösen och gärsgårdar och berghällar med skrevor.

Alldeles intill den här muren, finns en liten myrstack.
Full aktivitet rådde där vid tiotiden!

Gårdagens bästa ....

Ååå, det var ändå lille Teodor, 4 år, som besökte affären tillsammans med sin pappa och lillasyster Lova. Jag stod vid ostdisken och ägnade mig åt datumkontroll när Teodor underhöll med småprat mest hela tiden.

"Vet du, att morfars båt har nästan ett hål och måste lagas ..?" sa Teodor.

Och så jag fick veta att samme morfar snusar och har SKÄGG i öronen!

Hjärtat var varmt resten av dagen.

Obegripligt ...

Ja, det är mycket det, som man inte begriper.
Att människor frivilligt ansluter sig till nazistiska organisationer ..,. att den spanska polisen använde sig av så mycket våld mot människor som ville rösta, det övergår mitt förstånd .., och inte förstår man vad som hänt i huvudet på den man, som från sitt rum på hotellet Mandala Bay, helt kallblodigt sköt ned och skadade så många människor!
Fullständigt obegripligt är det!

På Instagram läste jag igår kommentarer från människor runt om i världen; bland annat från Canada och Australien, där respektive regeringar tagit itu med problemet när det gäller alla vapen som florerar och där masskjutningar i det närmaste upphört.

Här är en kommentar, (författad av fifthst): "As a canadian watching this happen time and time again, I feel incredibly frustrated and just want to grab your country by the shoulders and shake some sence into it - my friends and I feel helpless, if there`s a solution out there, I hope it`s found soon. "

En annan (alimckellar) skriver så här: "Watching from Australia it always seems madness every time another mass shooting occurs. Our last mass shooting was in the 90´s after which they seriously tightened gun control and fancy that, never again. Seems America need to ban guns, not people from certain countries!"

Men med en urstark vapenlobby i USA .., ja, hur kommer man till rätta med problemet?
Och med amerikaner som tycks anse att det är varje människas rättighet att kunna försvara sig med ett eller flera vapen ...?
Ja, hur kommer man tillrätta med det?
Det undrar jag.

Den där delade glädjen ....

... kan se ut så här!

Hur var det nu ..?
Jo, Kerstin i Dalarna hade varit på matmarknad i Falun, men också på en hyllningsshow till Björn Skifs, om jag nu förstod det hela rätt?

Och friherrinnan gav sig i torsdags av till Småland .., bodde i husvagn tillsammans med Shejken och hälsade på sin kusin med familj och så blev det skördemarknad på Öland.

Ulrika i Närke ., hon hade varit på en avskedsgudstjänst med komministern Simon som varit - och är - så älskad, men nu skulle han ge sig av och det var många som var ledsna för den sakens skull, men lika många som var glada och tacksamma över att ha fått ha honom i sin församling.
Och så hade hon plockat mossa, svamp och annat och tagit med till ett demensboende där brukarna fått möjligheten att återuppleva dofter och minnen och man hade sjungit tillsammans.
Allt detta gjorde Ulrika så glad.

I Karlstad, där hade det möblerats om.
Så här skriver Turtlan:
Veckan har varit mer i stil med att inget speciellt har hänt. En ganska vardaglig vecka men en sak sticker ut.Vi har kånkat och flyttat lite möbler och gjort om storasysters rum till ett kontor till M. Rummet är husets minsta men det blev bra. Storasyster pluggar numera på annan ort och har knappt bott i "sitt" rum sen vi flyttade hit för tre år sedan. Så nu kommer det bättre till nytta och M:s (något röriga) skrivbord och dator behöver inte stå strax vid trappan på övervåningen.
Så vår lilla ommöblering känns som veckans bästa från mig.

Anne i Mantorp hade plockat svamp.
"Det är ju så himla tråkigt att sitta och rensa, särskilt när man inte har

en kamrat att sitta och småprata med under tiden. Ett glas vin kan ju underlätta lite, men det har jag ju sällan hemma. Jaja, nu är i alla fall svampen rensad och en del har hamnat i frysen och resten i min mage", 

Först ut av alla med glädjen, det var Barbro i Brämhult. 

Jag kanske har berättat om när Barbro och hennes man Tony överraskade och kom promenerandens på vår uppfart och jag stod i det här rummet och tittade ut, iklädd en sarong och nån blus och jag förstod bums vem det var, trots att vi inte träffats tidigare och det var en SÅN varm och innerlig kram där på uppfarten, en sån där kram som skuttade rakt in i hjärtat! 

 

 

Barbro, hon hade blivit glad över ett vykort som kommit. 

Har du som läser här inte testat att göra ett sånt, är det lätt som en plätt!

Gå in på den här sidan och sedan väljer du - antingen en egen bild eller en redan färdig variant - skriver in din  hälsning plus adressen, betalar och så är det klart.

Kostnaden är densamma, oavsett om du skickar vykortet till Kina eller till Brämhult.

(Ett utrikesporto för ett vykort är numera 21:- och själva kortet kostar ju också, så det blir hur som helst billigare att använda sig av riktigavykort hos posten.

 

Och min egen glädje?

Ja, det var mest småttigheter. 

 

Allra mest varm i hjärtat .., det blev jag nog när den unga kvinnan som var kund i kassan hjälpte en äldre, krumryggig farbror att såväl packa upp varorna från vagnen, som att lyfta ner kassarna i samma vagn.

 

 

Den pyttelilla sländan som inte tog sig upp ur hundskålen, gjorde mig också glad.

Eller kanske mest tacksam.

Tänk, att den låg kvar så stilla, allt medan jag hämtade mobilen och tog en bild! 

Så var den här veckans glädje!

Tack till er som delade med er!