Jobb från två till åtta.
Mycket att göra!
Full fart och långa köer.
Frukt, mejeri, kassa, brödet, mera mejeri, juice och ost.
På väg till personalrummet för en paus, hör jag någon ropa mitt namn.
"Hej Elisabet!"
Det är lilla Isabelle som är och handlar med sin mamma.
Jag böjer mig ner och ger henne en kram och berättar hur innerligt glad man blir när någon ropar ens namn så där glatt.
Isabelle håller en lista i sin hand och säger att där står det vilka djur som ska begravas.
"Jahaaa på det viset ..", säger jag och tänker att djur kan ju visserligen ha underliga namn, men .., ja, ljus sirap och grädde .., njaa ...?
Issabelles mamma ler.
Hon förstår lika lite hon.
Och så berättar jag om pElle som nu är död och väntar på att komma i jorden, ja, jag berättar om sigge nilsson också .., att han mest ligger på sängen i Gunnars rum och helst på ullpläden eller inuti min rosalila fleecejacka, det är nästan det bästa han vet.
Sen säger vi hej och tack och ha det så bra och på väg till fikarummet tänker jag - som så många gånger tidigare - att jag vet precis på pricken vad jag tycker bäst om i mitt jobb.
Just det.
Alla småttingar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar