Två veckor tillsammans på grekiska ön Kefalonia.
Moppetur och båttur.
"Mormor .., om jag hoppar först .., då kommer du sen .., lovar du .., jo, du törs!"säger Emma.
Emma är modig och hoppar nästan först av alla.
Och hon som är mormor står där och tvekar och tvekar.
Det är inte högt .., tre meter, kanske?
Och till sist ..., ger rädslan (läs: skräcken ..) vika och modet tar överhand!
Jag vågar hoppa!
Åååå, du underbara Emma Elisabet..., vilken semester du gav din mormor!
Sånt tänker jag på den här dagen i februari när himlen är grå och marken vit och elden sprakar i vedpannan.
1 kommentar:
Det är tur att vi har de där fina sommarminnena att plocka fram ibland när vintern känns extra ruggig och grå.
En cool mormor har hon i varje fall, Emma.
Skicka en kommentar