söndag 18 november 2012

Kväller ...

Stressigt på jobbet .., krångel hit och dit .., pantmaskinen får spatt .., ett postärende visar sig ha hamnat på obestånd och jag ringer chefen och frågar vad vi ska ta oss till och han är världens snällaste när det gäller sånt här och efteråt känns det bättre .., och Josefine som jag arbetar helg med, lär sig att fixa brödvagnen och hon tar ner alla annonsskyltar medan jag buntar kvällstidningarna - det är mängder, mängder med returer ikväll! - och chefens mamma Anna-Lisa kommer och handlar och hjälper även till lite, arbetskamraten Lena tittar in, fixar ett andelsspel och meddelar att hon har semester nästan hela veckan .., och så plötsligt är klockan sju och en halvtimme senare är jag hemma.

Vi äter middag framför tv:n, tittar på "Allt för Sverige" som idag är riktigt bra och sen är det svenska kriminalserien som är så vanvettigt bra med fantastiska skådespelare rakt av ..., och sist av allt mitt favoritprogram alla kategorier.


Äldsta Dottern - som ligger i sin säng och tittar på samma program -,  och jag själv .., sms:ar flitigt och vi skriver sånt som "himmel så bra!"..., "så snäll hon ser ut den där läkaren!" .., "vilken hårig rygg han har!" eller "om vi åker till London måste vi gå dit och tacka och bjuda på gott fika!" och jag skriver att jag ska skicka ett vykort och tala om för personalen på Kings College Hospital och tacka dem för allt man har fått ta del av och att min syn på livet delvis har förändrats efter tolv, eller är det kanske elva program, och när det fjortonde har visats är det slut.
Finito.

Nu stundar ny vecka.
För ovanlighetens skull blir det sju arbetsdagar på raken för min del.
Lördag (igår), söndag och så hela nästa vecka, förutom helgen.

Nåväl.
Jag gläder mig åt spetsgardinerna, småtavlorna, kaminen .., och när jag moppade hem ikväll sjöng jag högt "Ovan där, randas morgonen ..." och jag log för mig själv när jag passerade Steninge och kände doften från Stigs kor och lagården .., och i morgon börjar jag tre och det blir som bäst.

Hela kvällen har värk-il skjutit som pilar mellan knän och armbågar.
Förmodligen blir det väderomslag i morgon.

Ajöken, sa fröken.

3 kommentarer:

Eva i Tyresö sa...

Härligt när du sjunger andliga sånger från mopeden. Då önskar jag vara i närheten. Kram

Rexxie sa...

Blev faktiskt lite förvånad över att måndagarna var värst på akuten; själv hade jag tippat på lördagar!!!

Elisabet. sa...

Eva: när jag tonåring och åkte störtlopp nerför Tjamstanberget hemma i Malå, sjöng jag alltid "Jesus för världen givit sitt liv ..:", det var som en slags besvärjelse, tror jag. Jag var jätterädd, men tyckte om farten!

Rexxie: det blev jag med .., och knivhuggen nästan till döds en måndag!!