.... får jag nog av räfsandet och tackar för mig.
Alldeles säkert blir det minst tjugo plastsäckar fyllda med prassliga löv, innan detta är avklarat.
Vid den röda pilen finns en stor slänt .., den ska jag ta mig an i morgon.
"Men så fint det blir!" säger grannen, som snart ska bli tvåbarnsmamma, så där på en gång.
Medan jag har räfsat, har hon haft besök av en väninna med två små hundar.
Allt som allt har således fem hundar busat på deras tomt.
Mellan räfsvarven, tar jag paus.
Jag sätter mig i en brun trädgårdsfåtölj av trä och så lutar jag mig bakåt och ringer till min storasyster som bor på landet utanför Hörby - i Skåne -.
(Att jag först slår vårt eget telefonnummer, säger jag väl allt om hur alert man är.)
Efter ett dagsverke med att rensa ogräs i en nyponroshäck, är hon precis lika trött och slut på som sin lillasyster.
"Ja, jag har lagt mig på soffan, här ligger jag, man måste ju tänka på vilodagen och du skulle se mina armar, så rivna dom är av alla taggar ..., ja, man skulle ha haft Ann-Gerd här, minns du när hon rensade er långa ligusterhäck på rekordtid, ja, när du bodde i Ystad!" säger hon och jag hör leendet genom luren.
Jo, jag minns.
Tanken har minsann slagit mig själv.
Å, så jag kommer ihåg hur mamma - som då var inte fullt så dement -, låg fyr-om-fot på marken och snabb och effektiv som alltid hann hon med inte bara vår häck, dessutom hade hon tänkt ge sig på godsägarens marker och vi gapskrattade åt hennes aldrig sinande energi!
Nästan hopplöst var det att få stopp på henne!
Hitom björken till vänster, men osynligt på bilden, bor familjen som snart ska få tvillingar.
I det ljusblå huset bor en familj som jag nästan aldrig har träffat.
Huset med det svarta taket, är en väldigt modern historia och egentligen tycker jag inte att det passar in bland dom gamla arbetarbostäderna.
Än mindre tycker jag att nästa hus passar in!
(Ett garage skymtar också).
Det är stort så hemskt och har nu varit till salu i flera år, för många miljoner kronor!
Ingen köpare än så länge.
Sen kommer gamla kustvägen som går till Ugglarp, Eftra, Heberg och så småningom Falkenberg.
Medan vi pratar och planerar lite inför påsken (å, så roligt att få systerbesök!), ser jag hur grannen står och spanar upp mot den stora björken som står på deras tomt.
"Ååå, ni ska väl inte ta bort den ...?" undrar jag en stund senare.
Jo, det är planen.
Måhända är den murken.
Sen ger jag upp.
Och sittandes på altanen ser jag en sån här liten krabat borta vid vedskjulet.
Härligt!
7 kommentarer:
Tänk! Aldrig i mitt liv har jag skådat en gärdsmyg.
Och ändå ska de, enligt alla utbredningskartor finnas även här i Norrbottens kustland.
Men i år kanske.... Vi får väl se.
Bert: jag har nog gjort det någon gång här i Halland, men det blev ändå en aha-upplevelse. Jaså .., är det sååå den ser ut!
Vet du, jag drömde om dig i natt.
Du bodde i ett vandrarhem och vi var många bloggare som var där och du var så himla rolig ,-)
En av fördelarna med att bo i lägenhet, man behöver inte kratta någon gräsmatta (ett mantra jag kör med så här års för att intala mig själv att jag inte alls vill ha en trädgård).
Vonkis: ja, det är väl ingen höjdare direkt, men jag tycker om att vara ute och jobba - grovjobba -, rent ut sagt ,-)
Men det gick bra att bo på 31 kvm och ingen balkong också.
Haha - Jaså! Ja men då var det ju en sanndröm, om man undantar det där med att jag bodde på vandrarhemmet. ;)
Åh du måste vara trött nu efter en hel dags krattning!
Men visst är det roligt att göra fint. Jag längtar redan tills jag får sätta igång och kratta. ;) Vi ska dessutom ta bort en massa tallar runt huset snart så det kommer att bli mycket risdragning. Men oj så jag längtar! En ny uteplats ska det också bli..
Men än ligger allt under snön..
Kram Elisabet!
Bert: ,-))
Anita: ja, men behagligt trött. Att arbeta på t.ex en kyrkogård, det hade nog passat mig jättebra.
Jag trivs så himla bra med utomhusjobb.
Skicka en kommentar