En slags insikt ....
Hej Sture och Stina! säger jag där jag sitter i kassan.
Eller står.
En äldre man med snaggat vitt skägg, håller just på att packa i sina varor.
Jo, jag har hälsat på honom, men känner inte till hans namn.
"Nu glömde jag ju dig .,. vad är det du heter egentligen ..?" frågar jag mannen.
"Torsten. Jag heter Torsten ...", svarar han leende.
"Jaha, men då måste jag ju hälsa på dig mer som på riktigt .., hej på dig du Torsten ...", säger jag då.
Då lyfter Torsten sin stora hand och stryker hastigt över min kind.
Efteråt tänker jag på hur lite som behövs.
8 kommentarer:
Du sprider glädje omkring dig Elisabet. Både här och där. :-))
londongirl: det gör ni alla!
Jag håller med ...och väntar ännu på den kloka, glada positiva boken om livet:) ( nå elisabet?)
Och som du skriver Elisabet- ibland är det så lite som behövs. Vi lever på en liten klote... och en vänlig gest, ett vänligt ord betyder så oerhört mycket! Det skapar vänlighet som ringar på vattnet.
inkan: nä, det blir bok från mig .., det kan jag lova er ..-)
Helt säkert.
Och jag håller verkligen med dig.
Ibland när man möter någon människa ute på trottoaren och den människan ler mot en .., tänk, vad det betyder!
Ha, ha: underbart men skulle jag göra som den mannen skulle man nog spärra in mig! :-)
Och jag blir lite rörd när jag läser om ditt möte med Torsten och tänker att du lever som Hjalmar Gullberg lärde:
Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå.
Alla människors möte
borde vara så.
marge_; den strofen hade min mamma tejpat fast på telefonen hemma ...
Ja, alla behöver vi bli sedda, stora som små. Vissa dagar kan en sådan liten gest betyda att man orkar lite till.
/Småländsk tjej
Skicka en kommentar