Elisabet

Måndag i Stockholm ...

Och upp i ottan - om ottan är halv fem på morgonen - och egentligen hade jag nog inte behövt vara där så tidigt, men jag tillhör ju dem som älskar att vara ute i god tid. Mindre roligt för den som skulle skjutsa mig till Sturup och med en trött minsting i baksätet. Tur att dom kunde sova i ett par timmar när dom väl kom hem igen. 

Precis som Bert Bodin skrev i ett inlägg, så är munskyddshanteringen under all kritik. Det var nästan enbart män med kvinnligt sällskap som använde mask, medan män i grupper, ja, där hängde masken typ som ett örhänge eller på hakan eller användes inte alls. 

Vid ombordpåstigning blev det som vanligt - stök och bök för att komma först -. Än värre när vi hade landat; då var hela gången fylld med människor som rotade efter väskor eller försökte kränga på sig jackor/kappor, ja, innan ens dörren hade öppnats. 

Sen blev det trevligare. 

Stod och valde mellan Arlanda Express eller buss/pendeltåg. Jag valde buss till Sthlms central. Det var billigt, 135:- eller nåt sånt och chauffören körde så mjukt och fint.

Bakom mig satt en äldre kvinna och planerade en begravning av en nära anhörig. Hon pratade med någon bekant och samtalet, som varade från start till mål, blev till små fragment, ja, som flagor av ett liv. Det handlade om den döde mannen, om valet av psalmer (skulle vara enkla psalmer som alla kan sjunga med i) .., men också om lättnaden att den döde nu gått bort. Och om valet av präst. 

Och så framme. När jag väl installerat mig på rummet (så gemytligt!), gick jag ut på måfå. Drottninggatan, Kungsgatan, Hötorget ..., kanske två timmar i friska luften.

Gick ner i saluhallen (på hötorget) och köpte mig en underbart god tunn tortillavariant fylld med smala lammkorvar och annat smarrigt; disken var så inbjudande så det var inte klokt!! Till lunch, alltså. Det var alla möjliga röror, tabbouleh, sallad, ja, Gud vet allt och så himla gott! Det fanns bara ett enda litet bord intill delikatessen, så jag gick helt enkelt ut och slog mig ner på Konserthusets trappa och satt där och intog lunchen i salig ensamhet. 

Inte många människor på torget. Grönsakshandlare hojtade om billiga hallon eller jordgubbar och någon sålde blommor .., många gick stelbenta på glashala gatstenar .., och det var isande kyligt i vinden, som inte var särskilt häftig. Underligt att män tycks totalt obekymrade om halka ., dom bara går som vanligt! Hur är det ens möjligt?

På tillbakavägen köpte jag mig världens underbaraste kaffemugg och en present till pv.

Sen till hotellet. 

Satt i lobbyn i en skinnfåtölj och pratade med portieren .., mest om dom besvärliga tiderna för hotell som i vanliga fall har sin huvudsakliga inkomst via affärsresenärer och det är konferenser och annat och nu: intet! Så hemskt det måste vara. Vilken oro för ekonomin! Mitt i det vi pratade, dök en tax upp. Det var portierens hund som fått följa till jobbet och åååå, så fin den var!! Vi småpratade också .., den hette Stissel, var drygt tre år och var kelig värre. Vilken lycka, att få ha sin hund med sig när man arbetar!

Så till Centralen där jag köpte en pocketbok och på Pressbyrån blev det kaffe i mugg och en bulle, så där så jag inte riskerar svältdöden innan det blir frukost ,-). Upptäckte sedan att vattenkokare och kaffe finns här på rummet. Jaha ja. Jag har haft så överdjävulskt ont i svanskotetrakten att jag knappt har kunnat gå .., så det blir korta sträckor och så vila ut på hotellet. Duschade jättevarmt, ska nu leta upp ett apotek och köpa Panodil och så ska jag fortsätta att enbart njuta av detta. 

Så har den här dagen varit.