Åååå, ack så ljufvligt med dryga tjugotalet nu bortplockade agraffer!
Ganska finurligt är det, att med en liten tång som liksom vinklar ut häftklamrarna, så tar syster Anna-Lena bort dem, en efter en.
Det går bra, men det känns.
Känslan när jag låg på operationsbordet i Hässleholm, det var att detta var rena löpande bandet, ja, ungefär som när man ser gamla filmer där flinka kvinnor från Bohuslän rensar sill.
Och när man tittar på ärret, så nog kan fundera över hur bråttom herr Ortopeden hade ....
Lite snett och vint och på nåt ställe går huden inte ihop.
Nåja, det är bagateller i det stora hela.
Jag minns min mammas knä .., det såg ungefär likadant ut .., hon hade, under fönsterputsning i Bolivia, dråsat rakt genom den rangliga stolen och krossade då sitt knä.
(Och en vänsterhand fångades i flykten också, ja, av bloggmadamen alltså, idag. Syster Anna-Lenas. Nämligen.)
12 kommentarer:
Åh så skönt det måste vara att de är borta! Grattis till ett steg i rätt riktning.
Jag vet när jag tog bort skyddstejpen på magen efter kejsarsnittet, då fick jag för mig att magen skulle spricka...
Jo, högst troligt. De hade ju säkert låtit mig ta bort tejpen om det fanns minsta lilla risk för det, likadant med ditt ärr, hur många sådana har de inte pysslat om i sina dar :)
Tror att det kommer att bli tjusigt ärr, med en liten tvist där det är snett och vint :)
LindaLotta: ja, känslan är likadan hos mig ., jag frågade sköterskan om hon verkligen trodde att det skulle hålla ..-)
Ska jag verkligen våga mig på täääänj-övningar idag ...?
Tänk, om det rämnar .., moaaaah!
Kan bara instämma i ditt MOOOOAAAAAAH..
PV
Klart det håller, men jag vet precis din känsla och man håller på att bita av sig tungan när man ska göra något som "drar" i ärret.
Det måste kännas som ett stort steg (ha) framåt att bli av med stygnen. Grattis!
Jag håller med dig om att man sett snyggare ärr men det kommer att läka ihop fint sen.
Om jag vore du skulle jag ta det l i t e lugnt med tänjningarna. För pv:s skull om inte annat, han verkar moaaa mer än du:-)
Monet: ja, jag håller igen lite idag .., just med tääänjandet. Jag vågar inte .-) Men annars sprätter jag lite och har mig, med benet.
PV: haha .., din fegis!
LindaLotta: jo, jag tror nog att det håller, men det SER INTE UT som om det ska hålla .-)
Va skönt för dej att bli av med metallskrotet. Dels kan du ju röra dej lättare och dels vägde dom väl en del. Hmm. Jag är väldigt glad för din skull. Nu ska du se att det kommer att bli bra med raketfart.
Åse
Åse: ja, det där med "raketfart" tar jag med en nypa salt .-)
Det får bli som det blir.
Men bra ska jag bli!
Det ser ändå fint ut i huden runtomkring men dansken kunde gott snittat lite rakare, det tycker jag.
Och ta det försiktigt nu de närmaste dagarna. Hoppas du har riktigt duktig och kunnig sjukgymnast för de kan göra underverk med om man gör som de säger;-)
PS Så fint du gör luckorna med den vita ramen runt.
Annas mamma: ja, det ska bli roligt med din lilla kalender .-)
Ska försöka hitta bra texter till varje bild .., det blir nog fint.
Och jo, jag tycker verkligen att han har varit "slamsig" som min pappa skulle ha sagt .., man kan undra om den som skar verkligen var vaken?
Det var två ortopeder i salen ..., kanske var det inte dansken ..?
Nåja.
Det spelar ingen roll i det stora hela.
Men vad snett han skurit, var han skakig på handen?
Det blir nog bra till slut ska du se, Elisabet! :) Min man springer på lätta knän nu (fast han gjorde inte riktigt samma operation som du förstås...)
En fin advent önskar jag dig!
Skicka en kommentar