onsdag 17 februari 2021

Vardag ...

Bilden: Från vänster morbror Ivan som var blind, den kavata moster Margit (som långt senare skulle ta tjänst som hembiträde hos den här sångaren ) och vem flickan längst till höger är, är jag osäker på. Inte mamma i alla fall. Kanske någon kusin till dem? Det är i alla fall mormors hus i Dikanäs.

En alldeles vanlig dag. Vaknar till snöfall och så snart jag fyllt på med solrosfrön till fåglarna, skottar jag framför ytterdörren, då det jag kallar "bron" - men andra trappan - annars blir såphal. 

Upptäcker en gräsand som haltar omkring på gräsmattan. Å, det gör så ont i mig .., kanske är den utsvulten och försöker hitta nånting att äta? Går ut och slänger lite kokta grönsaker i närheten av en buske, det är liksom det enda jag har att bjuda på, förutom fröna. 

En häger - samma som tidigare tycks det - flyger förbi. 

Mitt på dagen kommer ett samtal som gör mig så ledsen. Många timmar senare: fint prat med rar vän. Tack Kerstin! Och det har varit andra samtal - som gjorde en glad -. Ja, det är ju så det är, det vet vi ju alla .., att livet är inte bara en enda raksträcka. Det är i alla fall inget man kan förvänta sig. Snarare tvärtom. Men man vill ju så gärna.

Nu är klockan snart elva. Pv har gått till sängs och själv har jag huvudvärk och ska göra detsamma. En varg har setts någon mil härifrån Och i Haverdal en räv som lullar omkring i bebyggda områden. På sociala medier är en kvinna upprörd och tycker att räven ska skjutas; hon har ju höns. Andra, som har katt, är också upprörda. Det blir en närapå hätsk stämning bland kommentarerna. Själv tycker jag - även om jag har katt som är ute nu och då - att räven ska få leva.

Inga kommentarer: