Veckans bästa var lätt. Det var min tatuering som jag
gjorde i fredags.
Förra året på min 60-årsdag fick jag “en önskning eller
upplevelse eller vd du vill ha eller göra” utav maken och sönerna, och inte
förrän i år har jag tänkt färdigt på vad jag vill göra. Jag ville ha något som
varar, som påminde mig om familjen och som kunde vara ett minne och då blev det
en tatuering.
Motivet då? Det tål att tänka på – det är ju inte som att
färga håret direkt.
Jag menar om håret inte blir bra kan man ju alltid raka
huvudet
Det skulle vara något som anknyter till mina fina “pågar”
och som dessutom visar min attityd till tillvaron.
Då blev det en haj!
HAJ
är begynnelsebokstäverna i mina söners namn – Henrik, Anders och Johan och
bokstäverna finns också i mönstret på hajkroppen, om man ser noga.
Hajen måste hålla sig i rörelse hela tiden för att
inte sjunka, eftersom hajen inte har någon simblåsa.
Det vill jag också - jag
vill inte stagnera och sluta utvecklas. Jag vill fortsätta vara nyfiken och
prova nya saker. Den dag jag slutar med det kommer jag att sjunka, precis som
hajen.
Jag
är så glad för min haj!
// Elisabet säger: å, vad det är roligt med människor som går sin egen väg och inte bryr sig i vad andra tycker och tänker! Om man har haft samma frisyr i trettio år, så är man nog inte den typen som färgar håret rosa-lila, men OM jag hade tyckt att det varit en himla läcker grej, så hade jag nog ändå inte gjort det .., det modet saknar jag. Det gör däremot inte Ann.
Heja dig, säger jag bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar