måndag 3 november 2008

Om Mary, Maggie och Garreth.


På tåget mellan Dublin och Galway.
Småflickor som leker Stora Damer och gör sig fina.


För den som eventuellt är intresserad, så finns det mera bilder från Irland och mera om alla dessa vidunderliga möten med härliga människor .., här.

3 kommentarer:

cruella sa...

Jag vet knappt om jag orkar kolla dina bilder - blir så oerhört nostalgisk och inte blev det bättre när jag gick igenom bilderna från första tiden med min äldste härom veckan - han är född på ett Maternity Hospital i ganska ruffa kvarter söder om St Stephens Green och Merrion Square och det känns både som igår och som en evighet sedan.

Dags att ta med honom dit och utforska alla skrymslen och vrår i en stad som håller mitt hjärta. Jag blev glad när du skrev om slitenheten och det lite vardagsgrova - det har hänt så oerhört mycket på den 15 år som gått sedan jag bodde där, och jag var rädd att staden skulle ha förlorat sin själ. Men jag borde förstå att det inte går så lätt:-)

Anonym sa...

Hi,hi, tack för påminnelsen!
"-Ska vi leke store tanter" sa vi på min tid och gick sen omkring med mammas avlagda handväska med kam, spegel, ett avlagt läppstift och nån tom puderdosa. Och så målade vi oss. Vad leken mer gick ut på minns jag inte. ellem

Elisabet sa...

cruella: ååå, har du bott där!

Det är underligt det där med hur man kan falla pladask för en stad eller ett land och då menar jag inte att man okritiskt tar in allt som positivt.

Nej, det är nog mera Den Där Själen som du berättar om.

Jag föll p l a d a s k.

Irländarna som vi mötte kom i strömhopp susande in i mitt hjärta!

ellem: ,-)
Ja, och jag lekte "Fröken Andersson ...".