..... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti .., just det.
I fönstret speglar sig elden från kaminen och att det ösregnar ute, ser nog alla.
Just nu, när klockan närmar sig 06:00, stängdes ytterdörren - pv tog tunga ryggsäcken med sig för att promenera till Skipås dit bussen kommer -.
"Vill du inte ha skjuts?" frågade jag.
"Nej, det behövs inte ...", ssvarade denne alltid så idoge man.
Och harry knorrar lite .., va .., ska husse ge sig av .., han som har varit hemma sedan början av december!! Helt bra är han inte heller, Harrys husse .., nej, vi är lite oroliga hur det ska bli med hans röst. Tänk, om den aldrig återvänder helt och fullt?
4 kommentarer:
Tålamod. logopeden kommer att hjälpa honom du vet det var ett virus från
början. det tar tid
Friherrinnan
Precis, jag vill också mana till lugn. Man ska inte ha bråttom, kom i håg det vi har pratat om någon gång - begreppet konvalescens som liksom fallit bort ur vår kultur som är så fokuserad på att vara frisk och prestera. Först måste infektionen läka ut, sedan kommer en återhämtningsfas som kan vara länge med små förbättringar över tid.
Jag var med om något intressant för några år sedan - jag tappade sångrösten. Inte talrösten, då kändes det ungefär som vanligt. Men när jag skulle sjunga var kraften alldeles borta. Stressrelaterat trodde min körledare som rekommenderade logoped/röstpedagog om det inte gav med sig eller verkade bättra sig inom en månad eller så.
Det gjorde det, så jag var aldrig iväg. Vad jag vill säga med detta är att rösten är i allt väsentligt en komplicerad historia, ett riktigt virtoust samspel som vi inte tänker så mycket på. Och då kommer expertisen in när det krånglar, precis som med dina knän:-)
God bättring!
Friherrinnan och Cruella: tack för uppmuntrande ord! Hos logopeden har han ju varit och ska dit igen, om en vecka.Vi hoppas på det bästa.
Claire Wikholm lär ha sin röst för att hon var inne på att the show must go on (eller om det bara var en pådirvande chef som hävdade det) istället för att ha den röstvila hon borde ha haft.
Jag anar att en av mina handledare på ämneslärarlinjen också inte vilat rösten när han hade behövt. Den rösten unnar jag INTE PV.
Det är skitjobbigt att vara tyst flera veckor i sträck, men det går det med. Jag har haft det så. Sen hamnade jag hos logopeden och därefter aldrig en laryngit. (På 20 år, vad som händer imorgon vet ingen.)
Skicka en kommentar