Elisabet

Alla dessa möten ....

Så här blev det: jag blev så vanvettigt nyfiken på den här danske krabaten som så ...,  ja, man kan kalla det för många saker - dumdristigt, korttänkt, djärvt, välj själv - satte sig för att segla från Norge till Estland och så snopet gick på grund utanför Skallkrokens hamn.
Thomas brukar - när han ser någon segelbåt gå alltför nära grynnorna - stanna upp på stranden och så säger han ..."men hur ska det här gå ...?" och jag har väl ibland tänkt att han är överdrivet petig, men det kommer jag  i n t e  att tänka hädanefter.

Nåväl, vid niotiden tog jag bilen och körde till hamnen.
Jodå, där låg en norskflaggad ganska lång segelbåt vid mastkranen och till min glädje såg jag en en silverhårig man komma upp från båten och jodå, jag förstod vem det var; den grundstötte, förstås.

Jag må vara hur feg som helst i vissa avseenden, men inte när det gäller detta att prata med främmande människor. Så jag slog mig ned på bänken intill och berättade om Thomas som vaktat natten mot idag och att jag blev så hänförd över hur olika vi människor kan vara och reagera.

Mannen - som heter Johnny och är Tvilling, född 1961 - hade med sig en kopp kaffe och så berättade han om det här äventyret och hur olyckligt det blev med grundstötningen. Sjökort? Nä, men han hade nån slags karta i mobilen. Om han var van seglare? Nej, inte det heller.
Och han berättade också om ett möte med en man och en kvinna längs västkusten och det visade sig att kvinnan var född exakt samma datum och samma år som denne Johnny.
"Ja, hur stor är den chansen ...?" sa Johnny och log.

Så här såg det ut ..., enligt P4 Radio Halland. Ni skymtar masterna i hamnen där till höger i bilden .., ja, så nära var det att han klarat sig, men enligt pv är det fullt med grynnor här utanför och alldeles tvunget är det att hålla sig inom inseglingsrännan.
Bilden är tagen av Leif Lagerqvist, Sjöräddningssällskapet i Falkenberg.
Tre timmar tog det att få loss båten.

Och tänka sig, en vänsterhand har han också.
Så där satt vi en halvtimme kanske och surrade om allt möjligt; men mest var det väl om själva livet och den där tillvaron som han vid femtioåtta års ålder började tycka kännas aningen långrandig, eller i alla fall tämligen ...,  förutbestämd. Och han berättade som sina föräldrar .., om ekorrhjulet att ta sig till och från jobbet år ut och år in .,. ja, men nog måste det väl finnas nånting annat?
Det gör det uppenbarligen och spänning fick ju denne silverräv i alla fall.
Här kan man läsa eller lyssna om grundstötningen.
Ja, det blev ett intressant möte och eftersom han nog blir kvar ikväll, tänker jag att vi kunde köra dit och bjuda på nåt gott i alla fall.

Jag måtte ha fått kortslutning när jag skulle ta bild på den norskflaggade båten (som bara skymtar där till vänster), men den här båten med det superlånga namnet .., den kom med. Jag hoppas att ägaren inte behöver kontakta sjöräddningen och där nödgas uppge båtens namn, eller det kanske inte behövs? Men titta, så fint tampen ligger snurrad på däck!

Nej, just det .,. sjökort är inte så dumt att ha.
Pv visar var vi är. Eller vart vi ska.

Vid en av sjöbodarna hängde den här figuren.
Så läckert!

På väg hem igen stannade jag till och fångade dessa skönheter på bild!
Kan det verkligen finnas vackrare blommor? Nej, det är omöjligt!

Och nu ska jag förbereda för middagen ..., och under tiden sjunger Orup för mig, så där så jag nästan svimmar av glädje! Texten struntar jag i, men vilken låt att sjunga med i! Den dagen jag inte finns längre hoppas jag det blir en borgerlig begravning och då ska jag be att någon spelar den här jättehögt! Flera gånger om också! Och alla får sjunga med!



Så det så.