tisdag 3 januari 2023

Så blev det bestämt ...

... att vi skulle mötas vid Göstas Café i Steninge och ta ett tisdagsdopp. 

Vi = pv:s kusin Maria och jag själv. 

Kvart i elva skulle vi mötas och jag var - som alltid - på plats innan dess. Gick ut till stegen och tittade ner .., ååå, det kändes bara hemskt. 

Men så kom Maria och hon var bräddfylld av mod och vi klädde om och tog ett dopp och jag tänkte att jag fryser ihjäl, men det gjorde jag förstås inte. 

Glögg i termos och M:s lussekatter efteråt blev som ljuv musik i själen. 

Vi blev sittande där ganska länge och pratade och pratade; mest om uppbrott och vad därtill hör. Det är mycket som hör dit. Alla känslor av lättnad men också: av oro. Gjorde man rätt ..., vad har man givit sig in på ..., kommer man att fixa det? Att vid drygt femtio års ålder stå på helt egna ben, när man som vuxen alltid befunnit sig i tvåsamhet, är kanske inte heller det enklaste. Sånt. 

Jag brukar tänka att .., klarade jag av det, så borde det gå för andra, men vi är ju så olika, vi människor.

Väl hemkommen tände jag i kaminen. Tänk, att man frysa om endast ETT ben. Det högra. Vänster ben är hur varmt som hest. Konstigt. Sånt kan man fundera över, hur det kan komma sig.

4 kommentarer:

Irene Lundmark Alm tidigare Malåbo sa...

Jag man fundera varför ett ben är kallt och det andra varmt....

..

Elisabet. sa...

Irene Lundmark Alm: det kan du tro att jag funderade på -)

Bloggblad sa...

Jag blir så avundsjuk på alla vinterbadare. Vill ju - och skulle kunna, men ... jag har så många "men"
Kan inte blodcirkulationen vara olika i benen? Man har ju olika styrka? Jag fryser mer om min högra hand än den vänstra, tror att det beror på att jag har mer ont i fingrarna på höger hand.

Elisabet. sa...

Bloggblad: ja, det är väl det mest logiska, att det är så. När jag tänker efter så är ju det högra benet det som kapats två gånger när jag fått - och bytt ut - proteser. Det kan ju ha blivit nånting då? Nåja, det gick ju bra att sitta vid kaminen och värma benet.