Bilder från veckan som gick ...

Evertsberg .., i väntan på att Anders ska starta.



I Oxberg är det Marias tur.

Maria, allmänt känd på den här sidan som "Dr Böhlander", har tränat på ett annorlunda vis.
Hon tar det piano.
En runda på 3.5 kilometer tillsammans med pv ..., sen tyckte hon att det räckte.

När lillasyrran - projektlederskan - var ute på träningsuppdrag, lät sig storasyster bjudas på glühwein vid Gustavsbacken.

"Ja, det löser sig ..", sa hon lugnt och log filurigt.

När hon lämnar chipet till Anna i Hökberg, är det andra tongångar.

"Fy, jag höll på att spy när jag såg målet, men tänkte att då skäms Anna, så det var bara att bita ihop!"



Efteråt.
Anna har åkt sista sträckan och kommer skidande i mål med en blick som är mer död än levande.

Även Anna har haft spykänslor och berättar livfullt om den sista sträckan.

Det är nog därför pv nästan skrattar på sig.



Underbare vännen Gunnar från Vaplan har åkt buss i mer än fem timmar och står vid upploppet i Mora tillsammans med oss övriga .., ja, vi väntar ju på Anna.

Så rart av dig, Gunnar!



" ... och ni skulle ha sett ., f*n, jag höll på att dö .., och jag frågade en som åkte om det var många backar kvar och då sa hon .., ja, ett par och jag tänkte .., ett PAR!!, men det här ska vi göra om .., nästa år tar vi kortvasan också, men nu måste jag stretcha ...!" säger tävlingsmänniskan, tillika lillasystern, tillika Oxen .., AnnaPanna.

Min pappa var alltid puttrig (för att inte säga upprörd) när idrottsmän gick i mål utan att verka utmattade. Då hade man minsann inte kämpat tillräckligt.
Om dom dessutom påstod sig vara nöjda med en sjätteplats, då tyckte han att det var ännu värre.

Men se Annas målgång, den hade han gillat!

I bakgrunden står Gunnar och funderar över hur bilderna blev.


"Maria, du är ju för galet underbar !!" säger pv och kramar om skidlöperskan med den något annorlunda träningsmetoden.

Men stiliga glasögon hade hon minsann när det skidades, för att inte tala om den tjusiga röda mössan som hon stajlat på ett alldeles särskilt sätt och som fick oss alla att falla baklänges av skratt när vi fick se bilderna från hennes målgång i Hökberg.

"Nästa år ska jag minsann ladda .., då ska jag satsa .., ja, jag ska ha snygga tajta byxor!" säger Maria och då faller vi baklänges igen.

Så här blev det.



På söndag är det pv:s tur att åka.

Då är det Vasaloppet.

Han gör det på en - för honom - rekordtid: 8 timmar, 19 minuter och 46 sekunder.

Vid målgången står Anders och jag själv och hela tiden hejar vi nästan mest av alla, även på såna som vi inte känner .., och jag tänker på min pappa som var speaker på skidtävlingar i Malå och hur jag - som tonåring - skämdes .., när jag hörde honom heja vilt på skidåkare.

Nu är jag precis likadan.

Och Anders går minsann också i sin morfars fotspår, ja, vad gäller hejandet.