Det var inte långt ifrån att jag skrev "Lediga-dags-fönstret", men så kom jag på mig!
Nåja, det är ju onsdag idag, den veckodag som i säkert tjugo års tid varit min fridag var vecka.
Vaknade i natt av ett regn och ett blåsande som inte var av denna världen, ja, det lät som om allt världens regn vräkte ner, så jag lämnade sängvärmen och harry och ställde mig vid fönstret och tittade rakt ut i mörkret .., tänkte att kanske faller eken, eller grannens stora björk?
Nej, allt står kvar.
I alla fall det jag kan se.
Och allt är ju som bekant relativt.
Man behöver bara titta på morgonens nyheter från Indonesien, så tackar man högre makter - eller vilka makter som helst - att man föddes i ett land där jordbävningar håller sig på ytterst rimliga nivåer och där det inte regnar månadsvis.
Kanske var det nattens oväder som gjorde att pv försov sig?
Igår var det rullskidor in till jobbet (22 km), sen var det tänkt att han skulle cykla hem, men då hade det börjat regna och blåsa, så det blev buss.
Jag hämtade honom i Lilla Skipås, harry satt i baksätet och viftade glatt på svansen när han upptäckte husse.
Idag hade pv tänkt ta bussen och därefter cykla hem (cykeln lämnades vid skolan), men det blev bilen, så han skulle komma i tid.
Medan jag sitter här och skriver, lyssnar jag samtidigt till SVT:s Morgonstudion.
Lämnar för några minuter stolen och ser den amerikanske presidenten öppet håna Christine Blasey Ford, kvinnan som vittnat om hur Brett Kavanaugh uppfört sig, då, för länge sedan.
Och jag tänker .., att Donald Trump, han var säkerligen en mobbare under skoltiden, annars är han det i alla fall nu. Vilken eländig människa den mannen är!
(Hittar den här bilden som jag för övrigt älskar. Just nu ser jag nånting annat i den; det är Trump som är vargen och Christine Blasey Ford är flickan i röd jacka. Övriga vargar är presidentens anhang vilka stod bakom honom och log under hans gräsliga tal).
Igårkväll visades ett klipp där han gör sig lustig och hånar en kvinnlig journalist.
Vore jag Donald Trumps fru, skulle jag skämmas ögonen ur mig och säga tack och hej!
Tänk, att leva med en sån man!
Fönstret, apropå nånting annat, fångades av Ulrika, som besökt Skansen och där hade "storhåven" med sig! Tack Ulrika!
2 kommentarer:
Jag skulle skämmas om jag vore amerikan.
Men det är klart; man ska väl inte skämmas för en som är sjuk.
Finns inte tvångsvård i USA???
Bert Bodin: och alldeles oavsett vad han tycker om kvinnorna, så att vara så obildad och som president stå och håna dem öppet, det är så skamligt så det är inte sant!
Skicka en kommentar