Å, så jag minns höststormarna hemma i Malå!
Då, när jag gick ner till stranden och satte mig på sommarstugeräcket .., satt där ensam för mig själv - och jag var säkert inte mer tio, elva år -, och som jag förundrades över kraften i vinden och hur vågorna på sjön förändrades!
Och doften.
Samma känsla fick jag igår när jag gick ner till stranden - utan hund - bara jag själv.
Havet var vresigt och upprört och där vi i somras satt tillbakalutade i solstolar, där var nu vatten och tång.
Endorfinkick är bara förnamnet!
Det är en frihetskänsla som är absolut obeskrivlig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar