En dricker te med citron.
En annan starkt kaffe. Utan mjölk.
Om man har varit tillsammans under dygnets alla timmar i en veckas tid och så plötsligt säger man hej och tack på stationen i Malmö och åker åt var sitt håll och sen blir det kväll och man ska gå och lägga sig .., då kan det kännas lite tomt.
Eller mycket.
Och så ringer telefonen.
Det är pensionatsvärden som hör av sig för att säga godnatt.
"Men det är tomt och tyst här ..., till och med att jag saknar tandagnisslet lite ...", säger han.
Jo.
Så är det.
Alldeles förfärligt tomt blir det.
9 kommentarer:
Eller bara ett litet uppehåll. En kort pause, som normännen säger.
Men det är klart att det är tomt. Och tyst.
Du ... vart ska man mejla om man vill ha en fönsterbild publicerad på din blogg ;)
Kesu: då mailar man till mig ,-)
Förslagsvis hit: elisabet.nilsson@comhem.se
... så blir bloggmadamen sååå glad.
Välkommen tillbaka Elisabet!!!
/Olga
Välkommen hem igen. Hoppas du får snabb bot med tanden och att resan totalt sett ändå var en härlig upplevelse. Verkar så.
Och tomheten, tja - ni får väl snart göra något åt det?
Olga: tack .-) Så snällt av dig!
Monet: jo, jag vet. Men jag kan (eller det kanske man kan, men inte jag ...) söka jobb när jag ska vara sjukskriven i minst tre månader .., det gör jag bara inte.
Men så här vill jag inte ha det.
Det ordnar sig Elisabet, det kommer att bli bra...
Och välkommen hem!
Oj fick nästan en tår i ögat...
Vet precis hur det känns även om min vän bara bor några kilometer bort.
Så... nu gick tåren över men det kom nästan en.
Så fint skrivet nämligen av Dig!
Välkommen hem! Jag har följt Din resa till solen med PV & tanden.
Ja det tandläkarbesöket i Athén lär bli ett MINNE!!!!
Turtlan
Turtlan: det bästa med att vara en som tar det piano när det gäller känslor, för det tycker jag att jag har gjort nu .., det är att man blir så lycklig när det känns RÄTT.
Och med pv känns det rätt.
Jag trivs med honom.
Vi har himla roligt tillsammans och det händer ofta att jag börjar skratta när jag tänker på nånting som vi hade så kul åt.
På semestern hände det flera gånger att jag skrattade så jag grät.
Jag vet att många tycker att jag borde ha sagt upp mig och flyttat till Halland långt tidigare, men då hade det inte varit jag.
Det blir säkert bra, det tror jag.
Skicka en kommentar