Juli 2020 ... en återblick.
Här är pv i färd med att skölja av disken med vattenslangen som finns på bryggan. Minst två bordsknivar seglade iväg ner i havet, när det var min tur att skölja.
Medan pv sätter upp skyddsnät längs sidorna på båten, skriver jag brev till min syster i Australien. Och på bloggen berättar jag om hur blåslagen jag är på kroppen. Nej, inte av våld, men däremot när jag knuffats omkull av alltför bråkiga vågor och stött emot bord och annat.
En av kvällarna kommer Tommy och Karin och hälsar på och en annan är vi bjudna på middag hos dom ute i Bjäresjö.
I fem dagar blir vi Ystad och under tiden kommer inte en enda båt iväg, jo, två som ska till Bornholm och just därför kan dra nytta av vinden.
När vi sätter kurs hemöver, får vi sällskap av min f.d. arbetskamrat Malins två söner, plus en trevlig kompis till dessa. Vi har inte hunnit långt - det blåser rejält och stötigt - så blir den ene sjösjuk och en halvtimme senare är det broderns tur. Det blir ett enda kräkkalas och jag langar hinkar och är själaglad att jag under dessa tre somrar till havs inte en enda gång drabbats av detta elände.
Seglats hemåt blir nånting helt annat än när vi lämnade Skallkroken med den för oss tämligen obekanta båten. Nu känner vi till den på ett helt annat sätt. När pv revar segel, tar jag rodret och han har blivit en snajdare på att lägga till med aktern först.
Harry är totalt acklimatiserad och nej, detta är inte under gång.
Tillbaka till Limhamn igen och då blir det övernattning hos sonen med familj.
Den där minstingens händer .., jag säger bara det.
Och sonen som fyller trettiofyra gratuleras. Hurra, hurra!
Lyckan är fullkomlig .., hittar favoritpennan!
I Limhamn får vi besök av pv:s lillebror Ulf och hans fru Ines.
Det är Ulf som på bilden pratar och gosar med Harry.
Stackars Ulf .., han har då i någon veckas tid haft sån fruktansvärd tandvärk och vi vet det inte då - men någon vecka senare ska han hamna på sjukhus och måste då operera ut tanden akut - han är såååå dålig!
Seglar vidare.
Får kanonplats i hamnen på Ven.
Långsides.
Lycka.
På morgonen tar pv lilla el-sparkcykeln och köper färskt bröd i bageriet.
Själv tar jag ett dopp i havet.
Nästa dag övernattning i Viken - än en gång - och ytterligare där nästa dag kommer vi ganska sent till Mölle och det är ont om plats. På den här stoooora båten står en kvinna och vinkar glatt att vi kan lägga oss jämsides och efter ytterligare någon timme kommer en segelbåt med hemmahamn i Ystad och lägger sig intill vår båt.
Det är danskar som äger den här stora kolossen; en far och hans dotter och pappan bor året runt på båten.
Och så kommer vi hem till landet Halland.
Bara någon dag senare får vi kärt besök av äldsta dottern med familj.
Här visar hon pv hur man fixar det tekniska ..., ja, han har köpt sig en ny Ipad.
I juli månad får jag också reda på att Bettankax mamma Ragnhild har gått bort.
Det är Ragnhild som håller sin vackra hand så ömsint på sin dotters axel - dom hade då nyss hälsat på Ragnhilds man som låg på sjukhuset i Ystad -.
Bilden är från 2006.
Anders, Maja och minstingen kommer upp och blir här i nästan en veckas tid.
Så underbart att liksom få lära känna den där krabaten på r i k t i g t.
Han, den lille, älskar att titta på Greta Gris, ja, på tv eller Ipad.
Men se i Ullarp, där fanns alldeles riktiga grisar som gått ute mest hela sommaren.
Vilket härligt liv för en gris!
Och så spännande för en lillkille att titta på.
Och här sitter hussköterskan - ja, hon som tog så väl hand om hus, hem, post, växthus, sigge och annat - medan vi var borta ...., det är Mymmel till höger alltså (mamma till Hilda) och hennes väninna Susanna intill. Ett trivsamt besök är det.
Och min favoritassiett från England (tack Rita!) matchar ju Mymmels tunika/klänning.
Den 23:e juli fyller lille Edvin 2 år och det blir kalas i deras trädgård och Edvin springer omkring och vattnar rabattblommor med vattenkannan och Hilda har bakat goda bokstavskakor och allt är som vanligt.
Ännu några månader till ska allt vara som vanligt.
I slutet av juli dråsar Sonja i hyreshusets trappa när hon hämtar tvätt.
Lårbenet går av och det ska visa sig bli en lång och knepig rehabilitering med några veckor på ett korttidsboende i Halmstad och där händer sådant som jag har lovat att inte berätta förrän Sonja inte längre är i livet, men det kan jag säga, att då ska det komma fram!
Och vallmon blommar!
Vilken underbar månad juli var!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar