onsdag 15 juni 2011

På väg ...


Heberg.

... till Falkenberg passerar jag Heberg och då tänker jag osökt på Axel Jonsson, denne härlige man som vid dryga åttio års ålder köpte sig en grön Cadillac, bara för att det var vad han i hela sitt liv hade drömt om!

Så här - bland annat - skrev Hallands Nyheter om honom.

Hemma i Malåliden satt han och drömde över skolatlasen om alla fantastiska platser han skulle besöka. Ju längre bort, desto bättre.
En av dessa platser var Hawaii.
Axel minns hur han en sommar när mamma tvättade i ån därhemma gjorde en barkbåt och skickade iväg.

– Jag tänkte mig hur den skulle segla ner för Malån och vidare ut i Skellefteälven, ut i Bottniska viken och Östersjön och sedan ut på de stora världshaven för att till slut flyta iland på någon av de hawaianska öarna, skrattar han.

Denne Axel, som bjöd pv och mig på en åktur i den gröna Cadillacen ., och där framme satt Axel i sin skinnjacka och spelade passande musik (jag tror att det var Elvis Nat King Cole ...) och jag tänkte att detta är inte sant ..., men det var det och något år senare fick vi veta att han hade träffat en ny kvinna - ja, på bussen till Oslo - där satt hon och var så grann och slank, sa Axel och hela han log och ögonen glittrade och tänk, över åttio var han!

Nu passerar jag infarten till hans hus och det ser övergivet ut och jag undrar om denne levnadsglade man ännu är i livet?



Falkenberg möter med sol och värme och man kan lika gärna tro sig vara på besök i Belgrad eller Beirut och på bänkar av trä sitter människor och njuter av solen och jag köper jordgubbar i en liten närbutik och en helt underbar jazzskiva i en annan butik och råkar möta mig själv i ett skyltfönster och det är ju inte enbart angenämt .., "ojdå, där går en frodig madame!", hinner jag tänka.

Men det går det med.

På väg hem lyssnar jag till nyheter .., det är mest om eländet i världen och lite om Juholt och så vädret förstås, och vid Ugglarp ser jag en överkörd skatunge - och intill den -, en vuxen skata som om och om igen försöker dra i det som nu bara är en tillplattad fågel och det är på gränsen till att man får ont i hjärtat.

Eller: det får man.

Några minuter senare är jag hemma.

Solen strålar ännu.

Från cd-spelaren hörs övermåttan ljufvlig musik - nämligen denna - som jag köpte just i Falkenberg! Lyssna till spår nr 6 och försök sitta stilla om ni kan!
(Ja, man kan få pyttesmå smakprov!)

Rekommenderas å det varmaste!

Mer att läsa om Axel finns här.

2 kommentarer:

Anonym sa...

O visst minns jag hans radioprogram :-) Kollade och han bor kvar enligt upplysning.se. Han kanske skulle bli glad av ett handtag i trädgården eller ett besök?
Biggan, saknar inlogg

Elisabet. sa...

Biggan: är det fint väder i morgon, tror jag att att jag ska ta en moppetur åt det hållet? Denne man har nog bättre kondition än jag själv ..., han berättade hur han gympade och gick på långa promenader ,-)