Elisabet

Och här kommer farfar ....

Igårkväll fick jag - helt oväntat - en bild på min farfar, Anders Fredrik Nilsson.
Jag låg under täcket och tittade om och om igen på fotografiet .., tänkte att hans gener finns i mina och mina barns ådror.

Denne Anders Nilsson föddes den 12:e april 1881.
Han gifte sig med Anna Elisabet, född den 8:e mars 1883.

Tillsammans fick dom sju barn, två dog i späd ålder och min pappa, nummer två i ordningen, berättade om den där lille gossen Arne som bara blev knappt året och hur ledsamt det var när han dog.

"Han var så fin", sa pappa, som när detta hände var åtta år.

Anders Nilsson, min farfar, blev 42 år och dog av TBC.
Ett år senare dog hans fru - min farmor - Anna Elisabet Nilsson, hon blev 41 år.
Om detta har jag berättat säkert hundra gånger här på bloggen.

Fem barn blev föräldralösa.
Det är inte särskilt länge sedan ..., och åtminstone ett av barnen drabbades av tbc, men överlevde.

Om denne min farfar berättade pappa en hel del.
Han hade ett häftigt humör och en gång, när pappa var i åtta-tioårsåldern, skulle han hämta hem korna för mjölkning, ja, på kvällen. Då upptäckte en stövare som jagade en ekorre och pappa glömde alldeles bort det där med korna, jakten var betydligt mer spännande ..., och när han väl kom hem, senare än vad som var tänkt, fick han så mycket stryk av sin pappa .., ja, han kunde liksom aldrig glömma hur arg pappan varit och för en sån sak!

"Det var nästan så att jag blev hatisk mot honom ...", sa pappa.

Här kan man höra om minnen från Hällnäs sanatorium i Västerbotten.

Om gener och hur de kan påverka olika släktled, kan man läsa här.