 |
| Trygg bondmora och charkansvarig. |
Så här skrev annannan i en kommentar häromdagen:
"Vill du inte hälsa A-M från en husdjursagronom i förskingringen, och
fråga om hon kan berätta lite mer om besättningen och gården?
Och när A-M var klar för dagen igår och skulle köra hem och fira ledig helg, då passade jag på.
"Vill hon veta nåt om korna ...?" sa hon och looog.
Och så berättade hon.
"Ja, vi har trettioen mjölkande låglandskor och i genomsnitt blir dom kanske 7 - 8 år .., så Stella blev verkligen bra mycket äldre än de övriga. Hela besättningen härstammar från en ko som min svärfar köpte under andra världskriget och det var också svärfar som började med det hela.
Om jag tycker om kor?
Ja, det gör jag.
Kalle, han tittar mer på kroppen och så när det gäller kor, själv tittar jag dom i ögonen. Vi har en ko som nyss har kalvat, hon är alldeles upp och ner och spattig, men när Kalle kommer in i lagården och går till henne, då vet hon inte till sig, så lugn och fin blir hon.
Förutom korna har vi två stallar med tjugo suggor i varje."
Ja, det är vad hon berättar.
I fjolvåras kommer jag ihåg att A-M var så ledsen när hon en morgon kom till jobbet; ty då hade hon - när hon kom hem dagen innan - hittat geten Ubbe svårt sjuk i nåt som jag tror hon sa hette trumsjuka och den geten dog i alla fall. På anslagstavlan på jobbet hängde sen ett litet fotografi av geten.
Han brukade - vintertid - få semleskalkarna (det som blir över av bröden när vi gör semlor och klipper till trekanten upptill).
Vill ni veta mer om låglandskor kan ni klicka på länken bara.
3 kommentarer:
Det var många generationer kor - imponerande! Det är gott att höra att A-M är fäst vid sina djur.
Själv skulle jag aldrig kunna bo på bondgård för jag skulle inte klara alla avsked och sånt. Jadå, inser dubbelmoralen i att jag gillar kött.
/Biggan i Sthlm
Fint det där. Tack!
Jag gjorde min första lantbrukspraktik på just en sådan gård, 22 kor i det fallet och slaktsvin därtill. Det finns nog inte så många sådana gårdar kvar - utvecklingen går förstås mot mycket större och specialisering på bara ett djurslag.
Dane Andersson från Reslov (länken) hade jag aldrig erinrat mig av mig själv, men nu när jag läser kommer jag ihåg att det var ett namn i skånska låglandskretsar. Och för övrigt, hur mycket Skåne än är Skåne så tror jag att halländska låglandskor smällde lite högre.
Biggan: ja, lite så är det för mig med, men man vänjer sig kanske? Eller: man har helt enkelt inget val, iaf inte om man har slagit sig i slang med en bonde.
annannan: jag ska läsa upp dina rader för henne när vi möts nästa gång .., det blir nog på onsdag det ,-)
Skicka en kommentar