lördag 1 augusti 2015

Lördag ...


Först en sväng till Getinge för att fintvätta bilen.
I vanliga fall gör jag det själv (pv bryr sig inte i såna petitesser), men nu, inför semestern, vill jag att den ska vara lite finare än vanligt.

På Statoil finns en biltvätt, ni vet, en sån där med enorma rullar som tvättar och vaxar och gör sitt jobb. Då det är sååå sällan som jag begagnar mig av en dylik, känns det nervöst att köra in i tvätthallen och jag liksom tar  s a t s  och håller andan.
En kod har jag fått som ska knappas in; det görs i ett litet rum intill och harry är livrädd innan det hela ens har börjat och det är  k n a p p t  att jag får ut honom från bilen.

Sen läser jag noga instruktionerna .., tittar till bilen, jodå, alla dörrar är stängda, antennen bortplockad .., och så klickar jag på ON-knappen och sen är det bara att stå och titta.

Oj, så fin den blir och oj, så stolt jag känner mig när det hela är avklarat!


Kör därefter till Slöinge i akt och mening att köpa nånting gott till kaffet, men där är en kö som sträcker sig ut på gatan och i den lilla trädgården som hör till, ja, där sitter människor vid vartenda bord ..., nej, jag orkar inte stå där i kön, utan kör till Matöppet som är en butik som jag alltid tror är på fallrepet, men den tycks, på något förunderligt vis, klara sig.

Köper citronfyllda muffins till pv (ja, fyllda är dom i alla fall) och åker sedan hemöver.



Vägen till - eller ifrån - Slöinge är så otroligt vacker!

Det är ett böljande landskap med kossor och får .., det händer att jag ser någon häger ute på en lägda .., och där är hästar i mängder och små lamm som äntligen släppts ut från den där lagården i Ullarp, den som är som ett tak bara med låga väggar, men där tackor och lamm ändå inte kan beta på en äng. Men nu, nu kan dom.
Prick alla går framåtböjda, fullt upptagna med att äta!

Butiksdörren till höger. Till vänster dörren till personallägenhet. Där bodde mejeristen Sandström.

Och jag ser mjölkkannor och tänker på tidigt 60-tal i Malå när mejeriet var beläget bara några hundra meter från mitt barndomshem. Jag kommer iåhg skramlet när mjölkbilen kom och lastade av krukorna som sedan åkte iväg som på ett rullband ...., det ljudet .., och doften inifrån mejeriet och hur det såg ut och tant Maddy som tog en liten skopa och öste upp grädde eller snurrade på en behållare så att precis en liter mjölk rann ner i hämtaren, eller mejeristen Erik som bodde tvärs över gatan bara, han hade vita kläder och en liten vit mössa på sig när han gick till eller ifrån sitt arbete och så var han  pappa till Nils Erik Johnny som gick i min klass och var lillebror.
Johnnys storasyster hette Gerdy och vad hans mamma hette kommer jag inte ihåg.
Det är ju konstigt.

När Johnny och några andra klasskamrater var på besök hos mig, sa mamma att "ta så många pepparkakor ni vill ungar!" och långt efteråt sa denne Johnny att "ååå, vad din mamma är snäll!"

Det är sånt man kommer ihåg när den här mjölkpallen passeras.

/Bilden har jag lånat från den underbara hemifrånsidan som sköts om av Ulf Bergström. 


3 kommentarer:

Vera Stenlund sa...

Johnnys mamma hette Irma.....träffade Johnny på en fotbollsmatch i Medle för ngn vecka sen. Skjutsade ett tjejlag.. Allt var bra förutom att han hade drabbats av Artros.

Elisabet. sa...

Tack Vera Stenlund! Irma var det, ja.

Ingela sa...

Tror att den bilden är av ganska sent datum, knappast tagen medan mejeriet var igång.