Spridda skurar från en lördag i början av juli ...

Detta med Olles saftdepå är bara så påhittigt! Kanske är det tredje året (minst) som det är i gång sommartid och det skulle vara intressant att veta hur många som stannar till och köper sig lite hemgjord saft, eller helt enkelt vilar en stund i en av solstolarna? Eller kanske båda delarna?

Kommer man norrifrån längs Kattegattleden har man en tämligen lång uppförsbacke och precis där, på toppen, kan man pusta ut.

Nu visade det sig finnas två olika sorters saft. Det här var den ena och nere till höger i bilden skymtar den andra - rabarbersaft -. Båda sorterna hemgjorda. Man betalar med swish eller kontanter.

Och helt otroligt är det ju att solstolarna inte stjäls! 

Jag tycker detta - möjligheten att få en paus och sträcka på benen - är så otroligt omtänksamt.

Det hade ju varit så enkelt att enbart fokusera på att tjäna pengar på saften.

Och bara tanken på att lägga dit en MATTA! 

Innan vi ger oss iväg, var det absolut tvunget att fixa en låsring till en splint uppe på masten. Jag gjorde ett försök att veva upp pv, men det var alldeles på tok för tungt för mig. Då kom alltid så vänlige Anders (båtgranne en bit bort; det är han som har vorstehn Ebba som är kompis med Harry) och var oss behjälplig. Så snällt!

Han hade så härliga badshorts, tycker jag. 

"Ja, men jag hade hellre velat ha dom mörkblå med samma mönster, men dom var förstås slutsålda", sa Anders.

Såja, då blev splinten avprickad på "måste-fixa-listan".

Anders lever för övrigt något slags bohemliv i sommar och har i en månads tid bott på sin båt, en bit bort.

Vakt ikväll var vår nästan-båtgranne Göran. 

Det är roligt det här med hamnen. Åtminstone med dem på samma brygga känns det som nära bekanta och man hjälper varandra så gott det går och efter bästa förmåga. 

Och Harry ligger just där vi går ombord (eller av) och tittar och håller lite koll. Andra hundar passerar .., och inget händer. Där är Max, den lille vite spetsen som gärna vill skälla och ideligen blir tillsagd att hålla sig tyst, ja, av matte och husse. Och Ebba, en släthårig vorsteh som blir så glad när Harry kommer och det är ömsesidigt. Hon är sååå spänstig, denna Ebba vars husse är just Anders.

Men där kommer även människor vilka är på väg att ta sig ett kvällsdopp. 

Många har badrockar, men inte en enda en var vit! 

Det är ju underligt .., i t.ex. Torekov hade nog dom flesta vita badrockar. ,

Och där kom Ulrika, mamma till Fanny - hon som en gång sommarjobbade i affären  - och denna Ulrika hade en kastrerad labrador vid sin sida och Harry tittade knappt upp.

Och  tre män passerade och alla tre stannade till och klappade och småpratade med Harry och jag blev så varm inombords .., så lycklig! Det är sån otrolig bra miljöträning det här, även om det är i senaste laget. Jag tvivlar på att Harry lever ännu ett år. Han är mest trött. 

Nu är vi såklart hemma och jag har pratat med min systerdotterdotter i Västerstad. Min syster är fortfarande såååå trött och slut på och när jag frågade om det var lite bättre, svarade hon lågmält: "marginellt". På måndag  k a n s k e   dom får denna envisa storasyster till vårdcentralen. Skönt att det inte var covid, men det kan ju vara andra orsaker bakom denna förfärliga trötthet.

Bilden togs i fjol i september då vi firade Rigmors födelsedag. 

Då var hon pigg och kry.

Så är det bestämt ...

Om inget oförutsett händer på måndag, så tänker vi segla söderut, med destination Hanö i Blekinge.

Där driver ju pv:s brorson Hannes och hans Sofia ett vandrarhem/restaurang och dit hoppas vi komma. 

Det blir den vanliga visan .., Torekov, kanske Mölle .., Helsingborg ., Viken .., Landskrona .., Viken .., Limhamn und so weiter. 

Spännande.

Blåslagen gånger tio ....

Det var den här "pinnen" som jag råkade stöta rakt in i vänster ljumske och det ser så hemskt ut idag, så det är inte klokt. Och så svullet det är!

Mors Dag, för min del. Klockan var några minuter över sju på morgonen .., då, när han kom till världen, den finaste av gossar. Platsen var Skellefteå BB, tretton mil från Malå. Allt hade gått sååå bra och hemma i Malå väntade Maria och Anna - då fjorton och tio år gamla -. Stor glädje!

(Ja, detta inlägg repriseras årligen .., helt rätt!)

Lördagmorgon är det. 

Ingen DN i postlådan och det fick vi inte igår heller, trots att tidningsbudet skrivit en hälsning längst uppe på Svenska Dagbladet (som vi inte prenumererar på) att "DN kommer i morgon".  Nåja, klockan är bara nio, den kanske dyker upp? 

Gjorde Nutidskrysset på nätet och hade åtta av tio rätt. Gissade på somligt. Pv slog till med full pott och var aningen mallig. Själv hade jag fel på fråga 6 och 7. (Tunnelbanestationen och USA:s högsta domstol).

Rosa Mundi-rosen levererar verkligen!

Den fick vi som liten parvel av pv:s faster och farbror - Maj-Britt och Stig - när dom för många år sedan gjorde ett uppehåll här hos oss, på väg till Ullared. S o m   den har vuxit! Egentligen är den för grällig för min smak, men jag tycker om den ändå. 

Bilden: Pv och denne Stig som jag tycker är så otroligt charmig och har minst tio rävar bakom öronen! Och oj, vad jag tycker bilderna blir mycket finare med skugga bakom, men den funktionen har mitt  bildredigeringsprogram plockat bort. 

Annat?

På Granngården köpte jag för något år sedan rosen Louise Odier, ja, så stod det på den lilla lappen vid krukan. Men jag undrar verkligen om det är en sån, eller om någon bytt ut namnet, bara för att roa sig?

Den liknar mer en nyponros, tycker jag. 

Ska ta en bild sedan.

Det är ju lite underligt hur man - från att absolut inte ha varit särskilt förtjust i rosor - (jag tycker att dom ibland är så pråliga), kan börja hysa rent varma känslor för dessa skönheter. Eller så är det ett fullt naturligt beteende.

Dagens fönster ...

... fångades i Brighton av min rara systerdotter Rita. 

Tack! säger jag. 

Tomt och tyst ...

Bilden: helt misslyckad, men ni kan ju ana hur spännande det var för en treåring!

Så har skånegänget tackat för sig och vänt hemåt, men först blev det tårtkalas under körsbärsträdet och då anslöt även Ecke och Britt. Himla trivsamt! Den yngste (vars pappa var den som fyllde år)  hade fått garnera tårtans sidor - med jordgubbar och hallon) och tanken var att vi skulle ha en liten svensk flagga i mitten på tårtan, men en sådan saknades ..., då tog jag en tomtegubbe på pinne (förmodligen tänkt som skinkpinne) och likaså en domherre på liknande pinne (mer som en tandpetare) och det blev fint. 

Minstingen tyckte det blev jättejättefint.

"Det var i alla fall den roligaste tårtdekorationen jag sett!" sa Britt och log. 

För övrigt?

Ska nu lyssna ikapp några av de sommarpratare som jag har missat .., pv tittar på SMHI:s prognoser och funderar över seglatsen söderut ..,det planeras inför äldsta dotterns födelsedag och det är knepigt att få ihop det med någon dag som passar alla i familjen. 

Mera?

Råkade igår "krocka" med akterpulpiten (som en metallgrind i aktern som är delad och så sätter man ett "rep" mellan dem) och jag har nu det mest groteska blåmärke i vänster ljumske! Vi har i morgonbitti tänkt köra till utomhusbadet i Tylösand (öppnar klockan 07.00) och simma, men det ska jag säga, att då blir det till att snabbt nedsänka sin lekamen, så inte pv blir misstänkliggjord för misshandel. 

Letar en bild, hittar en annan. 

Å, den minns jag! 

Det var i omklädningsrummet på jobbet och där stod en av arbetskamraterna och var omklädd och jag tyckte att hon var så otroligt vacker i all sin enkelhet! Frågade om jag fick ta en bild.

Det fick jag. 

   Fredagsfönstret .....

.... ja, det är båtens fönsterrutor, alltså. 

Båten, som en gång ska få namnet Serudia.

Uteliv ...

Ljuvligheter. 

Tre timmar ute till havs, kanske mer än så och ändå ser vi hela tiden hemmahamnen. På slutet får ankaret gå i och tre av oss badar från båten. Sonen testar hur mycket man driver med strömmen, ja, han ligger i vattnet och för ett ögonblick tror jag j att vi seglar. Så var det inte ., det var så pass strömt att han tämligen snabbt hamnade en bra bit bakom aktern. 

Den minste i sällskapet surrar i princip non stop. 

Och han får "låtsas-köra båten" och om och om igen går han ner till förpiken och hälsar på hos Harry och det är otroligt så snabbt småttingar lär sig hur man på bästa sätt håller i sig och tar sig upp eller ned, även om båten rör sig. 

Och det dricks kaffe och rabarbersaft och någon tyckter att Mariekex är himla goda "kakor" och inte förrän vi nästan är på väg hem igen, hittar vi kanelsnäckorna vilka inhandlats innan vi åkte och därefter har varit spårlöst försvunna.

Ankaret är  t u n g t  och hade fastnat i leran .., så såväl pv som A får ta i för kung och fosterland, för att alls få upp det. Hej å hå ... vad det draaas i kättingen!

Väl hemma igen upptäcker jag bilder från Malå. 

Det är äldsta dottern som igårkväll anträdde resan norrut, tillsammans med sina två hundar. Näsatn nittio mil enkel väg och under resans gång skippar hon E4:n och väljer inlandet. Jag ringer henne vid tvåtiden, mest för att hålla henne vaken .. (även om hon ju är van vid nattjobb) . Som vanligt när hon kör hemöver, är hon alldeles  l y r i s k, för att inte säga salig.

Den här bilden tog hon nedanför mitt (och hennes) barndomshem. 

Till vänster skymtar gungställningen som fanns när jag växte upp och hustaket är förstås .., ja, där vi bodde. 

Och här är stigen ner till sjön, eller slutet på den. Mellan huset och sjön går Kärleksstigen som är en promenadväg (enbart grus)  och där växer mängder med almöke och hundkäx. 

En gång i världen hade vi en sommarstuga just innan stranden. Den tillhörde från början någon annan, men så fick pappa och mamma möjlighet att köpa densamma och kom då åt stranden. Helt underbart var det! (När pappa dog 1976, sålde mamma stugan, vilket vi ibland sörjer).

Här - i mitten av dom tre husen - syns det som var vårt hem. 

Då helt byggt i betong och gråmålat.

I en vecka ska Maria vara hemma och det är samma gäng som träffas var gång hon kommer upp: det vill säga, före detta klasskamrater, samt hennes bästa kompis Lotta. Utan tvekan är Maria den i särklass mest sociala människa vi har i släkten och även den som - trots att hon var sju år när vi flyttade hem - har dom starkaste banden till Malå. 

Så kan det vara också vara.

Dagens fönster ...

... kommer från annannan .

Det är nog den första fönsterbilden som innehåller nånting som har med fotboll att göra.

Lägg därtill andra fönster som speglar sig i bakrutan, plus den här vita "masken".

Tack! säger jag.

Kväller ....

Vilken dag! Full syra mest hela tiden! 

Promenad med skånegänget ner till lilla hamnen, där det skulle fiskas krabbor. Det var dåligt med den saken .., två, tre stycken kanske, men än värre var att vi upptäckte massor med döda små fiskar - kanske decimetern långa - vilka låg antingen på botten eller höll på att somna in! 

Några alger såg vi inte till; däremot ett slags ludd just på botten. 

Senare, när vi gick till badstranden, upptäckte vi samma sak där .., fiskar som låg döda på botten! 

Och vid strandbrynet - på en mindre surfingbräda - låg en havssula och såg dålig ut. Den gjorde några försök att lyfta/flyga, men det gick inte alls. En norrman (sommarboende) på stranden berättade att han ringt någon människa som skulle komma och ta hand om/ta sig en titt/kanske avliva den arma fågeln och norrmannen (som egentligen var från Oslo), nämnde fågelinfluensa. 

Här finns mer att läsa om havssulornas situation. 

Usch, så hemskt detta var .., nästan som en skräckfilm.

Onsdag ...

Varmt ute. Klipper gräset - i alla fall delar av gräsmattan - på många ställen är det torrt som fnöske. Och vi hänger tvätt och på nolltid är det torrt och jag viker in och lägger i linneskåpet och tänker att en mulen dag ska jag ta mig an och sortera och göra fint just där. 

Sällan känner jag mig sååå nöjd, som när just handdukar, lakan och örngott ligger sorterade på respektive plats. 

Bilden visar en HJÄLTINNA och fotot togs av Stefani Reynolds /AP. 

All heder åt den kvinnan!

Nu har pv avlöst med gräsklippningen och jag dricker rabarbersaft och tänker att om någon borde få ett stort pris här i världen, så nog är det väl ändå före detta Vita-huset-medarbetaren Cassidy Hutchinson, hon som under ed vittnat om dåvarande presidenten Donald Trumps galenskaper! 

Vilket civilkurage den kvinnan uppvisar och bara tjugosex år är hon! 

(Nät jag letar på DN letar efter en artikel om henne, hittar jag den låååångt ner på sidan, men kanske var den på förstasidan igår?)

Det är vad jag tänker på just nu.

Onsdagsfönstret ....

Aldrig i min vildaste fantasi hade jag kunnat drömma om att systerdottern - så till den milda grad - skulle bönhöra sin mosters önskan om fönsterbilder från Brighton! Men se, det gjorde hon!

Tack Rita! 

(Om inte annat anges utgår jag ifrån att håven togs fram i Brighton).

Inte precis som vanligt ....

Ägnar en stor del av förmiddagen till förberedelser. Det ska bli skink,- och broccolipaj till lunch, ja,  tillsammans med Ecke, Britt och Birgitta. Allt är i ordning; olika byttor med olika ingredienser ., där är riven ost, Kvibille ädelost, rökt bog i bitar, lättkokt broccoli och äggstanningen. 

Pv bistår med annat. Dukar bordet, fixar parasollet som blåst sönder, tar Harry på promenad. 

I nästan tre timmar blir vi sittande där ute. 

Två pajer har jag gjort och till efterrätt blir det jordgubbar med glass från Slöinge. 

Men vad pratar vi om?

Jo, bland annat om släktforskning och det visar sig att Eckes morföräldrar bodde i Hälsingland; han är alltså hälften ystadbo och hälften hälsing.

Glömska får vi också med .., (jag berättar att jag ibland glömmer mest på morgnarna; att hjärnan liksom inte hänger med då, särskilt om jag har sovit hårt), liksom stjärntecken (runt bordet sitter då en Vädur, en Skytt, en Skorpion, en Jungfru och en Stenbock).

Lagom till jordgubbarna blir det surr om resor utomlands ..., om glädjen i att bada i en stor swimmingpool .., och SR:s Radioföljetongen tas upp och Ecke säger att något bättre än Rolf Lassgård som läste Kerstin Ekmans "Löpa Varg", det vet han nästan inte att han hört . 

Britt tipsar om Marie Hermanssons böcker.

Solceller är även det ett ämne som tas upp .., samt milkostnad med elbilar. 

Något som - åtminstone jag själv - finner oerhört intressant, är det här med hur minnet fungerar. Hur det sållar ut det man kanske t r o r  ska fastna för evigt, men behåller sådant som kan tyckas vara rena oväsentligheter. Alla är eniga om att dofter sätter spår. Eller har SATT spår.

Barndomsdofter. 

Keratin hårvatten, parfymen 4711 (den stod på fönsterbrädan uppe i hallen i Malå), Tabac rakvatten, liksom Old Spice. 

Och doften hos ens lekkamrater. 

Cigarrök.

Bill cigaretter utan filter och den där snurr-askkoppen där kamratens mamma askade och så snurrade askan ner under "locket". Doften av tobaksrök som fastnade i mina hemstickade yllekoftor och mamma kunde av doften veta precis vem jag varit hos.

Och den lite sötaktiga doften i den pyttelilla toaletten hos närmaste grannarna. 

Det var alltid så varmt där inne.

Nyslaget hö - förknippas med mormor.

Och det förunderliga att man - inom sig - faktiskt  k a n  framkalla såna dofter sextio år senare, ja, mer än så. 

Bilden: från filmen som handlade om Watergateskandalen.

Jo, det blir trivsamma timmar.

Efteråt däckar vi på soffan Ektorp. 

Pv, som natten mot idag först lyssnat till USA-podden och därefter laddat ner filmen "Alla presidentens män", slocknar först. (Första gången ever han laddar ner/hyr en film och ser den på paddan!) 

Harry ligger vid hans fötter. 

Och tänk, i morgon får vi besök från Malmö!

Ännu mera glädje!

   Dagens fönster ...

Nu vet jag inte om det lilla husvagnsfönstret var ämnat som ett fönsterbidrag, men jag tycker om hela bilden, så det får bli så. 

Det hela fångades av ellem när hon besökte Bonnstan i Skellefteå. 

Tack! säger jag. 

B e f r i e l s e!

Klockan närmar sig halv elva. Pv har tackat för sig och gått i säng .., här i soffan ligger en utsträääckt Harry, nöjd och säkert lycklig över att temperaturen sjunkit rejält, nu, när regnet och åskan gjort oss den äran. 

Tidigare ikväll svängde vi förbi Eva och den halvlånge, vilka har besök av deras dotter, hennes make, samt barnen; elva och tjugotre år gamla. Nybakade bullar (så ofattbart luftiga!) låg på en plåt och fördelades till den som så önskade. Det var många som önskade och sa hur goda dom var. 

Det blev ett kort besök, då vi mest bara skulle återlämna några Vi-tidningar, vilka jag råkat skicka med pv till pappersåtervinningen. Panik! Vi åkte dit med två räfsor och lyckades till slut - efter mycket krångel - få fatt i tidningarna ! Andra som skulle slänga tomglas eller kartonger, trodde väl att vi var komplett galna där vi stod med räfsorna i högsta hugg.  

Så blev det en sväng till Skallkroken för ett kvällsdopp. 

Ljuvligt i havet! 

Pratade med en stor, tysk man - från Berlin - som nu tillsammans med sin fru seglat från Stralsund (hemmahamnen), vidare mot Ystad och så norrut. Förhoppningen var att komma till Bohuslän. 

Mannen berättade att han hade mött många svenskar som seglat till just Stralsund; ja, det var ju där pv och Tommy var för några år sedan, då med Tommys segelbåt. 

Det var i augusti 2014 och så här såg det ut när herrarna närmade sig - eller möjligen lämnade - Stralsund. "Stralsund var i svensk ägo från den Westfaliska freden 1648 till 1815, då området avträddes till Preussen för en större summa pengar", kan jag läsa på nätet.

Tänka sig, i svensk ägo i etthundrasextiosju år!! 

Och så här såg det ut i Skallkroken ikväll. Alla tio ställplatser var upptagna. 

Utsikt mot väster och underbara solnedgångar.

Nu, när klockan är tio i elva,  v r ä k e r  regnet ner och det smattrar nåt enormt mot plasttaket över uterummet, det som pv byggde för ett antal år sedan. 

Då vi fått höra att min syster inte alls känner sig kry - har hosta och mår allmänt dåligt - och pv därtill haft ont i halsen .., gjorde vi ett covid-test idag. Vi visade oss vara negativa. Återstår att höra hur det går för dem, nere i skåneland. Systerdottern har - efter två års uppehåll - äntligen kunnat besöka Sweden Rock i Blekinge. Kanske kommer det därifrån?

Nu mot sängen och måhända ska jag lyssna till Diamant Salihu, men helt säkert är det inte. 

Helt säkert är det däremot att jag precis nyss lyssnade till författaren Mats Bjurbom och "Tankar för 

dagen." Det handlade bland annat om tupplurens diskreta charm.

Sommarvikarier, hetta och lite annat ...

För första gången någonsin ligger Harry och sover på det vita trägolvet i mitt sovrum. Det är den pressande värmen förstås. Och inte hjälper bordsfläkten så värst mycket heller .., och när jag själv var  på väg i säng, funderade jag allvarligt på att duscha i nattlinnet för att helt enkelt få svalka. 

Innan det var dags för sänggående, hade jag några härliga timmar. 

Låg på soffan och läste DN från Midsommarafton och även söndagens. Upptäckte tre dödsannonser med bekanta namn: Catrin Jacobs (en gång programledare för Sköna Söndag), den före detta racerföraren Reine Wisell (såå varma minnesord om honom dessutom!) och slutligen Sture Allén  - en gång Svenska Akademiens ständige sekreterare -. 

Och så var där ju alla andra .., mammor, pappor och syskon vilka inte längre är i livet .., många födda på 30-talet. Det är det man kollar efter .., hur många femtiotalister finns där? Jo, några.

Och så till dig, Turtlan, du som undrade vart systersonen i Australien åker för att ägna sig åt skidåkning. 

Jo, det gör han och Shae i de australiska alperna och dom har hyrt ett stort hus i staden Bright och ska väl utgå därifrån. Hunden Luna får göra dem sällskap. Detta apropå den tre månader långa ledigheten som medborgare i Australien har rätt till, efter minst sju års anställning hos samme arbetsgivare. 

Det finns tydligen olika regler i olika delstater. 

Här kan man läsa om hur det fungerar.

Vilket underbart system! 

Medan detta skrivs, sitter jag i soffan Ektorp och har min laptop placerad på en gul kudde som - i sin tur - vilar på mina utsträckta ben. Flera fönster står på vid gavel och det fläktar lite, lite. Jag när en förhoppning om korsdrag. 

Tittar lite på SVT:s morgonnyheter. Nu är det sommar och semestertider och idag är det Dusan (tidigare på sporten) och Ann-Britt Ryd Pettersson (dotter till Sven Plex) som håller i trådarna. Det går väl si så där, men det kan man ju förstå. Dusan är ju - enligt mitt sätt att se det - suverän när det gäller sport; att vara programledare när det gäller allt annat, är säkerligen mer knepigt. Det blir säkert bra.

I affären  v i m l a r  det av sommarjobbare! 

Somliga känns igen. 

Några har i ett par års tid arbetat på "golvet", det vill säga, fyllt in varor och har nu åldern inne för att sitta i kassan. Blev så glad när jag såg Viktor som jag hann arbeta ett par somrar med. Nu visar det sig att han är den fjärde sommarvikarien från affären som läser till läkare! Det är Hampus (som när jag gjorde min kärlröntgen precis hade gått hem för dagen!), hans bästa kompis Kalle, Lina (gick rond på hjärtavdelningen och jag blev så rörd så jag började gråta när jag upptäckte henne bakom munskyddet!) och så nu, Viktor. 

Jag tror att det är en himla bra erfarenhet att ha arbetat i ett serviceyrke, när man går vidare i livet. Att arbeta inom sjukvården är ju också en form av service.

Nu ska jag torka golven. 

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

Tänk, vad ni är underbara! 

Ena dagen är där ett fönster från Bonnstan i Skellefteå .., nästa kommer ett bidrag från Brighton .., och idag får det bli ett från Portugal! (Tack annannan!)

Alla så olika!

Kväller ...

Däckar som vanligt vid fyratiden. Däckar  t o t al t . 

Somnar på soffan Ektorp och vaknar dryga timmen senare. 

Bordsfläkten har gått för runt och borde få medalj; att den bara orkar! 

Bilden togs i Tejn på Bornholm  - 2015 i juni - hos en rar och vänlig kvinna med vacker trädgård. 

När det äntligen börjat svalna lite, vaknar jag till liv. Då blir pv trött. 

Hela dagen har han arbetat med diverse målningsarbete (runt fönsterna på den östra sidan, den som tar så stryk av alger) och han har rensat ogräs och pysslat i jordgubbslandet och säkert mycket annat. 

Men nu var det godnatt. 

Han, som så länge jag har känt honom, aldrig tagit piller - typ Alvedon - har nu i någon eller några veckors tid haft så ont i sin ena arm om nätterna, så där så han legat och ojat sig i sömn .., och när jag föreslog att han kunde ta en värktablett, ja, då gjorde han det verkligen och tycktes så omåttligt förvånad över att det fungerade! Ja,  k a n  man tänka sig! 

Jo, så är det. Det krackelerar såväl här som där. 

Nu närmar sig klockan tio. 

Ska skriva det dagliga mejlet till min syster i Australien (där var det vintersolstånd i förrgår, nu går dom mot vår!) och kanske - men bara kanske - ska jag lyssna till dagens sommarpratare som var Lena Philipsson. Vi lyssnade i kanske tjugo minuter när vi var på väg hem från Biltema, men tappade intresset. Måhända var vi trötta av värmen? Ska ge det ännu en chans.

Ps. Så här skrev min syster i dagens mejl: "Pratade tidigare med Fredrik som naturligtvis ser fram mot fredag, då de skall åka till snön och vara där i 3 månader.  Här, om man har jobbat 7 år på samma ställe, är man berättigad till s.k.long service leave, dvs 3 månaders betald semester.  F har ju jobbat betydligt mer än 7 år på samma ställe, men aldrig tidigare haft möjlighet till så lång ledighet och de sista åren har de ju inte kunnat åka till snön pga Covid, så han ser verkligen fram mot detta. Ds.

Inte illa, det här med tre månaders betald semester!

Söndag ....

Tjugoåtta grader varmt och värre ska det kanske bli. 

Man hotar med åska och regn. 

Och brännmaneter i havet. 

Pv - mer energisk än någonsin -tänker sig att måla fönsterkarmar, men först blir det en tur till Biltema och Kjell & Co i utkanten av Halmstad. Harry får stanna hemma, då det inte finns tillstymmelse till skuggiga p-platser på endera stället. 

Själv har jag på mig en kjol vilken inhandlades i Borås .., kanske sommaren 2008 eller möjligen året därpå? Eller var det rent av i Ystad på Åhléns? Gammal är den i alla fall. Och innerligt älskad.

    Dagens fönster ...

Från min underbara systerdotter Rita kom idag en hel svärm med fönster; alla fångade under hennes två veckor långa språkresa i Brighton i England. Tänk, inte visste jag att man kunde delta i en språkresa vid femtiofem års ålder, men det kan man tydligen och hon bodde hos en trevlig kvinna - Lisa - och tyckte att det här gav henne mycket. 

Det här fönstret sitter på en husvägg, dekorerad (eller målad, jag vet inte riktigt) med bilder på icke-nu-levande-artister. I Brighton, alltså. Här en länk till sidan där man får veta lite mer om Prince Albert Pub och målningen. Ja just det, den är tydligen  m å l a d, väggen.

Om du läser här Rita, så   s t o r t  tack!

  Sommarprat och lite annat ...

Hjälp, så varmt det har varit idag! Till slut tog vi sikte på Skallkroken och där var så mycket folk; ja, alla vill  väl vara nära vattnet för att om möjligt få lite svalka. 

Det är konstigt - eller inte - hur jag på något vis har förändrats sedan .., ja, kanske sedan covid, eller kanske sedan hjärteländet? Det är som om jag har blivit mera förskräckt. När vi kommit ut någon kilometer eller två till havs, så frågade jag pv vad som skulle hända om han ramlade överbord? Hur skulle jag hantera båten? 

Att slå av motorn - om man nu råkar gå för motor - är ingen större konst, men sedan. Båten får ju inte driva iväg .., jag måste veta var grund och grynnor är .., och helst skulle jag väl få upp pv ur havet också ,-). Jag frågade honom om det inte hade varit enklare med en liten segelbåt med snurra där bak; då hade jag väl ändå fixat det? 

Den vi har nu känns lite som ett åbäke, hur rymlig och fin den än är.

Mest hela tiden låg Harry och sov. Det märks verkligen att han är äldre och inte orkar lika mycket som tidigare. Med jämna mellanrum hällde jag vatten över honom och när vi - några timmar senare - återvände till hamnen, var han sååå otålig och ville hoppa upp på bryggan/kajen.  

Människor kom och gick .., och alla hade badkläder med sig och en äldre kvinna hade den vackraste badrock jag skådat .., röd med stora blommor på! Och precis som igår såg vi  rumporna på dom thailändska eller möjligen vietnamesiska kvinnorna vilka fångar små krabbor som sedan kokas. (Dom står hela tiden framåtböjda, i vattnet alltså och riktigt hur dom bär sig åt begriper jag inte).

Så har vi lyssnat till den första Sommarprataren för i år, nämligen Pär Lernström. Eftersom vi sällan ser på vare sig Idol, Kockarnas kamp eller Talang, var han tämligen okänd för oss. Det var ett rätt intressant program och handlade, som så ofta bland Sommarpratarna, om en olycklig uppväxt. Funderar på att reprislyssna till det hela; det var mycket annat som distraherade (inte minst när jag frågade hur pv skulle räddas om han föll överbord)

Är någon intresserad, så finns en länk till programmet här.

Nu kväller. 

Rapport. 

Terrorbrott i Oslo. 

Det tar aldrig slut.