Det bästa med harry, det är att han till 99 procent håller sig där vi är.
Kommer en löptik, då är det nog godnatt.
Då ryker den där kvarvarande procenten.
Men under gårdagskvällen i Haverdal, i sommarhuset på Tångvägen, där lullade harry mest omkring och lyfte benet på häck och buskar och så utgjorde han förstås ett irritationsmoment till lilla Alice, - en något ettrig Jack Russel-madame som vaktar familjens nytillskott, två småpojkar - .., ja, hon sprang och gaaaapade och försökte visa sitt eleganta garnityr för harry, som inte brydde sig det minsta.
 |
| Trea från vänster är snapsvisesångerskan Elsa, kär moster till pv. T.h om henne Nigel från England. |
Det gick hur bra som helst alltsammans.
Ibland låg han ute för sig själv, medan vi kalasade på allehanda gottigheter och Elsa, 80 år, sjöng en snapsvisa med text om själva livet och allt det fina som man minns.
Alla kunde sången utantill, utom Nigel från England, Pontus från Göteborg och jag själv.
2 kommentarer:
Det verkar som om ni hade det väldigt mysigt och så precis lagom "att gå i flock"! ;-)
Ruta Ett: äntligen, efter fyra år här i landet Halland, har all den ångesten släppt! Nu känner jag mig trygg .., och det betyder ju så oerhört mycket.
Skicka en kommentar