... men först en underbar förmiddag med lövräfsning - det lilla som är kvar - och vitsippor och mängder med scilla och jag säger till pv att nu vet jag var pElle ska begravas, just där det växer så mycket scilla .., som ett litet hav är det och det kommer att bli till vänster om växthuset.
Ännu ligger han i frysboxen.
Jag trodde inte att det var fysiskt möjligt att sakna en katt så mycket.
Jag saknar honom varje kväll när jag går och lägger mig och han inte kommer lullande tio minuter senare och kommer in i sängkammaren, hoppar upp i sängen och lägger sig nära, nära mitt huvud, så där så jag kan stoppa in min vänstra hand under hans mage.
Och jag saknar honom när jag sitter i loppisfåtöljen och tittar på Aktuellt och han står på soffans Ektorp karm och tvekar ..., ska han våga hoppa över till armstödet på fåtöljen .., men det gör han och sen ligger han mot mitt bröst och spinner.
Och jag saknar honom när jag sitter ute och fikar och han hoppar upp i mitt knä.
Lilla pElle.
Så fin du var.
4 kommentarer:
.....och jag vet precis vad du menar. Trodde inte heller att det gick att sakna en katt så otroligt mycket....men vissa har man en alldeles särskild relation till. Så är det med Merlin också. Vågar ju inte ens berätta för folk att jag saknar honom som jag gör för vem begriper sig på såna som dig och mig? ;-)
Låter som en alldeles underbar plats du kommit på till honom.
Merlin vilar i en liten sänka full med liljekonvaljer och en liten syren som växer på hans grav ute på lilla skäret. Det blev så rätt.
Låter som ett mycket bra val för pElle!
Tänka sig, vi var på kyrkogården idag och tittade ut en gravplats till pappa. Inte exakt plats utan i vilket område och var vi önskar där. Det kommer att bli nere vid den sjö som finns vid kyrkogården i Uppväxtstaden. Bara en gångväg mellan platsen och sjön. En mycket fin plats.
Pappa saknas här.
Kväller från mig.
Det är klart det. En så fin katt. Och som varit med dig så länge och genom så många turer i livet.
Härifrån min horisont kan jag berätta hur glad jag blev när jag kom hem från London i onsdags middag och katten M så småningom dök upp. Och på kvällen när det bara var vi hemma (P kom dan efter) och jag hade gått och lagt mig och faktiskt också släckt lampan, i övertygelsen om att M gått ut. Men det hade hon inte, hon hade bara varit nere en vända för att äta och kom upp igen och satt utanför sovrumsdörren och jamade. Jag stod emot en liten stund, för hon får egentligen inte vara i sovrummet. Men när hon efter 10 minuter fortfarande satt utanför dörren och väntade, då var det så uppenbart för mig att just där och då var det vi två i huset, och varför skulle hon inte ligga i den stora lediga halvan av sängen? Så det fick hon. Och vad vi somnade gott.
Och vi har bara känt varandra i två och ett halvt år.
Till er alla: jag inser ju också att det här med pElle .., det är inte bara att han är borta, han var också en länk till hela mitt liv i Skåne.
Första åren i Bjäresjö utanför Ystad .., höns, kattungar, pElles underbare bror Henke .., skilsmässan .., frånvaron .., när han kom tillbaka och bodde hos mig i 1:an .., resorna till och från Halland .., hur han hamnade här och blev kvar även när jag bodde i Ystad .., min flytt hit .., Gunvor .., Steninge .., Ljungby .., och så hit igen.
Han blev verkligen en länk till en gemensam tillvaro som vi hade.
Nu ska jag susa iväg till jobbet.
Tack som har delat med er .., Tankevågor, Turtlan och annannan.
Skicka en kommentar