I två veckors tid, lite drygt kanske, har jag ätit den här kompletternade blodtryckmedicinen.
Tänk, jag tycker att hjärnan går på lågvarv sedan en vecka tillbaka!
Det är så fruktansvärt obehagligt och bara detta att räkna kassorna gör att jag - som är annars är snabb när det gäller sånt - och därtill inte har några problem med huvudräkning, verkligen får sitta och t ä n k a efter.
Den som har läst här vet vad min största skräck är.
Skräckens skräck.
Just det.
Att bli som mamma.
Nu har jag gjort klockövningen (han säger ett klockslag och så ska jag rita en klocka och visa hur mycket klockan är, något som mamma i början av sin demens inte hade en chans att klara!) och pv har rättat.
Doktor Göransson påstår att det är godkänt .., ja, urtavlorna är ju lite vinda och sneda, men i stort sett ,-)
Min läkare i Ystad sa - lite på skoj - att läkemedelsverket borde ha mig som provperson när eventuella biverkningar ska dokumenteras, så känslig är jag för olika mediciner.
Nu har jag såväl torrhosta som detta med tankeförmågan som blir så seeeg.
Ett slags långsamhetens lov, med andra ord.
Nästa vecka blir det uppföljning på vårdcentralen.
Hur är det med er och piller och eventuella biverkningar ...?
13 kommentarer:
Jag läser aldrig på bipacksedeln! (Ej heller i Fass. Slutade med sådant när jag där upptäckte "spår av möss och människa"...) Diklofenak, som jag ibland rekommenderas, det vägrar jag dock, efter yrsel och svår hjärtklappning.
kattis: nej, jag läser heller inte; då kan man förledas att inbilla sig diverse biverkningar. Men nu, sen det här kom, läste jag att man ska känna efter om det påverkar t.ex. bilkörning och om man måste ha "skärpt uppmärksamhet". Min dos är låg, men det förvånar mig inte om jag likväl reagerar på den.
Usch för alla biverkningar. Jag är också hyperkänslig för allt vad mediciner heter.
Jag har ju bara mycket färska erfarenheter av mediciner. Jag är lyckligt lottad. Men nu när jag fått diagnosen förmaksflimmer är det ju lite annat. Visst har jag känt biverkningar, men de verkar klinga av med tiden. Lite illamående direkt efter Eliquisintag. Lite extra hjärtklappning av betablockeraren. Båda effekterna finns på bipacksedeln.
Jag har provat tre blodtrycksmediciner och ingen har varit utan biverkningar; allt ifrån svullna fötter , högt blodsocker och enorm trötthet. Doktorn gick med på att vara utan ett tag.
Nu läste jag om biverkningar och de vanliga (1 av 10) lät ju verkligen inte roliga, och att känna sig som du gör är verkligen inte roligt! Byt sort!
Esidrex och Candesarstad håller mitt blodtryck på fin nivå sedan ett par år. Jag mår utmärkt, inte minsta biverkning.
Tråkigt att du inte känner dig OK. Några demenssymptom tror jag inte du behöver oroa dig för. Klocktestet är bara ett av flera ingpende moment i det som kallas MMT, ett generellt minnestest. Du kan hitta det på nätet, bl.a hos Demenscentrum (för övrigt en mycjet bra sajt). Men det här är inte något man ska laborera med själv - framförallt ska inte anhöriga vara engagerade. De bör inte ens vara närvarande när testet utförs i sin helhet vilket lätt kan göras på vårdcentralen. Tolkningen ska inte ske av lekmän, det är därför och man måste veta hur frågorna ska ställas. Längre fram i en demenssjukdom är dock de anhörigas berättelser och observationer av stor vikt. Demens är ett samlingsbegrepp och sjukdomarna kan ha olika "ursprung" och behöver heller inte vara ärftlig så egentligen borde det vara bra att veta vad det var för typ din mamma hade men det kanske är svårt eftersom hon var sjuk redan när ni inte bodde nära varandra.
Eftersom du är läkemedelskänslig är det förstås snarare det du känner av. Men vissa mediciner, typ Citodon som faktiskt är narkotikaklassat verkar du klara? Har du fått egna sådana nu? Din blodtryckssänkande medicin är enbart vätskedrivande och ger inte de biverkningar du beskriver framförallt inte i låg dos. Däremot kan det ofta bli konstigheter vid kombinationer av läkemedel så det är ju viktigt att din doktor vet om precis allt du tar. Också Citodon du får av en väninna😉. De flesta biverkningar lägger sig med tiden men ibland får man pröva sig fram. Att ditt blodtryck hålls i schack är viktigare än någonsin och personligen tror jag att det du känner av är att det nu är lägre än tidigare. Du har ju en blodtrycksmätare, kolla trycket morgon och kväll en vecka så ser du ju själv.
Men ibland blir det konstigt: när Bert skriver att han får övergående hjärtklappning av sin betablockerare stämmer det ju inte alls med hur den medicinen verkar. Den lugnar ner istället ner hjärtat och varken kan eller ska ge ökad hjärtverksamhet, tvärtom! Men vi är alla olika så prata med din doktor förstås.
Monet: Citodon var bara några tabletter; dom fick jag ju i mängder när jag fick min första protes - det var horribelt - (enligt mitt sätt att se det!) två tabletter tre gånger dagligen; gissa om jag fick abstinensbesvär! Väninne-tabletterna tog jag bara två av (fick fyra), då jag inte mår bra av dem - visserligen värkbefriad - men jag skippade dem helt.
Så nu just är det bara Losartan + Evolan + dom långtidsverkande Alvedon som jag har. Mer är det inte.
Monet: ett litet ps. jodå, jag tycker att en mig närstående kan kolla upp det här som läkaren kollade på mamma; jag hyser nästan lika stor tilltro till honom som till vissa läkare, iaf den mamma hade. När man menar att en dement människa som inte vet vilken dag det är, att hon ska ha en dosett för sin medicin, då tänker man inte särskilt mycket ,-) Jag frågade honom hur han hade tänkt det hela?
Jag fick sitta med när mamma gjorde sina tester och det var oerhört intressant, men jag tycker också att det var felaktigt; det är ju kränkande för den som ska testas .., fy, så hemskt om mina barn skulle sitta där och bevittna eländet och hur stressad skulle man inte bli?
Detta skrivs med ett leende, bara så du vet ,-) (Men jag förstår vad du menade).
Det är väl klart att du och Thomas kan rita klockor ihop. Men när det gäller de övriga testmomenten måste man veta hur frågorna ska ställas, hur lång tid man får på sig att svara, att inte ofrivilligt försöka hjälpa till.. Sånt. Plus att man måste kunna göra poängbedömningar och tolka svaren korrekt. Att din mammas doktor föreslog dosett KAN ju haft att göra med att han trodde att hon hade tillsyn och hjälp i vardagen och det är då mera ett hjälpmedel för anhöriga och vårdpersonal. För om hon inte visste vilken dag det var hade hon väl ändå hjälp?
Det ska inte vara så att anhöriga ska vara med vid minnestester, det sägs väldigt tydligt. Just av de skäl du nämner och hur du själv upplevde det. Däremot är anhöriga de viktigaste personerna för läkare och vårdpersonal vid övrig bedömning och utredning. Helst ska såna samtal heller inte föras i närvaro av den som är sjuk. Av respekt- och integritetsskäl. Men som sagt, jag skulle inte fundera över några demenssymptom, ingenting av det du beskriver tyder på det. Det är troligen ett lägre tryck du behöver vänja dig vid - kolla det ett par dagar hemma är igen mitt tips. Ger mycket bättre underlag än enstaka mätning på vc.
Jag tillhör de procenten av befolkningen som är läkemedelsöverkänslig.
Hälften eller till o med en fjärdedel av vad andra äter som föreskriven dos, kan ev passa för mig.
Har genom åren blivit mycket skeptisk till traditionell läkarvård/medicinföreskrivning. Jag får nästan alla biverkningar + några till.
Ibland känns det tungt med tankar som: det finns ändå ingen hjälp att få, ingen idé att kontakta vårdcentralen.
Men jag har också haft turen (genom mitt sökande efter alternativ) att hitta mycket duktiga terapeuter, som hjälp mig med flera åkommor.
För det är jag mycket tacksam!
♥
Barbro
Eva på Frösön: ja, det är nog många som har såna här bekymmer!
Bert i Luleå: jag är mest förundrad över att ett pyttepyttelitet piller kan ställa till det så ,-)
Anonym: lyckans ost!
Monet: nej, mamma bodde i lilla 1:an och hade ännu inte fått komma in på gruppboendet och vi bodde ju utanför stan. Dosetten hade hon full tillgång till, men det såg jag till att det upphörde - då kom hemtjänsten med sån här medicin på rulle och gav henne -. Men .., då hände det ju ofta att hon inte var hemma; hon hade helt enkelt givit sig ut på promenader ,-)
Barbro: intressant! Jag hade ingen aning alls att så många människor är överkänsliga!
Skicka en kommentar