Utsikt från trästolen.
Vid torkvindan leker harry med en potatis som han hittat i slänten.
Och så räfsar jag baksidan av tomten, mot pannrummet till.
Tar bort kvistar och lägger i högar - kanske kan vi elda upp allt detta till helgen -?
Vinden är kylig.
Efteråt, när jag fått ihop tre stora högar, hämtar jag trästolarna och sätter dem på altanen.
Det lilla bordet där jag haft blommor, det som tidigare stått i hörnet, placeras nu mellan stolarna.
På bordet ligger några stenar, en träpinne, samt ett kranium från ..., kanske en räv?
Så där sitter jag en stund med ansiktet mot solen och jag skalar en himmelskt god apelsin och tänker genast på friluftsdagar hemma i Malå, just den här tiden på året.
Dagar när vi åkte skidor nere på sjön och någon hade med sig isborr (och jag kan exakt minnas ljudet av is som krasades sönder och sörrrrplet när borren drogs upp!) och satt sedan och pimplade och man hade med sig termos med choklad och limpmackor med ost och alltid en apelsin.
Sånt tänker jag på.
Och nu är det två timmar kvar tills det är dags att arbeta.
Lunchen väntar.
Och jag känner mig helt utvilad.
6 kommentarer:
Det är det bästa livet du beskriver, Elisabet. Det dagliga, enkla, som får igång tankar runt allt möjligt. Och som gör att man är så tacksam över att stå på jorden med båda fötterna.
Amber: ja, det är det livet som jag tycker allra bäst om.
Det som inte är så storvulet.
Att se småfåglarna flyga ut och in och inspektera holken .., se harry leka med en uppgrävd potatis .., dricka kaffe i snålblåsten.
Sånt ,-)
Hoppas att du kom ihåg att spara apelsinskalet?!
Rexxie: det är fullt på pannan för närvarande, men vänta bara ,-)
Åh, blir nästan avundsjuk på din snöfria gräsmatta. Här hos mej i Östersund är det väl ett snödjup på ungefär 18 meter fortfarande och ute råder isiga vindar så det känns mycket, mycket långt till vår...
Ska nu skala mej en apelsin, vill du att jag skickar skalen ;)
garnlivet: men det sägs att vi ska få snö i morgon ...,-((((((
Skicka en kommentar