lördag 31 december 2011

Spridda skurar från året som gick ...


Den där auktionsklockan som jag föll pladask för, jo, det var i vintras.
Sen visar det sig att där finns ingen pendel, men två gånger per dygn går klockan rätt.
Klockan 18.00 och klockan 06.00.
Nå, må så vara.


Och vintern 2011 var inte att leka med.
Världen blev vit och tystnaden bredde ut sig.


Tänka sig, vid 56 års ålder erbjuds jag en tjänst i Hemköpsbutiken Ankaret i Haverdal.

Ett samfällt jubel utbryter vid samma tid hos handläggarna vid Handels A-kassa i Östersund.
Äntligen, äntligen .., slipper dom denna krångliga Elisabet Nilsson som har sådant sjå med att, via datorn, fylla i de rätta uppgifterna.
Och hon som har fått arbete, hon meddelar handläggaren att hon struntar i resterande ersättning, bara hon blir kvitt alla evinnerliga blanketter vilka kommer med posten i parti och minut.
Mest parti.


Vinsterstövlarna åkte fram ...


Och pv fixade krokarna i gästrummet!


På väg hem från Slöinge stannade jag till och småpratade med en prickig häst.


Och jag såg - vad jag trodde var - svältande rådjur ...


... och såg till att skaffa hem en ensillagebal och det blev en flera månader lång historia!
Balen kostade 350 kr, plus 50 kr för att få hem den.
Om rådjuren lät sig väl smaka?
Inte en endaste gång!


Förkylningarna stod som spön i backen!


Havet frös till is .., som blev till bråte vid stranden.
Det knakade och brakade.


Och efter en vecka på det nya jobbet, halkar jag utanför huset och får en spricka på båtbenet.
Halleluja!
Det var det bästa som kunde hända!
Nu lugnar jag ner mig .., låter hjärnan vila och när jag tre veckor senare återvänder till affären, känns allt mycket bättre.


Kring fågelbordet samlades småfåglarna för frukost!


Och pv ägnar sig åt att rätta prov.
Ibland hörs han sucka bedrövat.


Första veckan i mars tillbringas i Sälen, tillsammans med alla tre barnen.
Några dagar är även Hilda och Patrik på besök.
Nu råder stor uppladdning inför stafettvasan på fredagen.
(Fast uppladdningen sker på lite olika sätt ...).


AP visar att hon är projektledare även privat, ja, hon är nämligen logistikansvarig.
Det blev många utropstecken och understrykningar .., här gällde det att vara lydig.


När allt är överståndet.
AP som nyss gått i mål (och som tävlat i längskidåkning i sin ungdom), vet minsann att man ska hålla upp skidorna just så här och pv tycks hysteriskt lycklig över det fina resultatet.

Fr.v. Maria, pv, AP, Micke och Anders.
Det visar sig bli en helt underbar historia, där alla kämpar på så bra!
Från Jämtland har vännen Gunnar dykt upp och hjälper till att heja vid målet!


Dr Böhlander som mest ägnat sig åt avkopplande dagar vid solväggen, får en varm, varm kram av pv.
"Det där gjorde du bra Maria!" säger han.
Och någon timme tidigare, när Maria (i sina eleganta solbrillor) skidar iväg från Oxberg, för att i Hökberg bli avlöst av lillasyster AP - som rödblommig och med våldsamma kämpatakter ska gå i mål i Mora -, då ringer jag till barnens pappa i Ystad och jag berättar om Micke och Anders som har åkt så bra och att nu är det döttrarnas tur .., och jag kan knappt hålla gråten stången och jag säger ..."tänk, om pappa hade fått leva och vara med om det här!"


Ibland, under det här året som gått, tänker jag på dom som inte längre finns.
Ja, så där som pappa och mamma.


Och jag tänker på Per-Erik från Adak som - helt plötsligt - somnade in för alltid en natt i början av januari .., och jag tänker också på pv:s kusin Ann som inte längre orkade leva.

Andra bloggvänner - såna i min egen ålder - blev föräldralösa, någon annan blev änka vid 53 års ålder.

Somliga förlorade sina fyrbenta vänner och alla som har djur, vet att dom blir som familjemedlemmar, jo, så är det verkligen.

Den här krabaten vilar nu under en syrén och här är en annan som inte längre är med.
Och Lurvig, som man nästan tyckte sig känna .., han som hade sånt besvär med klåda, finns inte heller längre.


Men livet går vidare.
Så banalt det låter - och ändå är det ju just så det är -.
Livet går verkligen vidare, men kanske på ett annat sätt.
Och helt ovetande om allt detta, vässar en katt som heter sigge nilsson klorna mot den lilla eken, den som för många år sedan planterades av pv och som troligen ska överleva oss alla.


Och fastän människor inte längre finns till, blir det vår igen.


På bloggen berättar några frivilliga om sin uppväxt och sina liv.
Ruta Ett - född i Malmö -är en av dem som så generöst delar med sig.
Det är hon som är på bilden och är så söt och go att man vill pussa henne rakt av!
riktigt heter hon Ann och har, på "äldre dar" startat eget.


Och åkrarna dränks av smältvatten!


Någon ska ringa sin mamma och pappa.


I april köper jag en alldeles egen moped.
En e g e n m o p e d.
Det finns inte ord för den glädje som den här moppen skänker mig!
Frihet .., är bara förnamnet!

Och hela våren, sommaren och hösten ska jag köra till och från jobbet på min moped och jag ska känna doften av tång och hav och av bonden Stigs kor och av blommande syréner och schersmin och ibland möter jag kunder som handlar i affären och allt eftersom månaderna går vet dom vem det är som kommer körande på moppen och varje gång någon vinkar glatt till hälsning, blir mitt hjärta varmt.


Tulpaner på rumsbordet och jag är glad att vintern är förbi!


Vi eldar upp ensillageeländet ...


Och någon tappar sugen.
Ja, sugen att räfsa och räfsa och aldrig tar det slut.


En solig vårdag tar jag bilen och åker till Lilla B:s hemtrakter.


Till Vessige, några mil härifrån.
Jag promenerar omkring på kyrkogården och hör fågelkvitter och humlesurr.
En bit därifrån hörs porlet från Ätran
Det är en alldeles underbar vårdag!


I en söderrabatt växer blåsippor ...


Och hemma hittar jag snödroppar.


Överallt ligger upphittade inköpslistor.
Det är väl detta som kallas för ... mycket väsen för lite ull.


Vansbrosimningen går av stapeln i juli och pv har minsann skaffat sig en stilig våtdräkt.
Själva simningen går utmärkt och nu återstår bara Lidingöloppet i september, sen är Klassikern avklarad för denne hurtige 56-åring.


På jobbet går det allt bättre!
Första veckornas mardrömslika tillvaro då jag bara kände mig så d u m, förbyts i en enda stor glädje över att få köra till jobbet!
Till och med spel, - och postärenden känns upplyftande!


Nya listor hittas.


Och i slutet av augusti bor vi på hotell i Ystad och firar min storasysters 70-årsdag.
På hemvägen tittar vi in hos bloggvännen LindaLotta med familj.
Där är även bettankax.
Just innan vi åker, tas den här bilden - en bild som blir till en hjärtevärmarbild - för mig.


En annan dag tar jag bilen och susar iväg till Falkenberg.
Inte långt från parkeringen träffar jag några töser och jag frågar om jag får ta en bild av deras fötter?

Det får jag.

När jag efteråt tittar på bilden, då tänker jag att detta är väl - om något -, att gå i samlad tropp?


Nästan varje dag eller kväll, tar vi harry och går ner mot havet.
Islandshästarna gör oss sällskap och harry går mer än gärna omvägar förbi dem.


Lediga lördagmorgnar tar jag moppen och åker till Solhaga Bageri i Slöinge.
Blir glad inombords åt småtöserna som vinkar så glatt när jag ger mig av.


Och pv har köpt sig en liten segelbåt, en Askeladden, och med den åker han ut och fiskar.
Ibland gör jag honom sällskap.
Stekt spätta blir vardagsmat under sommaren.


Det är i mitten av juli som vännen Gunnar kommer på besök.
Ni vet .., han som bor på 63:e breddgraden.
Några helt underbara dagar blir det!


"Ja, jag tar emot tallrikarna!" säger Gunnar till pv.

Nu stundar stekt fisk - alldeles nyfångad dessutom -.


I samma veva ansluter även västgötarna Mian och Jan.
Åååå, sicken glädje!
Här sitter vi och löser korsord tillsammans.


Mian och Harry på gräsmattan.


Med harrys intåg i huset, får ordet "skohylla" en ny mening.
Eller ny plats.


Sommaren 2011 ... aldrig har jag sett så många blåklockor!


Ibland ligger vi på någon klipphäll ... badar och läser deckare, men inte samtidigt.
Harry intill oss.


Gothia Cup avslutas och en ny cup inleds i Helsingborg.
Stoooor lycka när Maria, Emma och Peter hälsar på i landet Halland.
Sista kvällen har vi räk/kräftfest nere vid stranden.


Och andra dagar, när ingen är här, sitter jag för mig själv ute på altanen.
Lyssnar till koltrast och till starens siiiiirlande.



Under hösten besöker vi återigen Ystad.
Bor på hotell och jag är sprickfärdig av lycka.
På natten är fönstret mot innergården öppet och i timmar kan jag lyssna till rödhakesång och till lurblåsaren och Mariakyrkans klockklang.


Efter moget övervägande säljer pv slutligen sin trogne följeslagare, den gamla Volvon, till Ernest Hemingway, nej, jag menar Erik.
Det var Erik som kramade på ett sånt .., ja, rejält sätt.

Om man säger så.


Bilen innan avfärd.


Lagom till Lidingöloppet hälsar vi på hos AP, Micke och Nelly ute på Ekerö.
Harry får gå på lydnadskurs (det får matte och husse också) och allt känns bra.


Mina barns farmor, Eva Eikedahl, går ur tiden på senhösten.
Om någon förknippas med Ordning & Reda, så är det hon.


Och harry har blivit stor och ryms knappt i fåtöljen längre.
Och så lyfter han på benet när han kissar.

Bara en sån sak.

Om barnens farmor hade varit i livet, skulle hon aldrig ha accepterat att han fått ligga i en fåtölj, nej, hon skulle ha utbrustit: "men gå på bädda!"

Till sist, till er som orkat ta er hit ner .., vill jag bara säga: tack för att ni finns .., tack för att ni tittar in då och då och tack till er som har bidragit med kommentarer och tack till er som inte vågar, men ändå är här!

Ett riktigt, riktigt gott nytt år önskar jag er från hela mitt hjärta!

25 kommentarer:

Tankevågor sa...

Vilken HELT fantastisk bildkavalkad över året! :-)
Här kommer både skratt, leenden och en tår under ögonlocket när jag läser och njuter av dina bilder. Det är så fint att du delar med dig av allt Elisabet!
Det där med skorna på sko(hatt)hyllan känner man ju igen. ;-)

Önskar er ett riktigt Gott Nytt År!

//Lisbeth

Lena sa...

Och TACK för att du skriver och beskriver vardagens guldstunder. Vilket härligt år 2011 var.

GOTT NYTT ÅR!

Maggan sa...

Härliga Elisabet! Du skriver så livsbejakande om vardagen. Det är en fröjd att läsa!

Gott Nytt År!
Maggan

Mian sa...

En härlig bildkavalkad.
Vilket fint år det har varit. Harry är absolut pricken över i!

Mian sa...

Gott Nytt År glömde jag säga!

-B- sa...

Og takk for at du finnes.
Riktig Godt Nyttår til alle i det gule huset.
Kraaaaaaaaaaaam

Rexxie sa...

Gott nytt år!

gunnar i vaplan sa...

Underbart att läsa..!
Ha de nu fortsatt bra i dag och alla dagar framöver ;-)

Ulrika sa...

Vilken hääärlig sammanfattning!

GOTT GOTT GOTT nytt år på er alla där nere i landet Halland!

Jessica sa...

Så härligt att läsa!
Blir alldeles varm i hjärtat, och rörd.
Härliga människa!

Glad är jag att jag "halkade" in här från någons sida, för den här bloggen vill man inte vara utan ;)

Kram på dig och din familj och Gott Nytt År!

mossfolk sa...

Så himla roligt att läsa! Och så många härliga guldstunder.
Önskar er med ett riktigt Gott Nytt År! Stor nyårskram härifrån!

Anonym sa...

Gott Nytt àr àven till er!
Man blir pà sà gott humòr nàr man tittar in hàr.
Maria i San Remo

Anonym sa...

Gott Nytt År! Jag är en av dem som troget följer din härliga blogg men som knappt törs kommentera. Lotta

Steel City Anna sa...

Härliga bilder! Gott nytt år!

Fourmum sa...

Gott Nytt År från oss!

Lisette sa...

Det var en kavalkad som heter duga! Kul att se och att tänka tillbaka på det gångna året.
Ett riktigt gott nytt år önskar jag dig!
- Och tänk att du "blev med hund" i år! Grattis till lilla Harry!

Rogarden sa...

Tack härliga Elisabet för att du så frikostigt ger oss så mycket glädje, både i stort och smått. Och en hejare är du på bildtagande också! Stort och varmt gott nytt år!

Elisabet. sa...

Till er ALLA: hoppas att ni har en fin kväll .., här är lammsteken klar .,. gratängen också .., nu väntar vi på broccolin ..., och HUR ska jag orka vara vaken till midnatt? Men det kanske man inte måste heller ,-))

Elisabet. sa...

Men en extrahälsning till dig Lotta som säger att du aldrig vågar kommentera och till dig Maria i San Remo - båda två helt obekanta för mig -, men sååå glad man blir!!!

Anonym sa...

Du har nàstan ràtt :) Jag har bara kommenterat en gàng tidigare och det handlade om cyklamenblommor.
Jag fàr skàrpa mig.Maria i San Remo

Evas blogg sa...

Vilken härlig bildkavalkad! Gott nytt år Elisabet. Vi ses kanske till sommaren.

Glada AnnKan sa...

Hej Elisabeth vilken underbar bloggare du är, de som kommenterat här före mej har sagt många saker som jag verkligen håller med om. Det är så härligt med vardagslivet som du skriver om, just att vardagen är ju det liv som vi ska leva så glatt och trevligt som det bara går :)
Och så var det så roligt med hatthyllan som blev skohylla, när vår dotter Martina var riktigt lite för sådär 23 år sedan då fick vi också ha det så hon försökte nämligen äta upp våra skor, även alla bokryggar som hon kom åt blev bortgnagna.
Varma hälsningar och hopp om ett gott 2012, AnnKatrin N

Elisabet. sa...

Maria i San Remo: man behöver inte känna något tvång att kommentera ..., bara om man vill ,-)

GladaAnkan: jag ler stort åt skohyllan ..., hos er, alltså! Nu ska jag titta in hos dig ,-)

Ruta Ett sa...

Vad det var roligt att läsa och se om allt som hänt under 2011. Och jag fick också vara med tillsammans med "lasadockan" Lena.
Kära "bloggmadame" jag önskar dig ett UNDERBART 2012!

Elisabet. sa...

Ruta Ett: ja, men detsamma till dig, Ann!