Falkenberg ...

Här arbetar uppenbarligen en skrivglad innehavare/anställd. Kul!


Det är underligt, detta att jag så omedelbart känner mig hemma i just Falkenberg.

Och helt ovetenskapligt tycks det som om människorna är så mycket mer ..., lättsamma här.

Utanför mäklarkontoret öppnar en äldre herre dörren och säger - brett smajlande - att jag är välkommen in .., jodå, det finns minsann hus så det räcker till mig med och "jaså, du bor redan i ett .., men vi har små hus också må du tro ..!"



I ett annat butiksfönster har någon som heter Jean utställning av sina alster.



Orsaken till besöket i stan är att jag är kallad till Arbetsförmedlingen till ett gruppmöte.

Klockan tio -pip- ska mötet ta sin början och jag är på plats en halvtimme innan, men se då är dörren till AF hermetiskt tillsluten, så jag tar en promenad i vinterkylan i stället.

Vid ett litet torg nära Rådhuset (som tydligen kallas för "Kuben" - av förklarliga skäl) håller torghandlare på att packa upp sina varor.



Inne i själva rådhuset pågår också en konstutställning.



Och den här tavlan får mig genast att tänka på ...




Packa upp och packa ner .., det är vad han gör, torghandlaren.

Och när mötet tar sin början har femton personer stått och huttrat utanför entrén till Arbetsförmedlingen och hon som heter Ann-Christine och också befinner sig i själva Utanförskapet, hon säger till förmedlerskan att det vore rätt smart att öppna en kvart tidigare till de som nu är kallade till ett möte, ja, så behöver människor inte stå ute i kylan, men se det går inte.

Själv säger jag att det vore ju angenämt om brev från AF inte nödvändigtvis bär tonen av att man är kallad till häktningsförhandling.

Det är en brokig skara människor som sitter vid olika bord.

Vi är fyra vid mitt.

Och där är en kvinna - nyinflyttad från Alingsås -som har arbetat med allt möjligt här i världen .., där är en f.d. sömmerska från Småland som nu har flyttat till Halland ("hopplöst är det ju med sömmerskearbeten här .., i Småland har det funnits rätt gott om den varan", säger hon som är i dryga 60-årsåldern), där är en något bedrövad lagerarbetare i samma ålder som hoppas att AF ska ge honom möjligheten att ta truckkort ("jag vet andra som har fått .. men inte jag ...?"säger han) och där är en ung kvinna som i tolv års tid har varit inskriven på AF och hon har arbetat på Gekås i Ullared och om hon skulle få välja fritt, så ville hon arbeta med inredning, berättar hon, när jag frågar.

När mötet är slut blir det först inköp av vin till kvällens middag.

"Vi ska kryddstark köttfärs .., vad tror du ..?" säger jag till mannen på Systembolaget.

Vips har han guidat mig till hyllan med röda viner och säger att .."det här blir alldeles rätt!" och så får det bli.



Sist av allt svänger jag förbi Röda Korsets loppis "Kupan".

Vid kassadisken står en kvinna som har köpt en kostym och när kassörskan säger att det blir 110 kronor för byxor, väst och kavaj (en till synes nästan oanvänd kostym av märket Batistini) , så vägrar damen att betala, nej, västen ska ingå i priset 90 kronor och hon tänker INTE betala 20 kronor för västen - "då får ni ta bort den!" säger hon syrligt.

Och jag ser hur tveksam kassörskan blir och hon säger att ..."men västen hör ju till ...?"

Men kunden, som håller en femhundring i sin hand och säkerligen har lärt sig konsten att pruta i sitt hemland, hon står på sig .., och till sist blir det som kunden vill, - västen läggs på en liten pall vid sidan om - och jag tänker att snålare människa var det länge sedan jag skådade.