Elisabet

Vid sjutiden ....

... åker jag till jobbet och helt underbart är det att ha en kvart av vara-i-mejeriet-i-fred och det är inte långt ifrån att jag dånar av förvåning när jag öppnar dörren!


Från att jag lämnade butiken igåreftermiddag tills åtta när vi stängde, hade det varit full fart hela tiden och där det var proppat med mejeribackar fyllda med mjölk, var det nu  t o m t!
Jag trodde inte mina ögon!

Och underbare Mattias är tillbaka och satt på kontoret och gick igenom beställningar och annat och ååå, så skönt att ha honom på plats!

Så här såg det ut utanför mejerikylen vid niotiden i morse.
Dom blå backarna kommer från Wapnö och innehåller alltså femton liter vardera  - av mjölk eller fil - ja, ni förstår.

Lägg därtill att det fanns säkert  t i o   staplar ytterligare av dom röda backarna, men dom drog vi ut på lastbryggan .., dom rymdes inte inne!

Då kan ni kanske ana hur tungt det här arbetet är.
Staplarna är ofta fyra eller fem backar höga och så ska man då baxa dem runt ..., lyfta ner och lyfta upp .., ja, just det.

Mycket folk idag!
Många rara kunder .., många som sa snällord och hälsade välkommen tillbaka.
Å, vad det värmde hjärtat och å, så jag tycker om mina arbetskamrater och chefsskapet .... även om det är tungt så det räcker och blir över.

Stressigt på slutet.
Ja, hela tiden, men innan jag åkte hem beställde jag apoteksvaror och godiset vid kassan.
Gick sedan in till Bodil - chefens fru och den som sköter om papperen - och där inne visste jag inte vilken veckodag det var .., helt omöjligt var det att pricka rätt.
Tala om att hjärnan är överhettad ,-)

Nu ska jag kalasa på en hamburgare, förfärdigad av pv.