tisdag 14 augusti 2012

Och himlen var verkligen så blå ....


Det har ett tag - särskilt sedan semestern tog slut - känts nästan som om jag hade tappat all glädjen.

Poff, bara.

Igårkväll gick jag i säng kvart i nio och pv trodde inte sina ögon.

"Ska du redan lägga dig?!" sa han häpet.

Jo, det skulle jag.

I morse lämnade jag sängvärmen vid sjutiden och tänk, all nedstämdhet var som försvunnen och jag kände mig pigg och kry och mår nu som en prinsessa.

Två långa promenader med harry har hunnits med .., och mycket annat. 

Nästan som trolleri är det.

8 kommentarer:

Ulrika sa...

Mm, så där blir det för mig med ibland. Man liksom måste...komma ikapp.

STORARTAT! sa...

Det där kallade indianerna "att sitta ner och invänta sin själ".
Det borde man göra lite oftare.

Tankevågor sa...

Sådär kände jag igår också. Första dagen tillbaka igen i lägenheten efter två månader ute på ön. Längtan tillbaka var så stark att den var rent fysisk...kändes som jag skulle gå i bitar.
Idag känns det lite bättre och i morgon börjar jobbet igen.....och jag vet ju hur jag brukar bli. Helt uppfylld och engagerad som vanligt. :-)

SoF sa...

♥ ♥ ♥

Eva i Tyresö sa...

Tur att det kan kännas så bra efter nattens vila.
Skönt för själen också....
Kraaam

*P* sa...

"Att invänta sin själ" det var vackert skrivet av Storartat.
Gott att läsa att det vände, Elisabet.

*skånetankar och kramar*

Evas blogg sa...

Ibland behöver man bara vara. Sova, titta på molnen, promenera med en hund....när sen solen skiner, då kan det plötsligt vända. Kram!

Elisabet. sa...

Till er alla: tack för kloka ord! Pigg även idag ...,-))