torsdag 14 november 2019

Och så fortsätter det ....del 2.


Bilden: såååå kände jag mig inte .., för här tycks jag ju rätt morsk.

Så hamnade jag i ett förberedelserum och två anestesiläkare stod vid sängen och jag sa att jag väldigt gärna ville slippa alla former av morfin (det hade jag meddelat redan förra veckan) och dom sa att "här är det du som bestämmer Elisabet" och jag förklarade att det kan ju ändå aldrig i livet göra så ont efteråt som när man fått ny knäled och inte får morfin - då skakade jag som ett asplöv och hackade tänder -!

I stället skulle jag få tandläkarbedövning i bröstet och det var ett äventyr.
Länge stod läkaren och tittade på ultraljudsskärmen och sen tog han telefonen och kallade på Olga.
Denna Olga visade sig vara en läkare med  p o n d u s .., född och uppvuxen i forna Sovjetunionen, född 1955 (storasyster) och på ett härligt sätt lotsade hon den betydligt yngre läkaren och peppade och sa "ta den grövre nålen, ta 5:an och så går du in mellan andra och tredje revbenet ..., så där.., längre in, akta .., längre in, hela nålen, men akta kärlet!"
Jo, men det blev en trevlig stund där nere. Mycket skratt och det tog tid och han stack in nålen så långt det gick och det kändes inte ett pip!!!


Innan jag skulle skjutsas in för operation, sa jag till sköterskan att jag bara MÅSTE få gå och kissa! Toaletten var i det angränsande väntrummet och dit kom jag, iklädd en för trång vit sjukhusskjorta där knapparna stod åt alla håll och med plasttofflor och grå strumpor som korvade sig runt vaderna och jag gled in i det lilla väntrummet där människor väl skulle opereras och några var anhöriga och jag sa "ja, här kommer en pinuppa!", men det kan jag säga, att jag kände mig inte som en sån.
Tänk, att i sån här miljö, där bryr man sig inte.
Aldrig i livet hade jag visat mig så någon annanstans!

Kommer plötsligt ihåg när jag opererats i Hässleholm och skulle på röntgen, samma dag jag skulle få resa hem. Fortfarande i sjukhuskläder gick jag in i hissen och fick sällskap med en man i 45-årsåldern kanske och jag log och sa att "jadu .., det är ingen vacker syn du har framför dig, men så här är det ...!" Då smajlade han sååå varmt och sa "men du, nästa gång vi möts kan det vara på en dans och då ska jag bjuda upp dig!"
Humor är bara så underbart!

Och så, efteråt, in i operationssalen där ljuset flödade och utanför fönstret strålade solen - kändes det som - och jag fick lägga mig på det smaaala operationsbordet och plötsligt säger en kvinna - helt i grönt - "Ja, jag tycker väl att jag känner igen rösten!"
Då är det en kund som handlar i affären! Å, så glad jag blev!

Anestesisköterskan som skulle sköta narkosen var en komplett ängel (bodde i Vejbystrand, jämngammal med min Maria, född 1972) och hon var så  l u g n  och sa, när hon satte syrgasmasken i ansiktet att ..."Elisabet, jag är med dig hela vägen ..., hela vägen .., du kan vara helt trygg!" och jag hade väl kunnat gifta mig med henne, så trygg kände jag mig. Och så hörde jag någon annan säga att "nu pumpar vi" och sen var det godnatt.

En timme senare vaknar jag på postop och är trött men såååå glad!
Inte det minsta mår jag illa, jag har inte ont (är ju bedövad) och mår sååå bra!
Efter en stund vänder jag på huvudet och tittar på datorskärmen ovanför min säng.
Är det möjligt?
En sköterska går förbi (dom springer hela tiden fram och tillbaka) och jag säger "men är det här verkligen min skärm .., är det mitt blodtryck?" Jo, visst var det det, ett blodtryck som förra veckan under nån halvtimmes tid pendlade från 190 - 150 i övertryck!
Och nu: 136/70!!

I Hässleholm tillbringade jag hela eftermiddagen, kvällen och natten med att kräkas och må illa, här klev jag upp ur sängen, gick och kissade själv och kände mig som om jag vunnit 1 miljon!
Läkaren som gjort snittet (stort eller litet som mellan tumme och pekfinger som man håller ut) stod vid min säng och strök försiktigt över handen (ja, honom hade jag väl också kunnat gifta mig med!)
och han sa att dom förstås plockat ut den här knölen och tagit med i reserv också och om två veckor (tyckte jag att han sa), skulle jag få besked, antingen via telefon eller så får jag komma på återbesök.
Och då, om det blir återbesök, förstår man ju.

Alltid så rara hedgrenskan i Trelleborg som gjort hela den här svängen och mer än så (och verkligen peppat, som så många andra rara människor, tack alla som varit sååå vänliga!), skriver att det är klart att det går bra! Men jag tänker så här .., att om jag tar ut all glädjen nu, blir fallet så stort om det visar sig vara nåt som inte är så bra .., så jag håller mig rätt neutral. Visar det sig sen vara helt ofarligt, ja, men så underbart!


Bilden från någon knäoperation, men den får duga.

Ja, så kom rara Mirja och hämtade mig och sängen och så blev det - efter påstötning - kaffe och macka, ja, jag hade kunnat få kycklingpaj också, men det var kaffe jag längtade efter.
Intill mig låg en ung man på 30 år som OCKSÅ opererat bort nåt i sitt ena bröst; nåt mycket större och han var så rar och berättade lite om sig själv och vad han skulle vilja arbeta med och sånt (ja, jag frågade) och sen kom en vacker kvinna i 40-årsåldern kanske med fin fläta på ryggen och hon hade gjort samma sak.

Ringde  pv .., inget svar .., ringde igen .., inget svar. Och igen och igen. Höll på att bli galen.
Det blev till att ligga i sängen och jag slog en signal till mina barns pappa som dagen innan hamnat på sjukhuset i Ystad då han halkat och slagit bakhuvudet i en trappa och A, som precis kommit till Sverige efter två månader i Mali, Afrika (jag är stolt över alla som gör en insats i fredens tjänst!) han sa "vilken jäkla tajming, komma hem och så ligger pappa och du på sjukhus!"
Själv tyckte jag att det var alldeles utmärkt tajming.
Så underbart roligt att ha honom på hemmaplan igen och tänk, vad han ska längta efter sin lilla familj! Och hurra för Maja som varit ensam på täppan tillsammans med den nu drygt nio månader lille krabaten, ja, under dom här månaderna när den andra hälften varit borta. Nog ska hon längta efter sovmorgon och att kunna ge sig ut för att springa, utan att ordna barnvakt!


Bild: Nelly var så förtjust i den här blonde killen .., och lagom stor var han ju och nosa på skruven ville hon alltid göra. Jaha, han är kastrerad, ja, då är det väl inte så viktigt, tänkte hon kanske.

Ja, så var det.
När jag äntligen fick tag i pv och blev hämtad, ringde jag genast i bilen till friherrinnan och fick rena chocken .., Shejken hade blivit våldsamt sjuk och hade fått avlivas tidigare på dagen!!
Han var ju gammal, tretton år, men ändå! I söndags var han här hos oss innan Maria skulle åka hem; vi satt i uterummet och åt fläskpannkaka och han såg så pigg ut, men det här kom bara pang-bom!
Stackars Lena!
Att ha kamperat ihop i tretton år, det är lång tid det och oj, så många vanor dom hunnit få tillsammans och aldrig kan en hund ha haft det bättre!
Tur att hon har daghunden Bessie som är så himla fin och Bessie hade letat sin kompis idag och gnytt lite .., oj, vad hon ska fundera vart han tagit vägen!

Nu vet ni allt och lite till.
Lyssnar till ljuvlig musik - Julien Clerc och Carla Bruni sjunger nåt på franska. Vackert!

22 kommentarer:

Anonym sa...

Så härligt att du fick må bra efter operationen! Nu håller jag tummarna för ett lika bra svar ♡
Jag var på mammografi igår. Får svar inom sex veckor. Känner mig inte orolig än.
Idag har jag varit på lasarett hela dan. Stopp i min Port-A-Cath igen, så det har inte blivit något näringsdropp på några dar. Nu hoppas jag det inte händer på länge, för näringsdroppet behövs.
Varma kramar
Kerstin i Dalarna

Elisabet. sa...

Kerstin i Dalarna: ja, vad är ett snitt i bröstet i jämförelse med vad du har att tampas med för JÄMNAN!Vilken tåga i dig! (Och ja, jag vet att man inte har nåt val, men ändå!) Kram tillbaka Kerstin! Ps. Den där tjocka boken jag fick låna av dig, den du tyckte påminde lite om min mammas äventyr, vill du att jag ska skicka upp den när jag nu läst den? Ds.

Evas blogg sa...

Vad bra att ingreppet gick så bra. Nu håller jag tummarna för ett bra besked om några veckor.

Anonym sa...

Alla har sina problem och ditt är stort för dig, går inte att värdera vem som har det värre ♡
Har en förhoppning att komma neröver i vår, iaf till Göteborg. Kanske kan ta boken då eller om det passar vid Vasaloppet (om någon ska åka ❄��).
Kerstin i Dalarna

Elisabet. sa...

Evas blogg: ja, det gör jag med! Och hur går det för dig och medicineringen?

Elisabet. sa...

Kerstin: du är sååå välkommen om vi är hemma! Här finns husrum också!

Monet sa...

Så skönt! Hoppas mina rosor igår hjälpte till något!! Dagkirurgi är himla skönt även om man blir trött av både ingrepp, förflyttningar och många människor. Som alla verkar vara lika rara som på vår fina landsortssjukhus (som vinner pris efter pris som bästa sjukhus och vårdcentralen, det är roligt!)

Man kan ju inte annat än förhålla sig neutral tills man får besked så njut av alla stunder nu så mycket du orkar! Hälsa Friherrinnan att det verkligen känns så svårt när ens hundar dör. De är en del av ens liv, det vet vi ju alla som har en!

Bert Bodin sa...

Jaha. Nu vet man att du är en pinuppa som kan tänka sig månggifte. 😉

Babsan sa...

Åh så glad jag är för din skull att allt gått bra❤️❤️❤️Håller med dig att det är bra att hålla sig neutral inför besked ...tyvärr är jag inte sån ,önskar jag vore.Imorgon opererar jag min gråstarr och det är dax ser väldigt dåligt .... inte undra på att jag haft daglig huvudvärk.Nu kan det bli så att jag bara behöver läsglasögon och hur ska det se ut? jag som haft brillor i över 60 år men kom då på alla billiga läsglasögon som finns överallt det blir ju lite kul👍

Elisabet. sa...

Babsan: stort lycka till! Det finns ju urläckra läsglasögon, så det fixar du galant!

Elisabet. sa...

Bert: i nödens stund, ja, verkligen! ,-)

Monet: rosor? Hur menar du?

Elisabet. sa...

Monet: förlåt mig, jag ser att dom kom kvällen innan, jag hade helt missat det hela! Jättefin bild! Tack för all omtanke och lycka till själv när det blir din tur, det är ju inte så långt kvar!

Ulrika sa...

Så underbart att du slapp må illa efteråt! Det måste vara himmelskt jämfört med tidigare gånger. Jag har varit sövd ganska många gånger men aldrig mått illa, det är jag tacksam för.

Och kära Lena, om du läser här: en megastor bamsekram till dig! Så otroligt tungt. Jag önskar jag kunde krama om dig på riktigt!

Och här funderar jag idag på om man kan beställa tid för mammografi eller om man -måste- vänta på kallelse? Jag missade min förra året och nu har en familjemedlem bröstcancer och det är klart att oron kommer. :-/

Anonym sa...

Skönt att det gått bra så här långt. Det är så intressant och roligt att läsa dina berättelser om det du är med om! Har också erfarenheter av jättefin sjukhuspersonal. Den gång ett par läkare betedde sig illa, sa jag ifrån. När jag sen blev utskriven, sa läkaren att de tagit till sig av min kritik. ellem

Elisabet. sa...

Ulrika: ring och boka tid, det går säkert bra!

ellem: Låter som bäst. Jag har bara en enda gång sagt ifrån på ett sjukhus, då gällde det en läkare som var så himla oförskämd mot mamma. Totalt okänslig. Jag tyckte att han borde se sig om efter ett annat yrke. Det tyckte inte han.

Cecilia N sa...

Skönt att allt gått bra bland storasystrar och ryskor och finskor och allt.
Jag bara funderar på vilken tumme de har överst? ;-)

Så sorgligt med lille schejken.

Elisabet. sa...

Cecilia N: dit hann vi inte. Men Julita och Madeleine som arbetade i mammografin .., jag utgick ifrån att dom var praktiskt lagda.., många maskiner att hantera. Jo, båda stickade och virkade och tyckte sig nog vara händiga.

Turtlan sa...

Hoppas du sover djupt och sött inatt nu när det är gjort!

Vink vink från mig ensam hemma :-)

Elisabet. sa...

Det hoppas jag med. Var så speedad igårkväll och kunde omöjligen somna!

annannan sa...

Så skönt att det var gjort! Och att du klarade dig utan smärta och utan illamående.

Som mellan tumme och pekfinger som man håller ut - vadå? Om man håller handen som vanligt, om man spärrar ut fingrarna så mycket man kan? Och vadå mellan tumme och pekfinger - en rät linje mellan fingertopparna? Om man har en tumme som böjer bakåt lite, hur blir det då? Kan man inte få exaktare besked så slutar jag nog att läsa den här bloggen ;-).

Elisabet. sa...

annannan: ,-) bild kommer!

mossfolk sa...

Instagram i all ära, men bloggen är ändå något helt annat! Så skönt att operationen gick bra och att du kunde åka hem så fort.
Haha, vad skönt att någon mer än jag hakade upp sig på beskrivningen av längden 😂