Elisabet

Denna dagen ett liv ....

Igår hade vi besök av Eva och hennes långe make (är han så lång, egentligen .. jag får nog kolla lite närmare) och vi satt i uterummet i flera timmar, nästan fyra .., och regnet smattrade mot taket och jag hade tänt ljus och i stekpannan var en enda lammfärsbiff kvar när vi var klara.
Den fick Harry.

Och så där som på bilden har Harry varit idag.
I vanliga fall går han - alldeles självmant - och lägger sig vid halv nio på kvällarna. Ja, han tittar liksom på oss, precis som min pappa gjorde när han tittat klart på Sportspegeln och gick i säng .., ja, så gör Harry också och så hör vi honom tassa iväg uppför trappan och då är det godnatt.
Men så här har han även legat idag!
Utsträääckt i soffan och ibland med benen i vädret och mer eller mindre halvt bortom allt medvetande.
Bäva månde han, ty i morgon är det dags för ännu fler gäster, då vi ska fira pv:s födelsedag och att han nu inträtt i friherrelivet.

Och så har jag bestämt mig för boendet i Stockholm, då om tre veckor.
Om ni visste hur jag tittade in i det ena hotellet vackrare än det tredje och med fitness-rum (såklart ,-) och med hälsosam frukost.
"Finns det numera inga helt vanliga frallor till frukost?" hade en Joakim skrivit i en av alla recensionerna.

Jag funderade på hur jag vill ha det och till sist bestämde jag mig för båten Gustaf av Klint där jag - såklart - har bott tidigare. Ett vandrarhem, alltså. Det kändes, åtminstone då, gemytligt, nära till vattnet och personalen var vänlig. Inte så flott, eller inte alls flott, men jag tyckte om det då.

Det var när Emil var liten och där utanför såg vi nåt som liknade ett sjörövarskepp komma seglande och jag ropade "Emil! Titta, jag tror att det kommer sjörövare!" och det var knappt att han vågade titta ut genom det lilla runda fönstret.
Tre övernattningar tog jag nu och å, så roligt det ska bli!
Ingen av er vänner hade med det här boendet som förslag, men tack ändå för att ni tog er tid!

Det regnade igårkväll och det har regnat idag.
Gräset är alldeles vått och uppe vid hallonhäcken - på gräsmattan - syns spår av nån grävling som letat efter mask. En mossrivare hade inte rumsterat om bättre.
Grannen Birgitta (hon med får-muggen) tittade in tidigare idag och berättade att på deras altan hade en natt två grävlingsungar roat sig, medan mamman eller pappan tittade på.
Det tyckte jag i och för sig lät ganska trevligt, men man vill ju inte ha dem under altanen, så där som i fjol.

Och här är det bara Piff och Puff som saknas.
Inte en ekorre har jag sett på länge; inte sedan den där lille krabaten satt och mumsade på färska plommon från trädet.

Nästan hemma från promenaden med Harry, stannade jag till vid grannens stora spaljé, den nere vid vägen. Gun och Göran skötte tomten exemplariskt och allt klipptes ner .., nyponroshäcken, klematisen och allt annat togs om hand var höst och häckens taggiga grenar åkte i en slags stor kvarn och kvar blev bara spån.
Nu, med ägare som bor långt härifrån och endast kommer någon enstaka gång per år (men då blir här i veckor), får det mesta sköta sig själv. Och tänk, det tycks fungera alldeles utmärkt.
Hela spaljén har varit helt överväxt och det har blommat friskt i sommar!

För övrigt sköter naturen sig själv så bra.
Nu, sedan det regnat generöst, har det mesta återhämtat sig.
Gräsmattan är inte längre brun, utan grön.
Fjolårets lökar av pärlhyacinter som aldrig kom upp .., dom är på väg att visa sig nu!
Och såna här som jag kallar ormbunkar men väl är nån slags bräken, tycks äntligen trivas!
Nu, är dom i sitt rätta element!

Så har jag idag lagt ut nånting till försäljning på Blocket.
Jag minns ännu min debut som försäljare på den sidan .., det var min moped och alla som ringde var män som genast skulle pruta och hette dom nånting i stil med Ali var dom mästerliga på den konsten - prutkonsten - vana som dom väl är från andra kulturer där det här med att göra affärer är nästan som en sport. Min pappa - som inte hette Ali, utan Ivar - var också en sån en.
Till sist var det inte långt ifrån att jag fick betala för att bli av med moppen och pv sa att en sämre försäljerska hade han nog inte träffat.



Men nu ...., tänkte jag inte ge mig.
Jag har tänkt "hålla ut", precis som Bo Kaspers.
Så snart annonsen var på plats sms:ade en "Marcus" och tyckte att jag lagt mig för högt och jag sa att det fick han gärna tycka, men sorry ....

Ytterligare en man hörde av sig och jag sa att nix, jag tänker inte pruta.
Och så ringde "Marcus", ja, det visade sig vara en trevlig göteborgare som lät som en försäljare (nej, han jobbar på Volvo) och jag sa att jag kommer inte att ge mig, då får det hellre vara och det blev en trevlig pratstund, mest om vad han planerade att göra i december.

Så har det varit den här dagen.
So far.