"Ivars blick tycktes ha fastnat vid hårknuten. Expediten märkte det uppenbarligen, med högra handen kände hon efter att den satt fast som den skulle.
Jag är ju ingen expert, sade Ivar. Det låter gott alltsammans.
Om jag får komma med ett förslag, sade expediten, så säger jag Norrlands Akvavit. Gammal Norrlands Akvavit passar till allting, i alla sammanhang. Själv tar jag en liten tår varje dag. Varunummer tvåhundrasextitvå. Ganska mycket fänkål.
Nu kunde inte Ivar bärga sig längre.
Den där håruppsättningen, sade han. Den påminner mig om någonting från mina allra första år i livet. Men vad det kan vara minns jag inte.
Det är lättbegripligt, sade expediten.
Då jag var mycket ung hörde jag till en församling där vi alla hade sådana här hårknutar. Alla frälsta. Jag gjorde mig fort av med frälsningen. Men behöll frisyren.
Jo, sade Ivar. Norrlands Akvavit. Det blir nog bra.
Den är verkligen mycket omtyckt, sade expediten. Kummin och anis. Och som sagt fänkål. Som aperitif. Eller till sillen. För att inte tala om en liten sup så att säga ur skåpet.
Jag kommer från Nedre Avabäck, sade Ivar. Vi är inte sådana.
Enkelt uttryckt, sade expediten, och hennes röst hade fått en högtidlig klang, tre växter ur familjen Umbelliferae, de flockblommiga, tre hälsobringande örter som på ett lyckligt sätt fått förenas i livets vatten. Och slutligen förädlats med hjälp av några droppar sherry. Ska det vara en påse?"
/Utdrag ur böckernas bok ... Norrlands Akvavit, skriven av Torgny Lindgren. Den juliga bilden kom från annasmamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar