måndag 21 juni 2010
Mums-mums och muggar ...
Så här är det.
På måndagsmötet börjar vi gapskratta när Tina uttalar ordet "mugg" och mums-mums.
Och vi testar för att höra hur det verkligen låter.
Så här blir det på skånska och västerbottniska.
Det är förstås allt detta jag kommer att sakna.
Allt skrattandet.
Och tryggheten i att få vara sig själv.
Åååå, så jag tycker om mina arbetskamrater!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Åh så underbart!!
HA HA HA HA!!
Tack :)
Stackars Helsingborgare!
Be henne säga "ta bussen till Lund", den utsatte vi en kollega med förr om åren. ;o)
Och på bussen till Lund kan hon ta med sig hunden...... ;)
*P* och LindaLotta: ja, det med hynden har vi hört så ofta .. hon har en och har haft två .-)
Ha ha ha ....det här var så kul. Måste höra det flera gånger.
I mina öron låter det som moms moms och inte mUms mUms...åh vad det är skönt med dialekter!
...och du jag FÖRSTÅR att du kommer att sakna det där gänget. :-)
Londongirl: ja, visst säger dom "moms-moms", utom Tina då, som först FÖRSÖKER att dölja sina helsingborgsuuuu:n som blir till y:n.
Det är verkligen underbart roligt med dialekter.
Småbarn ropar på sin "miior", det låter som en katt som jamar, tycker jag.
"Miiior .., var är du!"
Men jag pratar sån västerbottniska själv, så jag ska inte raljera .-)
Vad är miior?
Gerd: mor. Som mamma ,-)
Hej Elisabet
Jag gillar verkligen din blogg. Och jag gillar dialekter. Icke-skåningar tror att alla skåningar pratar likadant, men det finna så många olika varianter på skånskan. Min favorit är nordvästskånskan med de spetsiga a:en. Härligt! :)
Aj aj jag menar de spetsiga u:en...och inte a:en...
Skicka en kommentar