söndag 1 augusti 2010

Hos doktor Göransson ....

I takt med att s.k. yrkesarbete (läs: konstant stress på morgnarna ...) lyser med sin frånvaro, sjunker blodtrycket.

Igårkväll 115/71.

Och pulsen, som i tre års tid konstant legat på kring 77 - 78, är nu nere på 69.

Man kan ju fundera lite över hur - eller alls om - det finns något tryck kvar, ja, om den här tillvaron fortsätter?

Men härligt är det.

Och intressant.

8 kommentarer:

Mian sa...

Suveränt.
Har du slutat med blodtrycksmedicinen alltså?

Elisabet. sa...

Mian: nej, men man kan ju fundera över om den behövs .-))

Mian sa...

Kan du inte kolla med läkaren om du får prova att ta bort medicinen? Det kanske funkar hur bra som helst.

Elisabet. sa...

Mian: javisst .., vi har pratat om det ., eller att halvera dosen?

S o F sa...

Instämmer - intressant!

Tänk att vi kan påverka vår kropp så mycket genom livsstilsförändringar.

Jag trodde faktiskt inte det förrän jag gick över till LCHF-kost. Det innebar nämligen hälsoförbättringar som jag inte visste var möjliga och som jag aldrig vågat hoppas på.

Varför medicinera mer än man är absolut tvungen till?
Men å andra sidan kanske du snart börjar arbeta igen och då kan det hända att trycket stiger igen...men du kanske får ett mindre stressigt jobb denna gång i och för sig.

Önskar dig allt gott/Fin söndag!

-B- sa...

Ja det er sikkert at kropp og sjel henger sammen.Har du det bra synker blodtrykket.

Elisabet. sa...

S o F: ja, jag tänker inte sluta med medicinen .., jag får väl kolla med någon läkare och förstås se hur det blir när man kommer igång med arbete igen?

Men jag känner ju helt klart hur mycket bättre jag mår.

Sista veckorna i affären, öppnade vi åtta i stället för nio. Jag började arbeta klockan sju. På den timmen mellan sju och åtta, skulle man försöka att hinna med lika mycket som innan .., och det är ju en omöjlighet. Problemet var mest mitt eget .., jag är en sån som vill ha det klart när jag öppnar .,. jag vill att kassorna ska vara helt färdiga ., tidningsreturerna klara .., tobaksställen välfyllda och fina. Det hanns helt enkelt inte med och jag sa till min chef att det är en himla tur att jag har sagt upp mig, för jag hade stressat mig fördärvad.

Visst! Jag hade kunnat senarelägga en del av uppgifterna, men för mig var det svårt.

Elisabet. sa...

Bente: absolut! Hur glasklart som helst!