tisdag 12 november 2019

Eva i Tyresö undrar ....

.... ja, berättade jag ingenting om matchen i Liverpool?
Jo, jag slog ju världsrekord nästan på instagram (så där så barnen förväntade sig att jag skulle bli spärrad och Maja som har satt skärmtid på sin mobil, hon hann nog bara med ett inlägg, ja, jag får väl låta undersöka mig så småningom, men ..., tröstar mig med att det är frivilligt att läsa!), men här Eva får du ett matchreferat!


Så här såg det ut utanför arenan, då var det kanske en och en halv timme kvar till matchstart .., vi hade ätit den där goda buffén en bit längre bort på gatan och nu pågick försäljning av allehanda slag .., allt som hade med Liverpool att göra, men där fanns även nåt stånd för motståndarlaget.

Inget bråk.
Alla tycktes glada.
Jag såg inte en enda överförfriskad människa!

Vid tolvtiden på dagen hade vi också besökt fansens pub och den fylldes i rask takt. Ingen fylla där heller .., bara sorl och skratt.


Jag köpte en halsduk, men gav den till Emil, den var tjock och för kort att ha runt halsen tyckte jag.
På den där buffén hade jag med mig halsduken, men hängde den över stolen.


På buffélunchen var vi många som kom från andra länder, däribland en kvinna från Canada.
När vi sedan satt oss här på arenan på vår plats, då visar det sig att den canadensiska kvinnan och hennes man hade fått platser inte långt från oss och då kommer hon fram till mig och frågar om det var jag som glömde halsduken i restaurangen!
Jo, det var det ju.
"Ja, här är den" sa hon och log.
Helt sanslöst! .

Den här kvinnan med mobilen, hon och hennes man satt också vid samma bord på buffén.
Där höll hon hela tiden på att ta selfies, men det var  i n t e t  i jämförelse med vad hon gjorde under hela matchen. Hon satt då och redigerade bilder av sig själv .., smalare .., mer solbränd .., blekare .., annat läppstift .., annan makeup .., ja, hela tiden, precis hela tiden förutom här när spelarna kom in, ägnade hon sig åt detta.


Vi hade fått platser precis ovanför en upp/ nedgång, så vi hade inga stolar framför oss, däremot dom här vakterna som hela tiden var idel solsken.
På hela arenan fanns såna här orangeklädda ordningsvakter som travade upp och ner mellan sektionerna. Inget bråk vad vi kunde se, allt var lugnt och fridfullt.


Enorma tifon vandrade på långsidorna! Såna finns ju här hemma också.
Läckert att se på riktigt.



Så här lät det när publiken sjöng "You´ll never walk alone".
Nog har jag upplevt väckelsemöten när jag var liten, men se detta, det var ett väckelsemöte utöver det vanliga. Egentligen brydde jag mig föga i vem som vann - jag höll inte på nån av dem -, det gjorde däremot Emil, men oj, vilken mäktig känsla det var!
(Filmen norpade jag från youtube, den togs inte av mig, min får jag inte in här av någon anledning).


Bilden: när Emil var tretton år, fick han följa sin pappa på samma resa.

Ja, nu Eva och Ulf .., nu vet ni ungefär hur det var.
Ångrar jag den här resan?
Inte för en sekund, men det beror ju mest på glädjen att åka med Emil och pv.


Sju år senare.
Vilken drömkille att åka med!
Snäll, go, omtänksam, filurig, smart.
Trygg.

Och ja, mormödrar får vara partiska.
Så var det med den här resan Eva.
Nu vet ni.

1 kommentar:

Cecilia N sa...

Men om det är de som har You never Walk Alone”, vilket lag är det som har psalmen ”Abide with me” då? (Bliv kvar hos mig)