... hur mina dagar ser ut.
Är vädret fint, så blir det en timme eller två på stranden.
Inget direkt solande .. , men så där att man sitter tillbakalutad i den rosavita brassestolen och tittar ut över världen som är havet och några segelbåtar och kanske någon annan som också badar.
Idag var vattenbrynet översållat av maneter!
Inte brännvarianten, men ändå .. , det är måttligt inspirerande att promenera ut på djupt vatten och parera alla dessa geléartade djur, men längre ut är där bara någon enstaka en.
Med blicken åt andra hållet ..., uppe vid åsen går en hel drös med får och betar .., bräääkandet hörs till stranden och där ligger även sommarhusen dolda bakom vindpinade tallar.
Nästan varje eftermiddag kommer Eckes fru Britta ner till stranden och tar sig en simtur.
Hon är 84 år (jag frågar hur gammal hon känner sig rent mentalt och hon säger ..., efter en stunds funderande .. "kanske sextio ..?") och är den i särklass vackraste kvinna jag vet.
Hennes hår är silvervitt .., och hon är så rar och mjuk och fin.
Eftersom hon själv inte alls håller med mig, föreslår jag en bild där hon håller i sina strandskor.
Jodå, det går bra.
3 kommentarer:
Man de är vackra, maneterna! Älskade att hålla i dem när jag var liten.
Steel City Anna: ja, dom är otroligt vackra! Själv var jag nog sjutton, arton år innan jag såg mitt livs första manet ...!
Vilka äckelvackra manetbilder. Du är duktig du på att ta fina bilder.
Anne i Mantorp
Skicka en kommentar