Elisabet

Litet möte, så där i all hast ...

Mellan varven får hunden åka i släpvagnen.

Fönsterskrapan är totalt försvunnen och jag tar moppen och susar iväg till affären.

Att vara hemma är underbart, men att se andra människor är också trevligt.

På väg till moppen, som står parkerad utanför entrén, blir det en stunds småprat med den här herrn och hans hustru. Och hunden. En Samojed.

Jag får veta att dom cyklat från Uddevalla, ja, inte på en dag förstås .., och nu ska övernatta på Haverdals camping och i morgon väntar en tuff dag .., då är det Hallandsåsen som gäller .., nej, förresten, först ett besök i Båstad och sen kanske Kristianstad.

"Ja, du vet .., där bor min bror", säger mannen leende.

Medan vi pratar viftar hunden så glatt på svansen och så snart jag öppnar munnen börjar hon att yl-prata och mannen skrattar och säger ..."alltså, hon måste känna igen din dialekt och reagera på den, hon är ju norrifrån .., hör hur hon låter och så glad hon blir!"

"Hur gammal är hon? Tre, fyra år ..?`" undrar jag.

"Tre och ett halvt ..., har du hund själv ..?" frågar mannen och det har vi ju.

Sen säger vi hej och tack och jag moppar hemåt.

Där är kossor ute på ängen ..., en överkörd harpalt .., en skata som på så vis får sig en delikat middag .., och hemma väntar pv som ska ut och cykla med harry.

I morgon ger vi oss av.