Och Ystad är så vackert, så vackert ....
Små gatuhus alldeles i närheten av där jag bor.
Och tänk, från ingenstans i marken, ja, utrymmet tycks minimalt, växer rosorna upp!
Robiniaträdet blommar ljuvligt! Luften doftar vanilj!
På Wikipedia läser jag att Robinians blommor lockar till sig bin - och honung, där bin har tillbringat mycken tid i såna här blomklasar och samlat på sig nektar -, kallas för Akaciahonung.
Trädet kallas nämligen också för falsk Akacia.
Nu vet ni det.
Och nästan hemma (då har pv kommit med tåget från Malmö) träffar vi familjen Andersson.
Trogna kunder från lilla kvartersbutiken och nu i den större .,. rara och goa människor!
I bilbarnstolen vilar lille Albin, 3.5 månad ung och med rejäl kalufs .., ja, det är inte långt ifrån att han har lugg.
Idag ska Albin hälsa på hos morfar och mormor och moster Julia.
Det är Julia som står som tvåa från vänster.
3 kommentarer:
Ja det är en mycket vacker stad! Och vilken livskraft dessa blommor måste ha, som kan växa sig så fina i den miljö de växer i. Otroligt!
Så vackert det är i Ystad!
Kommer att tänka på Visby där rosorna också växer sådär rätt ut ur marken vid husväggarna.
Visst är det förunderligt med den där växtkraften.
När jag ser alla dina vackra kort från Ystad, så tänker jag alltid: Ystad är en stad jag skulle kunna tänka mig bo i! Eller i Visby...
Båda städerna ger mig en känsla av att bo utomlands, och det har jag alltid tänkt att jag skulle göra nån gång igen...
Om jag får min man med mig förstås! ;)
Allt gott Elisabet!
Skicka en kommentar