måndag 4 januari 2021

Återblick maj 2020 ....


Den andra maj är det dags för bom-iläggning i "vår hamn", den här i Stensjö, den som egentligen heter Oskars hamn. Frånsett någon enstaka kvinna, är det mest män - oftast lite äldre - som är med. Jag tycker om den här idén att man hjälps åt. Alla som har båtplats har olika uppgifter och Rolf, som har varit kock på dom sju haven, han fixar nåt att äta till dom som jobbat hårt. Ja, även till den som inte arbetat, utan mest tittat på.
Och ja, den där sociala distansen är det lite si och så med. 
Mest si. 
Å andra sidan, att lägga i bommar u t a n  att komma nära varandra, är en omöjlighet. 

Gullvivorna - primula veris - blommar så fint i rabatten! Jag brukar göra en liten bukett av vårblommor - gullvivor, scilla, rosenribs, vitsippor, brudspirea, ja, allt jag kan hitta - och så postar jag dem till AP - hon som aldrig ser så lycklig ut som när hon är i stallet, som har häst och två katter .., tränar flitigt och som alla hundar går fot med. 

Den tionde maj firar hon sin fyrtiofjärde födelsedag.


I rabatten blommar även dessa ljuvligheter. 


I maj följer vi slaviskt den franska serien "Falsk identitet" och vi tycker sååå bra om Henri Duflot, han som är chef för det franska spionaget och alltid bär lite annorlunda slipsar.


Den här månaden gör jag klocktestet - på egen begäran -. 
Förmodligen har jag känt mig mer än vanligt glömsk. 
Och så berättar jag för Bodil på jobbet att nu vill jag bli pensionär på riktigt. 
Det blir jag också och frihetsgrinden ställs på vid gavel.
Haspen av! Blommande hägg i en vas. 
Och fyrtiosju års arbete i butik är tillända!


I slänten ner mot vägen upptäcker jag ett litet sällskap med blåsippor.
Blir man lycklig?
Ja.  


I maj kommer sonen, hans rara sambo och minstingen på besök. 
Sigge faller pladask för denne då trettiotreårige man; han som är Kräfta, tycker om friluftsliv, är djurvän, vänsterhänt och numera även pappa. 


Den nittonde maj upptäcker jag en humla som är nära döden. Av någon anledning har den trillat ner i den fyllda vattenkannan och jag får upp den och sen får den sitta på min arm och torka lite. Det tar säkert en halvtimme, minst. 
Med en liten papperstuss försöker jag torka den om kroppen.
Försiktigt. 
Försiktigt.


Harry tar sig en titt på den lilla humlan.
Sen flyger den iväg och jag blir så innerligt glad! 


Nästan all pv:s lediga tid, tillbringas i båten. Friherrinnan, som vägrar göra oss sällskap till havs, kommer på besök till hamnen och fikar med oss, ja, kanske blev det lunch. 
Daghunden Bessie gör henne sällskap. 
En bättre dagmatte kan aldrig finnas!


Själv är jag överlycklig över detta med båten. 

När bilden tas är jag ovetande om allt som ska komma: om sjöräddningen då  motorn började koka och vi inte hade någon vind .., och om batterikrånglet, det som höll på att driva oss till vansinnets brant, Nej, på bilden är jag bara så vanvettigt glad över friheten att inte arbeta och att i stället få tillbringa så mycket tid som möjligt i båten.
Eller kanske: på, eller nära havet.

(Nu är den på varv på Orust och blir nästan helrenoverad. Helt nytt trädäck, ny septitank, den jättelika danska radioanläggningen har plockats ner av pv, nu blir där ett nytt skåp. Und so weiter. Heja!

2 kommentarer:

annannan sa...

Du passar så bra i din nuvarande naturliga hårfärg!!!

Elisabet. sa...

annannan: ❤️ Ja, det är nog menat så av moder natur, tror jag. Och så sååå skönt att slippa kämpa och färga!