Det börjar kännas lite i magen nu .., allt det som väntar.
Fester och besök och mera besök och stort bröllop där jag tror att alla känner alla - utom jag själv, som bara känner några stycken - och planering inför resan norröver till fine Gunnar och alla andra och sen vankas det jobb och någon har plötsligt sagt upp sig, ja, då måste det helst bli bra det här med mitt knä, för hur ska någon annars få ihop schemat och ja, jag vet .., men så tänker man förstås ändå.
En dag ringer jag till ortopedmottagningen och får prata med syster Mona.
Jag frågar när det är dags för återbesök, nån slags kontroll av det opererade knäet?
Nej, nåt sånt finns inte inplanerat.., återbesök, varför ska man ha ett sådant? säger syster Mona.
Ja, det kan man ju fråga sig.
Själv tänker jag väl mest att det vore bra att få veta vad man kan vänta sig och hur mycket knäet tål och ja, lite sånt.
"Vill du nödvändigtvis prata med en läkare, så får du återkomma efter sommaren .., eller kontakta vårdcentralen ...", säger syster Mona.
Ibland känns det som om man går till en snickare som spikar ihop nåt som är trasigt och sen, tack och hej, skynda dig hem så fort du bara kan, tack och adjö.
Nåja, det ordnar sig nog.
 |
| Disa, som kommer från katthemmet Kattfoten. |
Jag undrar hur det går för friherrinnans nya katt, hon som heter Disa och kommer från ett katthem.
Friherrinnans hund är van vid Ozzy, den gamla katten - han som mest ligger i en korg på golvet och har en fleecefilt över huvudet -, men den här nya katten ..., ja, den tycks Shejken gärna vilja ha till middag.
Man får hålla tummarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar