Anslagstavlan i Skipås.
Det visar sig att båda fjärrkontrollerna till pensionatets tv-apparat har avlidit.
Samtidigt.
Och som pricken över i ringer pensionatvärdens morbror - Gösta - och berättar lyriskt om sin gode vän som i fredags fick ett nytt knä och som nu är uppe och springer.
Den nyopererade mannen är dryga sjuttio år.
Kanske sjuttiofem?
Det förvånar mig inte om han åker Vasaloppet om några veckor.
"Men du vet Bettan, det är ju så olika det där hur läkningen går ...", säger Gösta som till tröst.
Godnatt vänner!
8 kommentarer:
När jag såg alla nya inlägg här nedanför blev jag fundersam... har jag inte varit inne här på en hel vecka?
Men sen såg jag ju... och förstår varför du har tid - fjärrisarna som inte funkar!
Aj då! Men misströsta inte, både fjärrkontroller och knä kommer att fixa till sig.
:)
Bloggblad: nädå, det har inte alls med det att göra .., det har med SJUKSKRIVNING och Väldigt-Gott-Om-Tid att göra .-)
Eva: ja, jag är inte orolig .., det löser sig!
anna of sweden: ,-)
Elisabet, det beror ju en hel del på i vilken form man är innan operationen också. Du var ju mycket risig i ditt knä , eller hur, med rejäl vilosmärta etc.
För vissa personer tar det lite längre tid. Misströsta inte.
Mian: det var bara igårkväll ,.-)
Nu känns det bra.
Jag ser det här som en test .., jo, helt ärligt.
Först handleden (mamma hade dött .., jag var här i en månads tid ...), sedan dör pv:s mamma och jag är sjukskriven är hos honom och det är bra, men även för mig .., det blir ännu mera som en test .., och jag känner hur oerhört bra jag trivs här tillsammans med honom .., aldrig nåt tjafs .., allt funkar bra.
Det är alltid nån mening med det som händer, det tror jag.
,-)
Kram härifrån!
Hav tröst Elisabet, en dag kommer den dag då överhuvud inte tänker på knäet. Trodde inte på den som sa så till mig, samme person sa att det kan ta ett år och ibland längre. Men nu tror jag honom, har aldrig ont, stavgår och sparkar upp till en mil ibland. Men kyla aktar jag mig för. Det blir yllekalsingar och täckbyxor mest varje dag. Däremot blir det aldrig som förr med full rörlighet. Men som någon tidigare kommenterat, alla hade ju inte lika besvär innan operationen. Ta´t lugnt och njut!
Kerstin: nu ska jag ut och promenixa!
Ja, jag är inte orolig. Ibland glömmer jag ju att där är ett nytt knä .., när jag inte har gjort just nånting .-))
Skicka en kommentar