Det behövdes.
Eller jag tror att det behövdes.
Vila, alltså.
Jag har legat ihopkrupen på soffan med Nelly på min ena arm och Harry intill Nelly och lyssnat till reprisen av Nordegren & Epstein och nu till dagens sändning av samma program .., det handlar om Svenska Akademien ("mien" ..., ja, jag fick kolla stavningen) och just nu handlar det om Finland som idag firar 100 år av självständighet.
Mina kunskaper om Finland är usla.
Vad tänker jag på när jag vårt systerland i öster nämnas?
Jo, skidåkarna Eero Mäntyranta och Juha Mieto .., jag tänker på sprintern Lasse Virén .., på den f.d. presidenten Urho Kekkonen, på sångerskan Arja Sajonmaa, på hårdrockarna Lordi som vann Eurovision Song Test (och som fick mig att svimma av fasa ..,-) och jag tänker på backhoppare och ett land fyllt av sjöar och då tänker jag förstås på detta. Och på Laila, vem hon nu var.
Men handlar sången om Finland, egentligen?
Och så tänker jag på högstadiets skoldanser i Kriberg dit vi åkte buss och hur vi ibland oroade oss .., ja, vi skulle inte gå förbi arbetarbostäderna där finnarna bodde, för det visste man ju (trodde man), att där var där som kniven som kunde plockas fram.
På anslagstavlan nere vid torget i Malå, där satt ibland affischer som berättade om dans i Kriberg och jag minns ordet "Tervetuloa" - välkommen, som avslutade det hela.
Vad tänker jag mera på?
Marimekko, förstås!
Och härliga mönster!
Alvar Aaltos vas som jag en gång själv ägde (men som kraschade!) tänker jag också på och bestämmer mig för att absolut inhandla en ny likadan.
Finsk tango tänker jag förstås också på och nånting mer sensuellt finns väl inte på jorden, ja, än tango, menar jag.
Märta Tikkanen tänker jag också på och hennes berättelser om passion och ett stormigt äktenskap.
Tyvärr vet jag inte vem som tagit bilden.
Tove Jansson tänker nog många på, men inte jag.
Jag är faktiskt inte nämvärt bekant med Mumintrollen och det - om något - borde kanske åtgärdas.
Att hon även målade, visste jag inte.
Under högstadietiden fanns klasskamrater - i alla fall i parallellklassen - med finska namn.
Esko Rajala och hans bror Juha. Dom bodde i Kriberg, ni vet, där knivarna kom fram ,-)
Och jag har haft en kassachef - tillika granne - på B&W i Kungsängen, hon var lång och blond och hette Sirkka Aho och deras kök gick helt i brunt. Även taket.
Finska Vinterkriget .., där deltog min pappas storebror Erland Nilsson, han som byggde sitt eget flygplan. Det tänker jag också på.
Finlands flagga är fin, tycker jag.
Enkel och "ren".
Nationalsången har man hört alldeles för många gånger; när det gäller hockey eller finnkampen, eller finska spjutkastares framgångar, till exempel, men vacker är den ju.
Men allra, allra mest tänker jag nog på den underbare Harry Holtti från Sundom i Finland.
När mamma nyss hade blivit änka och tyckte att livet kändes urtrist, då bodde Harry och hans hustru Göta hemma hos mamma under ett par månader, eller möjligen ett halvårs tid.
Denne Harry var så otroligt snäll; han var förresten pastor i Missionskyrkan hemma i Malå.
När det många, många år senare var dags för mammas begravning, då, när vi bar ut kistan, då hördes från cd-spelaren just den här sången och det var Harry som hade sjungit in den, då, en bra bit över nittio! "Hög volym!" viskade jag till den som skötte cd-spelaren, ja, det dånade nästan när vi gick med kistan ut ur kyrkan.
Och nu ser jag ju att det faktiskt är ganska mycket som jag kommer att tänka på, när det gäller Finland.
Till sist: stort grattis Finland!
Och om nu någon orkat läsa hit, vad förknippar du Finland med?
Ps. Memma, minns jag också. Det fanns i kylskåpet när Holttis bodde där. Ds.
12 kommentarer:
Jag har orkat. Det var inga som helst problem att orka.
Jag vet ungefär som du om Finland.
Kanske finns det en servis Ittala? Smycken Lapponia?
bettankax: ja, Ittala och Lapponia, just det! Ittala-glas tror jag t.om finns här i huset. Inga finska smycken dock ,-)
Jeg stammer jo fra Finland .Mine forfedre var svedjefinner fra Savolsx .
-B-: va? Det hade jag ingen aning om! Grattis!
Ojoj, så där många saker hade jag inte kommit på på rak arm iett blogginlägg... En gång har jag varit där. Kanske var jag elva, tolv år? Vi åkte färjan över med husvagnen och åkte sedan landvägen tillbaka. Minns inte särskilt mycket av landet i sig, men däremot att jag var förvånad över hur många som kunde i alla fall en del svenska. Jag kunde ju inte ett ord finska bortsett från "vad heter du" och "tack". Något som mamma lärde mig med hjälp av ett lexikon när vi satt på färjan. Säkert med baktanken att det skulle underlätta när vi barn skulle hitta nya kompisar på alla nya campingplatser vi kom till :)
Byn Kantlax i Österbotten där min mamma är ifrån och där jag har många släktingar och vänner. Dit åker vi varje sommar och jag har alltid en längtan dit. ellem
Ungefär som du..och så fint skrivet.Vi hade släktingar som bodde i Haparandå så då gick vi över till Torneå och köpte sagolikt god rökt skinka,aldrig smakat dess like.Sedan köpte vi neger lakrits ,ljuvligt gott.Åkte även premiärfärja 68 el 69 från Umeå eller Skeleftteå till Uleåborg,spännande.
Tove Jansson! ❤️ Svårmodet, tangon, design och fazer.
För mig har Finland varit rätt så anonymt förutom ett kort besök i helsingsfors för sådär 25 år sedan. Kryssning med några timmars besök i huvudstaden.
Men nu på senare år har det blivit mycket Finland. Minnärmste kollega är från Finland och hon bjuder på Memma varje påsk. Gott tycker jag!
Sen åkte vi ju till Ekenäs och Fiskars(orten där man gör Fiskars saxar mm) och köpte vår kära båt Amalia. Hon är av ett finskt båtmärke. Kom med trailer och färja över havet hit till Vänern.
Sen så åkte vi på en Helsingsforsweekend i februari i år. En fin ljuvlig vinterhelg med båtmässa och bastubad på hotellet.
I augusti packade storasyster sina resväskor och tog färjan över havet för att läsa på folkhögskola i Borgå. Så där är hon nu i landet Finland.
Så numera känns Finland oss mer nära och kärt. Så Grattis kära Grannland!
mina första minnen är godis. Den söta goda lakritsen och de illgröna runda kulorna.
Som vuxen är Finland, ett par av min allra bästa vänner. De intressanta författarna, favoriten är Ulla-Lena Lundberg, Tove Jansson, och Kjell Westö.
Den fin finlandssvenskan, arkitektur, möbeldesign, dirigenter, ja min lista blir lång. Trots detta var jag för första gången på fastlands Finland ett halvt dygn för två jular sedan. Men förra sommar besökte jag en av mina väner i den åboska skärgården.
Tove Jansson är den första jag tänker på, alla muminfigurer som ligger mig varmt om hjärtat. Jag åkte buss från Vasa ner genom Finland några mellandagar för många år sedan. Vi skulle till St Peterburg. Det var kallt, mycket snö och ganska deppig känsla när man åkte genom byar på landsbygden. Vi sov över i Tammerfors. Jag har aldrig varit där på sommaren, säkert något helt annat då.
Jag tänker på ett land nära mig. Landet som jag tyckte var lite exotiskt när vi åkte dit på utflykt när jag var barn.
Jag tänker också på svärmor, som var född i Turtola och flydde till Sverige i ofärdstider.
Nu ser jag ett land som kommit långt och ligger i framkant på många områden. Design, skola, turism. Jag har de senaste tio åren tillbringat en vintervecka i någon av deras välrenommerade skidorter. Fantastiska ställen, där svenska diton kan "hälsa hem".
Helsinki är trevligare än Stockholm.
Ja - Så har jag ju förstås 10 universitetspoäng i det finska språket.
😎
Skicka en kommentar