Men nu ska hon lära sig kassan och idag, vid fyratiden, kommer hon till kassa 1 och jag visar inte alltför mycket - det är ändå totalt omöjligt att ta in allt - och arma tös, jag tror att precis allting hinner hända på den timmen som hon ska träna!
Där är bingolottvinster, spel på Matchen och på hästar .., där är kreditförsäljning, återköp, släpvagnsuthyrning, uthämtning av postpaket .., ja, nästan allting!!
Och som ny ska man försöka lära sig alla fyrsiffriga plu-nummer ., och för att hjälpa henne skriver Alex ner dom viktigaste .., bananer, tomater, gurka, apelsiner, potatis, frimärsknumret, småfrallenumret .., ja, allt sånt.
Men åå, där finns säker ytterligare etthundrafemtio nummer!
Och jag säger till kunderna att "det här mina vänner är Johanna som ska arbeta i kassan i sommar, lova nu att vara riktigt snäll och rar mot henne!", men ändå finns där typer som suckar när det tar tid och en man säger "ja, jag tar den andra kassan, den är mycket bättre!" och jag vill nypa honom i armen och jag tänker att vissa människor är som rovdjur som känner vittringen av blod - men här känner dom vittringen av någon som är osäker - och så måste man då nödvändigtvis klämma åt.
Aldrig att jag förstår mig på såna människor!
Medan Johanna kämpar vidare i kassan - hon är så duktig! -, kommer två unga töser och frågar efter chefen, ja, dom kommer en och en och ska nu på intervju inför sommarjobbet.
"Känns det pirrigt ..?" frågar jag en av dem och hon säger "ja, liiite".
Hennes kinder är röda.
Och när J gått hem efter sin prövotimme, blir det kassan igen för mig och ett äldre par vill sätta pengar på matchen mellan Skellefteå och Brynäs och kvinnan ler och säger .."men n u ..., vet du väl hur man gör!" och och jag förstår att förra gången - för något år sedan nästan - visste jag inte hur det gick till.
Och jag minns skräcken och fasan för att göra fel.
Men jag kan också vittna om känslan när man börjar känna sig .., säker.
Åååå, den är bara så ljuvlig!
En annan kund, en kvinna som har gått i pension, hör pratet och säger att hon förstår precis.
"För länge sedan arbetade jag som operationssköterska och alla var så stressade och arga och bara mumlade bakom sina munskydd och efter ett år klarade jag inte mer, nej, jag gick och sade upp mig .., och dååååå, då sa arbetskamraterna ... men inte ska du väl sluta, du som är så duktig! Ja, det var så dags då att få veta det .., då var mitt självförtroende längst ner i botten!" säger kvinnan.
Så, var det på jobbet idag.
5 kommentarer:
Jag kan tänka mig att det snurrar i huvudet efter någon timme i kassan sådär. Aldrig, förrän jag började läsa hos dig, tänkte jag på hur mycket det är en kassörska måste ha ordning på.
mossfolk: men det är stor skillnad mellan olika butiker! På Ica i Ystad t.ex., där satt man i kassan och slog in varor, fyllde på cigaretter och tidningar, men det var liksom det.
Här är det så oändligt mycket mera man ska kunna!
Vi har ett slags kreditsystem, det är alla spel, posten, släpvagnarna, ja, det är så otroligt mycket man ska kunna!
Och det värsta är ju att man helst ska kunna allt på en gång, men bara detta att lära sig olika plu-nummer tar ju TID.
Och alla ungdomar som börjar .., hur många känner till hur en kålrabbi ser ut .., hur många skiljer på färsk vitkål och den som varit där förut .., hur många kan skilja på svamparna och rotselleri/palsternacka och alla äppelsorterna som slås på egna nummer? Sånt. Och sen bröden som har olika namn ...ja, jag fattar inte själv hur man kan komma ihåg allt ,-)
Ps. Och sen har vi ju tidningsleveranserna - att ta emot, skriva in och returnera - vilka ska iväg och inte .., och all jord .., alla pallar med gödsel och biomylla och annat .., allt med egna plu-nummer! Jag tror att jag ska ta en bild av plu-listorna i morgon, så ska du få se ... Ds.
Jag hämtade ut ett paket häromkvällen av en tjej som var sprillny, bara några timmar gammal bakom postdisken.
Jag hänvisade till dig och sa att det ordnar sig med tiden, men hon sover nog gott inatt, haha.
Heja Johanna och de nya tjejerna som ska sommarjobba.
Visst är det synd att inte alla tar lika väl hand om sina kollegor! När jag var lärarkandidat var det nästan bara sura miner. Borde man inte vara glad att nån vill bli lärare överhuvudtaget och uppmuntra så mycket som möjligt? Jag förstår inte det där. I England har det varit annorlunda.
Skicka en kommentar