Först hittar jag detta i postlådan - tack Adlibris för snabb leverans! -, sen ska jag arbeta från tre till åtta och med Lena dom sista tre timmarna.
Sen .., stundar ledig helg.
Och sent ikväll kommer AP, Micke, Nelly och ni som var med på min förra blogg, ni minns kanske jack russel-madamen Selma, hon som - till Nellys stora förtret - blev fotomodell, ja, hon kommer också.
Och i morgon är det lördag.
Ring-så-spelar-vi och skön frukost och på kvällen middag tillsammans med två av mina tre ätteläggar, åååå, sicken glädje!
Lägg därtill att solen strålar från en blå himmel och kanske, bara kanske ..., ja, ni vet.
I morgon, alltså.
Ps. Har någon av er som hälsar på här på sidan läst någon av böckerna? Jag har varit misstänksam mot den högra boken, tänkte att den kanske är som Hundraåringen som jag absolut inte tyckte om (och det kändes som om jag var den enda i landet som inte gjorde det ...), men nu ger jag den en chans. Ove, alltså. Ds.
15 kommentarer:
En till här som står oförstående inför hundraåringen. Men den här har jag inte läst.
Hej där!
Ove-boken har jag läst och tyckte mycket om, 100-åringen gillade jag en bit men sen tröttnade jag och slutade läsa!
Kram från Lena i Gävle
Jag gillade både hundraåringen och Ove. Tycker inte att de är så lika egentligen. Inte mer än den ena deckaren är den andra lik.
Jag blev bara väldigt trött på alla onödiga roliga metaforer i Ove, boken är rolig ändå, utan putslustigheter som stör min läsning. Alltså när författaren tror att inte ämnet är tillräckligt underehållande, utan lägger till små skämt. Men det var mest i början, sen blev det bättre.
Jag ska förresten tipsa om den i nästa församlingsblad.
Jag har precis läst den första, som jag fann intressant och läsvärd. (Kanske att den tappade något mot slutet?) Ove ligger här och väntar på sin tur, då jag känner som du inför hundraåringen och humorgenren.
Noop, tyckte inte om hundraåringen och den här började jag på, men den tycker jag inte heller om.
Tyckte inte om hundraåringen alls. Orkade inte läsa ut den, trots det inte var så många sidor kvar. Inte alls min "boktyp". Känner mig inte sugen alls på Ove.
Tillhör också de som inte alls begriper hypen med hundraåringen. Här i Frankrike ligger den på topplistorna också, helt obegripligt. Men får väl draghjälp av Stieg Larson förstås.
Little Bee har jag börjat på och den har glimtvis bra litterär höjd och intressant perspektiv. Tror du kommer gilla den? Men jag har lagt den ifrån mig vilket är ovanligt för mig.
Just nu har vi en bokcirkelbok av en fransk författare som varken maken eller jag kommer oss igenom. Hemskt eftersom det är "redovisning" om 14 dar!
Jag får sälla mig till de som inte tycker att Hundraåringen är så bra.
Du är i gott sällskap Elisabet. :-)
Ja du vet ju vad jag tyckte om Hundraåringen... Vi kan bilda ett litet litterärt sällskap här i kommentarsfältet.
hundraåringen är kul en kort bit men sen storknade jag !!!!
nu läser jag Fridolins bok. Jättebra! Tack Elisabet och Tack Gustaf själv som skrev i den!
Skönt att läsa att jag inte är ensam om att inte tycka om Hundraåringen. Ove... nja det finns nog andra böcker jag hellre läser.
Jag tyckte hundraåringen var urtråkig. Kom ett par kapitel, sen stod jag inte ut längre.
Till er alla: visst är det underligt att så många av er inte tyckte om den ...(hundraåringen) och ändå blev den så otroligt omskriven! Vi är kanske av en särskild sort ,-)
Tack för alla era kommentarer!
Jag brukar bli så skeptisk mot böcker som kommer från ingenstans oh sedan höjs till skyarna. Jag stretar emot i det längsta och vill inte läsa dem.
Dock låg Hundraåringen på elementet i vår trappuppgång och då tog jag med den upp och började läsa. Den var så tröttsam tyckte jag och jag läste aldrig ut den. Den fick komma tillbaka till elementet igen till någon annans eventuella glädje.
Likadant var det med Ove. Jag hade läst några av Backmans kåserier och tyckte att han var ganska kul emellanåt, men jag tänkte att en hel bok orkar jag nog inte med.
Kvinnan i min lokala bokhandel talade sig varm för den, men jag sa att, nej, det är en sån bok jag kan tänka mig att låna - inte en sån jag vill lägga ut pengar på.
Varje gång jag kom in i bokhandeln pratade vi om Ove och hon sa att den nog var precis i min smak. Men jag vägrade.
Till slut FICK jag boken av henne! Ett lätt skadat exemplar, som de inte kunde sälja, och jag kände mig tvingad att läsa.
Den var lite kul i början och jag kom mer och mer in i historien. Den tog sig alltmer och var inte alls så där tramsig och flamsig som jag befarat, men det är klart -nån stor litteratur är det inte. Mer ett trevligt tidsfördriv, det var den.
Skicka en kommentar