Också en insikt ...
På tv idag .., en kanal som visar ett amerikanskt program där man får följa unga mammors förlossningar.
Det är kejsarsnitt kors och tvärs och blir det vaginal förlossning ligger kvinnorna närapå upp-och-ner och jag tänker på min mamma som berättade att indiankvinnorna föder sittande på huk och hur mycket mer finurligt mamma tyckte att detta var .., det blir ju ett helt annat neråt-tryck på det viset.
Men nu var det Amerika.
Och kvinnorna är sjutton år och någon ännu yngre och barnen är nästan kolsvarta när dom föds och den lille pojken som endast väger 594 gram, han dör.
Men så finns där en kvinna i nästan 40-årsåldern.
Ett barn har hon fött tidigare, men det barnet dog vid födseln.
Nu är det dags igen och mannen sitter vid hennes sida och dom ser lyckliga ut, men aningen oroliga.
Och hon föder honom en son.
Mannen strååååååålar som vårsolen och han sitter där och håller den lille gossen i famnen.
"Hur det känns ..?" säger han.
"Joo .., jag längtar tills vi kommer hem .., jag längtar tills han blir större och då ska vi sitta där i vardagsrummet och titta på tv och jag ska lära honom hur man blandar cement".
Det är dom där sista orden som får mig att se suddigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar